söndagen den 27:e januari 2013

BRB


Okej, den här bloggen har varit i vila ett tag, vilket de flesta som brukade besöka den redan lär ha listat ut.

Det finns flera orsaker till att jag inte skriver här just nu, varav den viktigaste av dem är tid. Jag har sedan jag tog paus här engagerat mig i bland annat Solrosuppropet.se, ett partipolitiskt obundet gräsrotsinitiativ som arbetar mot utförsäkringarna och Fas 3, där jag halkade in på ett bananskal för en tid sedan. Besök sidan, för all del, den som är nyfiken.

Det går numera inte en dag utan att jag funderar på att dra igång bloggandet här igen. Det har inte direkt varit brist på saker att skriva om som fallit inom ramen för det jag brukar skriva om, om vi säger så: vapenaffärer med Saudiarabien, SD-tomtar som knallar runt på stan med järnrör, EU-initiativ att införa nationella råd som ska kontrollera att media håller sig inom ramen för 'europeiska värderingar' - vad nu det är - och annat smått och gott.

Tro mig - det har kliat i fingrarna en del, och jag kommer troligen att falla för frestelsen inom kort.

En av de saker som håller mig tillbaka är att jag inte vill pytsa iväg ett inlägg här och där, utan dra igång och skriva hyggligt regelbundet. En annan är det faktum att bra inlägg kräver en del arbete med länkningar, research och tid att sniffa runt efter den där storyn som behöver berättas.

Det här har fått mig att fundera över om jag behöver tänka igenom mitt gamla, något ospecificika fokus lite grann, innan det är dags att återuppta bloggandet, och det är i den fasen jag är just nu.

I övrigt är jag precis lika aktiv som tidigare, bara inte just här. Enklaste sättet att nå mig är via kontaktuppgifterna här intill, i det där 'om mig'-fältet, eller på twitter (@Beelzebjorn).


Under tiden rekommenderar jag alltid ett besök hos Opassande, Farmor Gun eller Magnihasa, samt alla de där andra ni finner via bloggrollen.

På återseende ;)

fredagen den 15:e juni 2012

Rättsliga Besvärligheter




Läser lite överallt på nätet att Simon Lundström frias av HD.

Utmärkt. Och nu då...?

"Den åtalade Simon Lundström konstaterade torrt på domarens fråga om ersättning för inkomstbortfall, att hans översättningsfirma inte går särskilt bra längre. Bland annat slutade Bonniers att använda hans tjänster efter tingsrättsdomen."

Det där är ett citat ur Expressen jag använde i ett tidigare inlägg om mangamålet. Samma skribent, Expressens kulturchef Karin Olsson, kallar den friande domen mot Simon Lundström för en seger för yttrandefriheten.

Jag är böjd att hålla med om det, även om det inte känns som om det går att sitta nöjd. Karins krönika redogör för en del av de relevanta frågorna som återstår att reda ut, och från justitieministerhåll kommer det föga överraskande uttalandet från Beatrice Ask att "i den stund vi börjar dela upp vilken form som kan accepteras eller inte accepteras så kan det bli väldigt besvärligt".

Besvärligt, alltså.

Mårten Schultz kommenterar domen i DN genom att understryka något viktigt - nämligen att de tidigare domarna inte var felaktiga i lagens mening, men att HD "skickligt lyckats vara lojal mot barnporrlagen och ändå kringgå orimliga konsekvenser." Man skulle kunna läsa det som att HD lyckats rättfärdiga en rimlig dom trots en vansinnig skitlagstiftning, utan att begå tjänstefel, trots att det säkert varit mycket besvärligt.

Att det där med rättssäkerhet, rimlighet och proportionalitet i lagstiftning är besvärligt för Bea är nog inte en nyhet för särskilt många. Frågan är om det inte kan vara värt lite besvär för att se till att de som sprider dokumentation av verkliga övergreppriktiga barn skiljs från de som innehar skildringar av kränkningar mot fantasifoster?

Beatrice gillar att göra det lätt för sig, vilket synts i åtskilliga förslag från henne under den senaste mandatperioden, som t ex den där idén om kulörta små brev hem till misstänkta sexualförbrytare så att dessas familjer skulle kunna se och förfasas. Det är bara ett exempel på Beas syn på det här med hur en rättsstat ska fungera. Det finns deprimerande många fler.

Precis som Anna Troberg, kan jag tycka att en annan besvärlig fråga är vad som händer med Simon Lundström nu? Han har alltså friats, men betyder det att han kommer att kunna gå tillbaka att arbeta som vanligt? Kommer kunderna tillbaka? Vad med all den tid han tillbringat stämplad som en barnporrförbrytare?

Jag tror att Simon Lundström haft en väldigt besvärlig tid (även om han faktiskt säger till Expressen att han "inte haft så fantastiskt besvärligt på sluttampen", och det är ju alltid något), och jag skulle gärna se att andra i framtiden besparas den här typen av besvär orsakade av, tja, till exempel politiska partier som utser inkompetenta justitieministrar med noll rättsmedvetande.

Eller som Karin Olsson uttrycker det:
"Dessutom är själva barnporrlagstiftningen, som bryter mot grundlagens förbud mot förhandsgranskning av material, problematisk och ett resultat av en riksdag som inte förmått att stå upp för grundläggande principer gentemot lobbygrupper som använder sig av argument om barnens bästa."

Det kanske vore minst besvärligt av allt om vi slängde justitieministern på samma soptipp som lagstiftningen, innan hon och hennes parti gör mer skada än de redan lyckats med?

-------------------------------------------------

Domen finns här, och HD har även släppt teckningarna i en PDF, som kan hämtas här.

Lake, Svensson, Kulturbloggen, Hax, Tianmi, Motpol, Anders Lindbäck, Oscar Swartz, Humblebee, Röda Malmö, Peter Harold

På Flykt

Tänk om svältkatastrofer och krig kunde väcka hälften så starka känslor som ett gäng miljonärer som sparkar på en boll? Visst vore det fantastiskt? Medan hela Sverige följde Zlatan och hans tio bihang i premiärmatchen i EM, såg jag hur en aktivist i Homs i Syrien sände artilleriattacker mot staden live via bambuser. Inte många lär ha släppt matchen för det.

Inte för att missunna er er fotboll. Alls icke. Att behöva koppla bort hjärnan och släppa allt elände ett tag är något jag också behöver emellanåt. Men visst är perspektivet tänkvärt?

För dig som inte har gissat, handlar detta om UNHCR:s kampanj inför internationella flyktingdagen, vars mål är att samla in medel för att hjälpa 500 familjer på flykt. När jag klickar möts jag av Michael Nyqvist och Angelina Jolie...

Alltså, bland alla de där grejerna jag retar mig på kan nämnas när någon organisation sätter en kändis på sitt budskap. Utom möjligen när KD använder sig av Gert 'Jucko' Fylking - då istället stor komik uppstår.

Jag vet ingenting om Michael Nyqvist. Jag bryr mig föga om Angelina Jolie, och vill gärna se så lite av henne som det bara går. De är möjligen sjyssta och bra människor, men hela idén med att ställa upp någon paparazzi-magnet som säger "gör som jag" får mig instinktivt att känna hur trovärdigheten för vad de än promotar sjunker ett rejält hack.

... Och jag känner mig faktiskt lite förolämpad. Tilltalad som ett lågintelligent flockdjur som förväntas tanketomt följa och imitera Det Vackra Folket. Bär dina argument kan du övertyga mig utan att gömma dig bakom en Hollywood-nuna. Gör de det inte struntar jag i om Elvis återuppstår från de döda för att göra reklam för dig.

Men det kanske fungerar?

Det kanske är så att det behövs någon med höga skvallertidningspoäng för att locka Kreti och Pleti till att engagera sig? Jag vill ha högre tankar om mina medmänniskor än så, men vad jag vill är ju inte nödvändigtvis vad jag får. Det är ju rätt uppenbart att smygtagna strandbilder på kändislår med celluliter säljer, och kan man använda det fenomenet för att rikta uppmärksamhet mot saker som faktiskt är viktigare än vem som ligger med vem på Stureplan, så har det åtminstone kommit något gott ur det.

Dödade barn, våldtagna kvinnor, skövlade byar och städer och artillerigranater som slår ned i bostadsområden verkar ju inte direkt få hela befolkningen på fötter, och en störande hög andel svenskar verkar avfärda världens flyktingströmmar som bidragsturister som bara kommer för att plundra vår välfärd. Ibland blir jag nästan avundsjuk på människor som kan göra det så lätt för sig.

Hur mycket jag än ogillar kändistramset, landar det till slut i att det handlar om människoliv. 500 familjer är en försvinnande liten del av världens flyktingströmmar. Att avstå ett par hundralappar för att hjälpa en av dessa familjer är en pytteliten insats. Det vore för jävla futtigt av mig att låta mig hindras av en ovidkommande bagatell som Angelina Jolie.

Därför har jag för avsikt att lägga en summa jag kan avvara, och stödjer UNHCR:s kampanj med det här inlägget. Nedan följer den text och bild som UNHCR själva skickar ut till bloggare som mig för spridning:


Tänk om det här var jag. Att jag tvingades fly undan krig och konflikt. Att jag och min familj måste gå flera dagar i extrem värme utan mat och vatten. Hur skulle vi klara oss? Jag kan knappt föreställa mig hur det skulle vara. Men jag vet att varje minut flyr åtta människor. Varje dag tvingas 1 440 familjer på flykt mot en osäker framtid.


Jag är lyckligt lottad. Jag måste inte välja mellan att stanna och riskera livet, eller fly och riskera våldtäkt och tortyr. Jag kan istället välja att rädda liv och skydda familjer på flykt. Det här blogginlägget stödjer FN:s flyktingorgan UNHCR:s kampanj: Skydda en familj på flykt!


Vill du också vara med och hjälpa familjer på flykt? Sprid UNHCR:s kampanj via din blogg, Twitter eller på Facebook. Gå in på www.unhcr.se för att ta del av och sprida historier om verkligheten som flykting eller för att ge en gåva. Vårt mål är att skydda 500 familjer på flykt inför Internationella Flyktingdagen 20 juni!


FN:s flyktingorgan UNHCR ger skydd och räddar liv världen över. Just nu pågår flera stora flyktingkriser samtidigt och de humanitära behoven är enorma. UNHCR finns på plats i till exempel Sydsudan för att ge skydd och förnödenheter till de 150 000 människor på flykt undan våldet i Sudan.

-----------------------------------------------------------

Bland andra Frihetssmedjan, Absolute BananaJuan MellaCamilla Rågfors och Maria Jern har hakat på UNHCR:s kampanj, som även finns på Fejjan.

onsdagen den 6:e juni 2012

Från Falköping intet nytt

På förekommen anledning:
När jag twittrade ut länken till det här inlägget formulerade jag det felaktigt som att det handlade om 'åtalen kring Hanna Wigh'. Det ska naturligtvis vara 'anmälningarna', då inga åtal ännu väckts, och kanske aldrig gör det heller. 
140 tecken är ett trubbigt format, helt enkelt - särskilt i den hastigheten. Det tog ett tag innan jag la märke till det själv, och jag kände att det inte var jätteviktigt att korrigera just då för att a) det framgår tydligt av inlägget vad det handlar om, b) att lägga ut en korrigerande tweet är som att kasta ut konfetti i en snöstorm och hoppas att någon märker det.

Nå, igår ringde iaf Hanna Wigh mig och var lite bekymrad över just detta, och frågade om jag kunde tänka mig att twittra ut ett förtydligande om att hon alltså INTE står åtalad för något, utan bara anmäld. Detta gäller för övrigt alla andra som berörs av de sex polisanmälningarna också, varför jag petar in denna lilla rättelse här, hellre än på twitter. Faktum är att det faktiskt aldrig skadar att vara tydlig, eftersom folk gärna ser vad de vill se i en text... Det är ju faktiskt lite av inläggets tema.



Tack förresten för feedback, Hanna och andra som har hört av sig. Alltid trevligt att veta att man nått ut ;)

------------------------------------------------

Ännu en gång Sverigedemokrater då...

Det var ett tag sedan Camilla Rågfors uppmärksammade förtalsanmälan mot Hanna Wigh (ordförande för SD Skaraborg) och bloggen Sweden Confidential, efter det påstådda angreppet mot henne vid ett torgmöte i Falköping. Camilla är i princip den enda som uppmärksammat detta, verkar det - åtminstone råder total tystnad i media.

Huruvida anmälan mot Hanna Wigh och Sweden Confidential äger någon substans eller inte, vet jag inte, men vi kan väl titta lite på den andra sidan. Låt oss börja med en titt på Sweden Confidentials blogginlägg om händelserna.

"Syndikalisterna, SSU och vänsterpartiet visar återigen sitt fula tryne. Sverigedemokraterna hade i dag planerat ett torgmöte och ett fikabord för de nyfikna. Väl på plats i Falköping så dök syndikalisterna upp och började störa mötet med glåpord och allmänt störande beteende."

Okej... för att ge lite perspektiv angående tonen på Sweden Confidential, kan jag saxa lite mer ur inlägget:

"Utöver dessa vidrigheter, där spottande invandrare som kanske har HIV, gick ett gäng invandrare förbi och ropade att de minsann skulle ha skjutit SD:arna om de hade haft sina vapen."

(Hej 'KK'. Fräscht att dra upp den gamla klassiska associationen mellan invandrare och HIV. Jag känner hur förtroendet för er stiger.)

Avpixlat beskrivs det såhär:
"Nytt våldsdåd mot SD-politiker. Den här gången var det Hanna Wigh på ett torgmöte i Falköping som drabbades av dessa krafter. Det var spott, okvädingsord och direkt fysiskt våld som närvarande fega antidemokratiska vänsteraktivister hängav sig åt."

Det är inte direkt något nytt att det vid SD-samlingar brukar dyka upp motdemonstranter. Det finns många sätt att markera missnöje, och att föra ett jävla oväsen är inte direkt en metod jag gillar. Att kasta saker, eller som här i Norrköping senast jag besökte ett SD-möte som åskådare, springa efter dem och starta bråk, är inte okej. Majoriteten av den grupp som rusade efter SD den gången såg för övrigt ut som vanliga snorungar, snarare än hängivna politiska aktivister. Jag vågar sätta en hel del på att nio av tio av dem aldrig dykt upp på politiska möten eller tagit sig tid till att dela ut flyers.

Jag vågar också lova att idiotmanövrer som att kasta saker på SD, hota dem, ta till våld eller förstöra deras möten, bara ökar sympatierna för SD. Lite smartare motdemonstrationer vore trevligt att se.

Avpixlat skriver:
"När ska det övriga politiska etablissemanget på allvar börja ta avstånd från dessa attacker på Sverigedemokrater och på demokratin, så som man skulle göra om något annat parti drabbades i samma utsträckning?"

Jag kan ta avstånd från politiskt våld direkt, om ni vill. Inte för att jag är en del av det politiska etablissemanget, eller något, men ändå.


Men:
Allt jag ser på Sweden Confidential är bilder på människor som står stilla med flaggor, och en leende Hanna Wigh som samtalar med motdemonstranter. Det är lite konstigt, eftersom en annan sak man snabbt märker om man besöker ett par av SD:s torgmöten, är att de i regel är mycket måna om att dokumentera med foto och video.

Nog borde någon ha en bild på stimmig, skrikig 'våldsvänster' med långfingret utsträckt?

Via kommentarsfältet under inlägget hittar jag den här bilden:

Kravallstämning i Falköping

Och i själva inlägget finner jag alltså bilder som den här:


Jag tänker inte kalla Hanna Wigh lögnare. Det är inte hennes trovärdighet det här inlägget handlar om, och det finns ingen som helst anledning att sitta här och spekulera kring hennes utsaga. Hon har såvitt jag förstår polisanmält händelsen, och nu är det bara att vänta på om åtal väcks. Det är också viktigt att understryka att såvitt jag vet, har Hanna inget med blogginläggen på Sweden Confidential eller Avpixlat att göra. Vore jag Hanna skulle jag nog betacka mig för den typen av stöd, faktiskt.

Vad vill jag då?

Efterlysa lite eftertanke, kanske? Både Sweden Confidential, och betydligt större Avpixlat som inte sällan framställer sig som en nyhetssajt (snarare än ett propagandaverktyg för SD) har till synes inget annat att gå på än hörsägen och bilder som inte visar några som helst tecken på orolig stämning. Ändå rapporterar de båda om det hela som om händelseförloppet är ställt bortom allt tvivel? Ska man gå på hörsägen har jag pratat med människor som var på plats som varken är sverigedemokrater eller vänster, som ger en helt annan bild av händelseförloppet, men då är vi där igen - hörsägen.

Så här är det:
  • Vi vet att Hanna Wigh polisanmält ett överfall.
  • Vi vet att socialdemokraten Alex Bergström var på plats, och att han sannolikt pratade med människor, vilket inte gör honom delaktig i eller medskyldig till eventuella brott som kan ha begåtts. 
  • Vi vet att samtliga bilder från platsen visar människor som står still eller samtalar.
  • Vi vet att en anmälan om förtal är inlämnad mot Hanna Wigh, och att även Sweden Confidential polisanmälts för förtal och brott mot PUL.
  • Vi vet att objektivitet inte är något som vare sig Avpixlat eller Sweden Confidential har som sin högsta prioritering.
  • Vi vet inte om någon av ovanstående polisanmälningar ens går till åtal.
  • Vi vet inte vem som eventuellt angrep Hanna Wigh, eller vilka motiv denne i så fall hade.
  • Vi har inte sett några bilder på uppkomna skador, folk som beter sig hotfullt eller något som tyder på orolig stämning.

Under tiden har massmedia varit upptagna med att skriva ett par meter artiklar om att Björn Söder understått sig gnälla på Eurovision och Loreen. Klumpigt av Söder, kan man tycka, men kom igen...? Förutom Falköpings Tidning (som tyvärr inte lägger upp alla artiklar på nätet, men var vänliga nog att låta mig läsa deras artikel om SD:s torgmöte efter att jag ringt redaktionen och frågat) är det bara Nyheter 24 som har skrivit om händelsen, och de senare har inte gjort ett särskilt mycket bättre jobb än Sweden Confidential. Det finns inte en enda hänvisning till andra källor än SD i artikeln, nämligen, trots att man rimligen borde ha sökt en kommentar från till exempel Falköpingspolisen eller de närvarande motdemonstranterna.

Nå...
Hoppas detta kunnat ge lite mer kött på benen. I nuläget ligger sex polisanmälningar inne efter SD-mötet i Falköping, och mig veterligen är frågan om de överhuvud taget kommer att gå vidare till åtal inte avgjord än.

fredagen den 25:e maj 2012

#Freekurdistan

Vad har dessa två bilder gemensamt?


Gissade du "Turkiet" hade du helt rätt. Bra där.

Det var ett tag sedan jag skrev något om semesterparadiset Turkiet. Med anledning av att taggen #Twitterkurds fyller ett år idag, känns det som om det är dags. #Twitterkurds är en kampanj i sociala medier, främst twitter, som syftar till att informera och skapa debatt kring det kurdiska folkets villkor, inte minst i just Turkiet. Läs mer om dem på Kurdistan Commentary, eller hos initiativets skapare, Hevallo och alltid episka @xoshink.

(...Och särskilt tack till @absoIutebanana, för förvirringen med rättelser fram och tillbaka. Håll mig på tårna - det behövs ;) )

Dessutom blev domen mot Leyla Zana fastställd i dagarna, vilket kan vara värt att uppmärksamma.

Är namnet Leyla Zana bekant, förresten? Inte det?

Det brukar inte vara det, trots att Leyla nominerats till Nobels Fredspris två gånger. De flesta av oss hör inte sådär otroligt mycket om kurder eller kurdiska politiker. En del kanske minns Sadam Husseins angrepp med nervgas och andra kemiska stridsmedel i norra Irak mot kurder under Al Anfal-kampanjen, då 182000 kurder uppskattas ha dödats. Medialt påminns vi ibland om detta vid årsdagen av massakern i Halabja. De dagliga övergreppen mot kurder i till exempel Turkiet försvinner för det mesta i nyhetsbruset.

Ibland dyker ett undantag upp, t ex i december efter Roboski-massakern som fick några dagars uppmärksamhet efter att 35 människor, varav flera minderåriga, dödades i ett Turkiskt flyganfall. Märkligt nog har ingen ansvarig dömts till 10 års fängelse för den incidenten.


En presentation kan alltså vara på sin plats:

Leyla Zana är en kurdisk politiker och journalist, som 1994 blev invald i Turkiets parlament. När hon skulle sväras in sade hon ett par ord på kurdiska, och bar dessutom vid tillfället ett hårband i samma färger som kurdistans flagga, vilket var förbjudet vid tillfället. Hennes parlamentariska immunitet upphävdes, och hennes parti förbjöds (vilket senare bedömts vara ett brott mot artikel 11 i Europakonventionen), och hon åtalades och dömdes på anklagelser om att ha band till terroristorganisationer - detta på stöd av uppgifter som tvingats fram under tortyr.

Europadomstolen underkände rättegången 2001, men det tog fram till 2004 innan Leyla släpptes.

Berättelsen är betydligt längre än så, och för den som vill fördjupa sig kan man hitta en bra start på svenska Wikipedia.

Det är hursomhelst dags igen. Leyla Zana anklagas åter för att ha spridit propaganda för PKK, som klassas som en terroristorganisation. Hon har nu dömts till 10 års fängelse, vilket dock inte kan verkställas då hon åtnjuter parlamentarisk immunitet... Om nu inte den hävs igen och hennes nuvarande parti förbjuds.

Vad det handlar om är tal hon ska ha hållit mellan 2007-2008. Ett decennium i fängelse för att hålla tal, alltså... Verkar rimligt? Nej, det tycker inte jag heller, och dessutom får trovärdigheten hos ett land som använder sig av tortyr, tillämpar strikt censur, förbjuder politiska partier och begår ständiga brott mot de mänskliga rättigheterna betraktas som mycket låg, när det gäller politiska rättsprocesser av det här slaget.

Ta till exempel gärna en titt på Shilan Saidis blogginlägg om hur Newroz-firandet bemöttes av Turkiska myndigheter tidigare i år, för lite perspektiv.

Jo just det, apropå censur?

Eftersom svenska medier inte ägnar särskilt mycket uppmärksamhet åt kurdfrågan, är räddningen för oss nyfikna inte helt sällan internet och sociala medier. Ett varningens ord kan vara på sin plats här, eftersom Turkiet inte bara censurerar i inhemska medier. Regeringen har tydligen på något sätt lyckats pressa självaste Facebook till att anta en särskild policy för censur mot sådant som kan uppfattas som kurdvänligt. Var sålunda lite försiktig med att publicera "terroristpropaganda" såsom kritik mot landsfadern Kemal Atatürk, eller annat farligt, som kartor över Kurdistan eller kurdiska flaggor.



Nej, det är inget skämt.

Hur den här policyn tillämpas rent geografiskt vet jag inte. Det skulle vara intressant att få veta mer om ifall svenska konton blockerats av Facebook för Kurdiska flaggor och liknande, men gissningsvis är tillämpningen något mer sparsam utanför Turkiet. Policyn gäller dock internationellt. Åtminstone sägs inget annat i dokumentet.

Twitters censurpolicy är hursomhelst mer restriktiv, och uppbyggd på ett sätt som kräver att en nation som önskar censurera en viss tweet måste lämna in ett klagomål där de visar hur en tweet bryter mot landets lagstiftning. Förutsatt att klagomålet bedöms vara i enlighet med lagstiftning,  tillämpas censur enbart i den berörda nationen. Mer om twitters policy (engelska) finns i ett tidigare inlägg.

Jag hyser därför gott hopp om att få uppleva ännu en födelsedag för #Twitterkurds, och vill uppmuntra alla som har tagit sig tid att läsa detta att ta sig tid att besöka taggen ibland.

#Freekurdistan

---------------------------------------------------


Uppdaterat:
Sakine Madon skriver en utmärkt krönika i Expressen om Leyla Zana. Läs!


onsdagen den 23:e maj 2012

Idiot

Jag brukar försöka undvika att kalla människor idioter på nätet i onödan. Brukar försöka spara det till de som i mina ögon verkligen gör sig förtjänta av det, som befinner sig skyhögt ovanför mig i egenskap av makthavare, kändisskap etc. En justitieminister som konsekvent ignorerar proportionalitet och principer om rättssäkerhet är en bra kandidat, för att ta ett exempel. En regering som via skumma fasadföretag går bakom ryggen på sina väljare och exporterar krigsmateriel till Saudiarabien är ett annat exempel.

Klart, jag är inte alltid konsekvent i det där, och är lika dödlig och känslostyrd som vem som helst. Ibland lite mer, och ibland lite mindre. Men jag försöker bemöda mig om att sparka uppåt, efter de förnuftsgåvor jag begåvats med. Någon annan får avgöra hur bra jag lyckas.

Ibland gör dock någon det väldigt lätt för mig. Eller för svårt att låta bli.


Det här hittade jag via Frihetssmedjan, som gjorde mig uppmärksam på att "SebbeKartellen" tydligen jobbar på Fryshuset med antivåld och att 'hjälpa utsatta ungdomar'. Hade det inte varit för det sista hade jag nöjt mig med twittersvaret, och sedan fullständigt ignorerat människan, men med det arbete han tydligen har kommer ett visst ansvar som jag tycker motiverar ett inlägg.

Jag hoppas förresten de utsatta ungdomarna inte råkar vara homosexuella om det värsta Sebbe kan komma på att kalla någon är 'bögen'. Underbart sätt att bekämpa fördomar på, verkligen. Jag menar, här har vi alltså någon som vill stå upp mot SD för att... tja, jag får ju gissa, men kan det ha med att göra att de driver en politik som är inhuman, auktoritär, bakåtsträvande och diskriminerande.

Vad bättre sätt att göra det på än att publicera lite tortyrfantasier och avsluta med "jag vill döda bögen"...?


Sebbe har förståeligt nog fått en del kritik för detta på Twitter ikväll, vilket han besvarat med att hånfullt fråga om någon tror att han bryr sig om vad de tycker.

Nej, det är han alldeles för tuff och självständig för.

Om vi bara dödar alla Sverigedemokrater blir Sverige ett vackrare och humanare samhälle att leva i, eller hur Sebbe? Är det vad du lär de utsatta ungdomarna du jobbar med? Vem dödar vi sen som inte passar in i din värld?

Till Sebbes försvar har en del förstås skyndat med argument om åsiktsfrihet, och att hans kritiker sympatiserar med SD. Herre gud, var fan har det brunnit någonstans?

Vet du vad du påminner om, Sebbe?



Now...

Jag vet att jag inte är särskilt pedagogisk. Min reaktion är nog lite mer mänsklig än konstruktiv, men för vad det är värt är vi ett par människor härute som inte heller är rasister, som inte heller gillar SD och som tror på det här med demokrati, yttrandefrihet, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Vi gillar inte politiskt våld eller uppmaningar till politiskt våld, av den enkla orsaken att i en sund demokrati har alla människor - oavsett ras, religion, åsikt eller sexuell läggning - samma okränkbara människovärde, och orättfärdigt våld mot en människa är våld mot oss alla.

Vill man bekämpa de som vill villkora det värdet efter till exempel nationalitet funkar det liksom rätt dåligt att lägga sig till med en MER hatisk retorik än de använder. Man måste försöka vara bättre.

Det är lite som det där Norges statsminister sa efter Breiviks dåd för något år sedan. Du vet, det där om att svara med mer frihet, mer öppenhet och mer demokrati? Åtminstone jag tror på det. Våld är en sista, desperat åtgärd i självförsvar när allt annat är prövat och kört.

Jag tror visserligen inte att Sebbe är allvarlig med att vilja tortera ihjäl Åkesson. Jag tror hans tweets är pubertalt machotrams av internet tough guy-typ.

Men jag kan inte vara säker, eller hur? Det är lite väl riskabelt att inte ta någon på allvar som inte verkar fatta vad det innebär att vräka ur sig sådana där saker i offentliga rum. Antingen är man ungefär lika smart som en ost, har någon eller annan form av störning, eller... så menar man allvar.

Dessutom:
Att det troligen bara är snack, förhindrar inte att någon stackars korkad jävel därute kanske tar det Sebbe säger på allvar, och agerar på det.

I det fallet, om någon faktiskt agerar våldsamt mot Aåkesson eller någon annan människa som hen uppfattar som ond, inspirerad av dig, Sebbe, kommer du att få leva med det rätt länge.

Jag hoppas verkligen du slipper.

Strax innan tortyrfantasierna twittrade nämligen Sebbe något om 'respekt till Magnus Betnér' som hade just Jimmie Åkesson som gäst. Nu stängde jag av Betnér Direkt ganska tidigt på kvällen eftersom jag tyckte att Betnér gjorde soloshow av det hela snarare än höll en debatt som tillförde något, så jag såg inte allt, men jag är säker på att Magnus Betnér inte spöade skiten ur Jimmie eller började skrika 'jävla bög, jag vill döda dig' åt honom?

Så snälla, söta, rara Sebbe...?

Ta en funderare över exakt vad det var du respekterade så mycket, och vad du häver ur dig i framtiden?

Jag är förutsätter att åtminstone Fryshuset kommer att ta sig en funderare om ifall de verkligen vill ha dig i sin verksamhet med ungdomar framöver. En time-out vore nog en bra idé.

Jo... en sista grej?


Min tweet var en aning färgad av att jag var förbannad när jag skickade den, så ta den inte för allvarligt. Det är nämligen så, Sebbe, att med den attityd och de åsikter du ger uttryck för, kan vi aldrig vara på samma sida, så det är jag faktiskt inte orolig för, egentligen.

Tack för mig.

-------------------------------------------------------

Uppdaterat:
Camilla har bloggat om detta, och Jerlerup skriver på Newsmill. I övriga media är det skralt, än så länge, men Nyheter 24 har publicerat en artikel, och även P3 tar upp nyheten.

(Och nu på torsdagmorgonen även Anders Lindberg på AB:s ledarsida)

Sebbes tweets är nedtagna från nätet, och Fryshuset har följande på sin hemsida:
"Sebbe är en förebild för tusentals ungdomar och har varit det långt innan Fryshuset började arbeta med honom. Just för att han är en förebild är det viktigt för Fryshuset att stötta honom i att bli en bättre och positivare förebild.


Resan mot förändring är aldrig rak, Sebbe befinner sig i en utvecklingsprocess och har nu gjort ett misstag. Fryshuset fördömer inte människor men vi fördömer handlingar.


Att vända ryggen mot Sebbe nu vore ett stort misstag. Vi kommer tvärt om intensifiera vårt arbete med honom.


Fryshuset tar avstånd från alla former av hot, våld, personangrepp. Vare sig det gäller enskilda individer, grupper så som HBTQ eller religiösa och politiska åskådningar.


Vi tar fullständigt avstånd från Sebbe Staksets uttalanden men inte från honom som person.


Fryshuset"

Sebbe själv har bloggat om det hela nu, och skriver:
"Detta ihop med Jimmie Åkessons utspel fick min bägare att rinna över. Jag hatar rasism, fascism och nazism av hela mitt hjärta, don´t get it fucked up! Men som jag tidigare skrivit i bloggen har jag andra sätt att kommunicera nu och ett helt annat ansvar. Jag vill be om ursäkt till min mamma och pappa samt till min chef över det klumpiga ordval jag använde på twitter."


Slutligen, två till urklippta tweets som uppföljning och avslutning.



måndagen den 21:e maj 2012

Värre än man tror?

På förekommen anledning:
Att länka till en artikel är inte detsamma som att ställa sig bakom artikelns innehåll, och än mindre allt som står i dess kommentarsfält. Detta är sant vare sig det är en Timbro-anställd eller en Sverigedemokrat som skickar länken.

Aktuellt exempel:
”Kan man inte bussa ut ett gäng muslimer av valfri ras/art till X så kan de få tända eld på folks villor och bilar där istället? ... Det vore så underbart att få se journalisternas bostäder och bilar brinna som omväxling. Gärna med journalisterna kvar inne i husen.”

Detta kommer från signaturen 'Bloggo' i en kommentar till en artikel i Fria Tider. Roland Poiriér Martinsson (som FT-artikeln handlar om) gör en poäng av att denna artikel har länkats till honom av en Sverigedemokrat anställd av partiet i riksdagen. Det är inte direkt någon brist på kommentarer av det slaget på FT, liksom hos Avpixlat eller liknande sajter som ofta länkas av SD:s twittrare.

...Och det är det inte heller under dagstidningarnas artiklar, även om det blivit lite mindre sedan man började filtrera och ta bort möjligheten att kommentera anonymt. Hade det varit hot att länka till artiklar med sådant i kommentarsfälten skulle lika gärna jag kunnat anklagas för att hota både den ena och den andre, då jag länkat till t ex Expressen och Aftonbladet ett gäng gånger.

Flera som har läst Rolands krönika om detta har nog uppfattat det som att hotet kommer från den SD-anställde själv. Jag tyckte det verkade en smula vagt, och frågade mig om han ville hävda att han hotats av denne SD-anställde, eller menade något annat. Roland själv gav svar på twitter för en stund sedan:



Gott så.

På frågan om varför SD:s folk i riksdagen fortsätter länka till sajter som Fria Tider och Avpixlat är en öppen fråga. Det enklaste svaret är väl att sajter av det slaget i stor mån bekräftar och stödjer SD:s politik, samt agerar samlande forum för många av deras supporters, samtidigt som de förstås kan hävdas vara fristående från SD. Det där med fristående kan man förstås ifrågasätta, men som vanligt kommer vi då att landa i den vanliga diskussionen om 'PK-media', och om hur SD inte bär något ansvar för någonting...

I disciplinen att fjärma sig från alla typer av ansvar för i stort sett allt som upplevs ge negativ klang har SD jobbat hårt för att kunna mäta sig med sina kollegor i andra partier.

För att hålla mig till ämnet återgår jag till Rolands krönika och konstaterar att det är bra att vara övertydlig med var man pekar när det gäller hot. Rolands krönika avslutas med "länken skickades till mig av en person anställd av SD i riksdagen" vilket alltså är väldigt lätt att tolka som att personen som skickade länken även står bakom hotet. Detta i sin tur leder till att en massa människor reagerar mot det de antar var ett hot från en riksdagsman, vilket sedan kan slå tillbaka mot Rolands trovärdighet och spela SD i händerna då de än en gång får chansen att peka på hur det utsatts för smutskastning, guilt by association och osakliga påhopp.

Således bra att Roland åtminstone tydliggör exakt vad han menar via twitter, även om det nog inte når alla som läste SvD idag, och inte lär hindra diskussionen från att röra sig bort från de frågeställningar Roland på twitter försökt punkta upp. Jag hade kunnat önska att de frågeställningarna kommit fram direkt i ursprungsartikeln. Jag menar, har man utrymme i SvD...?


 
Angående huruvida SD är 'värre än man tror' gör man nog klokt i att räkna med att allting politiker (i alla partier) vill inte står skrivet i 100% rättfram klartext i de PR-material som är deras valmanifest och partiprogram. Förhållandet mellan yta och substans varierar lite, men det är väl självklart så att det t ex inte är Tuve Skånberg (riksdagsledamot för KD och bl a författare till lagförslag om förbud mot att häda) som säger sitt hjärtas innersta mening i KD:s partiprogram, eftersom det sannolikt skulle kosta fler röster än det gav. På samma sätt är SD tvungna att balansera sin retorik på ett sådant sätt att de inte blir för extrema för att röstmaximera, ett arbete som har pågått länge.

Jag förhåller mig lika skeptisk till att rakt av köpa den politik SD marknadsför som hela sanningen, som jag gör till KD, men faktum är att det de (i båda fallen) redan visar öppet är tillräckligt goda grunder för kritik för att det ska vara värt att bemöda sig om att inte grumla diskussionen med osakliga påhopp eller otydligheter.

Det tjänar nämligen bara de på.

fredagen den 18:e maj 2012

UG-Debatten - ett par dagar senare



Först, ett kort förord:
En snabb titt på twitterflödet avslöjar att skrikmatchen från gårdagens SVT Debatt fortsätter på nätet. Jag gillar er, men fan vad trött jag blir just nu.

Ja, jag har gjort hela den där grejen med twitter-rage ett gäng gånger. Inte helt sällan tittar man tillbaka och tar sig för pannan. Påminner sig om att det kanske kan vara bra att inte bara tokreagera ibland, men här är en grej: där ute är jag faktiskt en amatör. En vanlig nolla som råkat halka in på ett bananskal och få följare, kontaktnät och lite exponering. Jag är varken journalist eller representant för en rörelse eller en superetablerad mediavan übermench som gett ut tretton böcker om det samhällsfenomenet eller den trenden, så jag fuckar upp titt som tätt.


Jag lär göra det igen.

På ett sätt är det väl lite av en lättnad att även ankdammens gudar och gudinnor kan fucka upp precis som jag, men just nu skulle det kännas bra att se lite godliness. Ämnet är liksom viktigt, ni vet? Å andra sidan är det inte ankdammens gudar och gudinnor jag vill lyssna på idag, så jag lämnar scenen för kvällen.

Knock yourselves out om ni behöver släppa ut ånga, men ikväll får ni göra det utan mig.


över till det jag hade tänkt - att helt kort lyfta lite text som relaterar till Uppdrag Gransknings valraffande (jo, jag vet att det stavas 'wallraffa') i svenska moskéer, eftersom jag berörde det rätt kort sist. Precis som en stor del av Sveriges journalistkår sitter jag och plockar upp intressanta länkar på twitter, och stämningen var sådär sansad i mitt flöde idag. Därav ordspyan ovan.

Anyway:

Har man tid och lust för sådant som inte är i formatet 140 tecken och inte vill pina sig igenom debatt-program på Jerry Springer-nivå, finns det lite längre texter som förtjänar att läsas lite nogrannare.

Cherin Awad har lagt upp en artikel på Ajour. Hon påpekar en del små men viktiga detaljer om Gransknings reportage som inte ursäktar det männen sa, men rätt ska vara rätt - långt ifrån alla påstådda imamer i reportaget var egentligen imamer. Nu är det ju så att kvinnorna i reportaget gick till moskén och pratade med den de blev hänvisad till, så imamer eller inte var detta ett bemötande ur verkligheten, men det ÄR ett faktafel, lik förbannat.

Cherin säger:
"Det spelar roll för oss, om du som utomstående får bilden av att dessa mäns åsikter, som de framställdes i Uppdrag granskning är en del av islam. Att vi nöjer oss med att bli representerade av personer som tycker det är okej att slå och våldta sin fru."

Av precis den anledningen efterlyste jag det igår - att få höra de där andra muslimerna som INTE var i reportaget.

Observera: jag vill inte höra dem berätta för mig varför det inte är okej att sitta och tala om för misshandlade kvinnor att de inte ska gå till polisen. Jag vill vara en fluga på väggen och lyssna när den diskussionen förs mellan svenska muslimer. Det får gärna vara de som inte har si och så många tusen följare på twitter och en spalt någonstans.

Det där leder naturligt vidare till Nima Dervish, som lagt sina fem cent på Newsmill, och efterlyser något liknande:

"Problemet i Sverige idag är att för mycket fokus läggs på tveksamma muslimska aktörer medan solklart progressiva muslimer hamnar i skymundan."

Lite så känns det särskilt just idag, ja.

För min del som befinner mig i en invandrartät betongförort är det egentligen ganska lätt att få ett annat perspektiv - jag kan gå ut och prata med lite folk i kvarteret. Träffar jag bara en massa progressiva muslimer som tar avstånd från saker som det som sas i Uppdrag Granskning? Nej, men de finns där, de också, och rätt många brukar verka smått förvånade över att jag faktiskt vill veta vad de tycker. En del vill inte snacka religion alls, för att det är känsligt. Orsakerna kan vara många. Överens med varandra är de hursomhelst inte, go figure, så varför måste jag ut och göra fältresearch för att få höra den diskussionen?

Nima har även ett par råd till medier och makthavare, bland annat:

"Släpp idén om 'muslimska representanter' som ni tvångsmässigt ska gå till varje gång något händer. Sveriges Muslimska Förbund, Sveriges Unga Muslimer eller vad de må heta, är inte representanter för de otaliga muslimska individer (ja individer) som bor i Sverige. Muslimer är inte utomjordingar. Sluta säg: 'take me to your leader'"


Avslutningsvis ett inlägg av Stefan Bergmark som förutom att det är ett läsvärt inlägg, upplyste mig om något jag hade missat:

"2009 fastslog Broderskapsrörelsen ett 'Manifest för kristen vänster'. I en paragraf om jämlikhet står det att organisationen 'strävar efter en värld utan över- och underordning, utan klasskillnader, utan etniska och religiösa klyftor, utan ojämlikhet på grund av kön eller sexuell läggning'… Men när broderskaparna tog fram ett liknande 'Manifest för muslimska socialdemokrater' så togs orden 'sexuell läggning' bort."

Vad i helvete hoppades man åstadkomma med detta, undrar jag?

------------------------------------------------

Uppdaterat
Jag blir så satans jävla förbannad:


Fega.
Jävla.
Råttor.

torsdagen den 17:e maj 2012

Lite tankar om Granskning och Mangamålet

Det var förmodligen inte helt oväntat att jag skulle skriva något om kvällens Uppdrag Granskning nu, där man med dold kamera gjort ett reportage om hur en kvinna som söker råd i några av landets moskéer bemöts.

Jag tänker dock bara beröra det helt kort, av ett par orsaker: jag smälter fortfarande intryck, det kommer att vara en miljon bloggar som skriver om det imorgon, och framför allt - jag är mer intresserad av att höra reaktioner från de ca 400000 svenska muslimer som inte var med i reportaget, vilka nu har guldläge att få mediautrymme för sina reflektioner om detta. Intressantast av allt vore faktiskt att få se en bred och ordentlig debatt mellan svenska muslimer om vilka problem och lösningar som finns.

Jag vet redan vad SD har att säga. Jag vet redan vad diverse politiker i de övriga partierna kommer att säga, på ett ungefär, och det finns ytterst lite jag känner mig nödgad att tillföra som inte kommer att sägas av någon annan. Det ska till exempel bli intressant att läsa Nimas kommande artikel.

Ett par saker:
Jag nickade gillande åt den man som inför dold kamera och med vad som för mig verkade som uppriktig indignation uppmanade kvinnan i reportaget att polisanmäla att hennes man slog henne, och att det inte spelade någon roll att maken riskerade fängelse men jag tycker inte det gör att han förtjänar medalj för att konstatera det uppenbara.

Jag tycker frågan om religion är jävligt enkel:

  • Staten och lagen ska vara sekulär och inte gynna eller misgynna något särskilt religiöst samfund.
  • Man ska ha rätt att tro på vad man vill. 
  • Man ska ha rätt att utöva sin religion. 
  • Den rätten upphör när det innefattar tvång, kränkning, hot eller våld mot en annan människa.
  • Barn ska inte påtvingas religion i någon form utan ska få välja själva när de blir vuxna.
  • Varje individs rätt till personlig integritet och frihet ska garanteras av lagen före rätten att utöva religion. 


Nog så.

Hoppas däremot att få lyssna en del, framöver.

And now for something completely different...

Det finns en annan grej som jag återkommit till emellanåt på bloggen, och som är aktuellt idag, nämligen mangamålet. Idag har det behandlats i Högsta Domstolen efter fällande dom i de lägre instanserna, och dom meddelas om någon vecka eller så.

Lagstiftningen innehåller en hel del märkligheter.

Visste du att det är helt i sin ordning att skriva en detaljerad litterär skildring av sex mellan minderåriga, så länge det inte illustreras, men att det däremot råder tittförbud på visuellt material som klassas som barnpornografiskt i Sverige? Låter märkligt? Så är det faktiskt. En bild korrumperar tydligen mer än tusen ord.

Vi kan för all del göra det enkelt för oss... *


Detta verkar enligt mina rätt lekmannamässiga efterforskningar inte gälla om jag "bland barn eller ungdom sprider en skrift, bild eller teknisk upptagning som genom sitt innehåll kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran". 


Ja det står så: deras "sedliga fostran" och åtalsrubriken är i det fallet "förledande av ungdom". Det är inte utan att man undrar om lagtexter tvunget måste författas på ett språk som för tankarna till KD:s partiprogram anno 1964? Hursomhelst, i det fallet verkar även text vara straffbart. Räcker det med en åldersgräns på omslaget?

Definitionen av vad som är barnpornografiskt enligt svensk lag är dessutom rätt intressant, eftersom domstolen har att avgöra om syftet bakom bilderna är främst att orsaka sexuell upphetsning. Låter inte alldeles kristallklart, eller hur?

Jag vet inte om det blir klarare av detta:
"En bild är pornografisk om den är utmanande och som syfte har att påverka betraktaren sexuellt. Om däremot dess syfte är att vara och används i vetenskapliga, exempelvis medicinska, eller konstnärliga syften så är bilden inte pornografisk."

Allt domstolen behöver göra är alltså att hitta en rättssäker definition av 'konst', samt på rättssäkert sätt bedöma uppsåtet bakom alstret? Tar man hänsyn till om det är en dålig konstnär som menat att skapa provocerande konst men varit så kass att resultatet bara blev pornografi?

Av vad jag hört och läst om rättegången i HD hittills har det blivit mer än en smula farsartat. I just detta fall har dock Aftonbladet intervjuat upphovsmannen av bilderna, som den här gången klargör uppsåtet.

Jag kommenterade det här på twitter lite tidigare med att kalla lagstiftarna för idioter, och kan ju lika gärna utveckla det här. Det är förresten trevligt att se att Mårten Schultz tänker i ungefär samma banor som jag, nämligen att det inte är domstolen som ska ha skit för att de har som uppgift att tolka lagstiftarnas galenskaper efter bästa förmåga, utan politikerna. Rent känslomässigt är jag liksom inte heller helt immun mot att reagera med visst äckel inför även tecknad barnporr, så det är skönt när en jurist som jag respekterar och håller för att vara både klok och kompetent delar min åsikt.

För det är så, för min del - jag hatar inte på den här lagstiftningen för att jag gillar tecknad barnporr. Det här är inget försvar, för jag skiter faktiskt i vad ni tror, utan mer av en bekännelse av att jag har jävligt svårt att vara vidsynt kring det här, och att försöka se på frågan på ett sätt som inte grundas på min instinktiva olust inför hela grejen. Det finns flera perspektiv här, och vi kan inte när vi lagstiftar helt bortse från att det nog är en rätt stor majoritet som inte skulle gråta blod över att tecknad barnpornografi gick och självdog imorgon.

Så hur tänker jag?

Förutom att vi talar om ett brott med tecknade och fiktiva offer i fallet med mangamålet, är det mest anmärkningsvärda att tittförbudet i sig själv skapar ett avsteg från en del rätt viktiga principer i svensk rättstradition, nämligen det att vi inte kan granska domslutet. Bevismaterialet är nämligen olagligt att titta på, och således kan endast de av staten utnämnda betrodda anförtros att titta på bevismaterialet, och bedöma det.

Med risk för att vara lite raljant: det är helt enkelt så, att endast Den Heliga Inkvisitionen kan anförtros att handha dessa Djävulens bilder, varför dessa ej kan tillåtas beskådas av allmoge, då de i sin själva natur kan verka korrumperande på svagare sinnen. Ej heller får Den Heliga Inkvisitionens omdöme och integritet ifrågasättas, eller processens integritet. Inkvisitionen är dock alltid vaksam internt på tecken på korruption i de egna leden, och således granskas Inkvisitionen noggrannt - av Inkvisitionen.

Jag ska tillägga att tittförbudet inte gäller om man tittar på en bild på en skärm, utan enbart om man sparar bilden, vilket alltså innebär att viss granskning kanske kan tillåtas i Inkvisitionens låsta bibliotek.

Är det bara jag som tycker att allt detta är att ta saker en smula för långt?

Det verkar som om polisen hellre skulle utreda brott begågna mot icke-fiktiva barn, hursomhelst.

För övrigt kom jag via ovan länkade Karin Olsson över ett citat från rättegången som visar på vilka konsekvenser den här lagstiftningen kan få för den enskilde även innan domen fastställts, och varför det just därför är så in i helvete illa att rättssäkerheten åsidosätts:

"Den åtalade Simon Lundström konstaterade torrt på domarens fråga om ersättning för inkomstbortfall, att hans översättningsfirma inte går särskilt bra längre. Bland annat slutade Bonniers att använda hans tjänster efter tingsrättsdomen."


Avslutningsvis konstaterar jag att det finns åtminstone en grupp som till skillnad från mig tycker att den här lagstiftningen är en alldeles lysande idé. Jag citerar från Techdirt:

"Child pornography is great," the speaker at the podium [Johan Schluter] declared enthusiastically. "It is great because politicians understand child pornography. By playing that card, we can get them to act, and start blocking sites. And once they have done that, we can get them to start blocking file sharing sites".


"One day we will have a giant filter that we develop in close cooperation with IFPI and MPA. We continuously monitor the child porn on the net, to show the politicians that filtering works. Child porn is an issue they understand."


Ja du, Johan Schlüter... Det där låter ju alldeles fantastiskt. Jävla galning.

(* En parentes: Dreadnallen gjorde mig uppmärksam på att bilden lämnar utrymme att tolkas som ett inlägg i debatten om islam eftersom jag tog upp Granskning i början. Så listig var jag dock inte kl 4 i natt när det här skrevs att det gick upp för mig, så det var inte ursprungstanken. Bilden är enbart tänkt som en ironisk kommentar på vilken konst som är 'säker' för svensk lagstiftning. Jag har inget emot att diskutera frågan, men det var alltså inte det det handlade om denna gång.)

----------------------------------------------------

Fler åsikter: Lake, Lando, Livbåten och No Size Fits All

måndagen den 14:e maj 2012

Shame Uppsala?

"Jaha och hur tänkte de nu...?"

...Är en stilla undran man kan ha om man läser rubrikerna på till exempel Nyheter24 idag om Uppsala Prides beslut att porta Folkpartiet och LUF.

Folkpartiets hemsida kan jag läsa att de fått beskedet via e-post:
"Hej! Samordningsgruppen tog tyvärr beslutet att LUF och Folkpartiet inte får gå med i paraden för att era ståndpunkter strider mot vår vision. Men som privatpersoner är ni hjärtligt välkomna!


Mvh Uppsala Pride"

Även vissa uniformer tycks krocka med visionen, vilket utesluter åtminstone två medlemmar i Village People.



Nyfiken som jag är (och därtill tipsad av en god vän som hörde av sig för att pysa ut lite ånga) måste jag ju förstås kolla upp exakt vad den där visionen är.

De första raderna säger egentligen det mesta om dilemmat:

"Uppsala Pride är en organisation som bygger på en socialistisk och queerfeministisk värdegrund. Uppsala Pride vill vara en plattform för möten, aktivism, gemenskap och förändring. Uppsala Pride vill upplösa all diskriminering och förtryck baserade på kön, könsidentitet, könsuttryck, klass, ras, etnisk tillhörighet, funktionalitet, ålder och sexualitet."

Jaha men då så? Det är alltså inte ett Pride som vi vanligen tänker på dem, utan ett socialistiskt evenemang för de renläriga.

Har man en socialistisk värdegrund som fundament är det väl kanske självklart att man inte vill ha organisationer representerade som har en annan värdegrund, lite som att MUF-fanor inte vanligen välkomnas i majtåg? Fair enough, även om jag kan tycka att det känns lite allmänt off.

Jag minns t ex Stockholm Pride förra året när Caroline Szyber i egenskap av kristdemokrat talade för ett slut på den ovärdiga tvångssteriliseringslagen vid könskorrigering. Det hade förlorat lite udd om hon inte tillåtits vara där i egenskap av partirepresentant.

Men okej, jag är bara en heterofjolla som tycker en massa grejer. Vad vet jag, egentligen?

En fråga bara?

Varför i så fall gå under namnet Pride som i resten av landet är en inkluderande och öppen tillställning som välkomnar alla att manifestera mot diskriminering, oavsett partibok? Är det en avsiktlig trollning av varumärket, ett försök att ta över det, eller finns det en annan idé?

Jag ser att Folkpartiet tar initiativ till ett eget Pride, kallat Uppsala Prideparad för alla, som alltså verkar bli lite mer troget idén som de flesta Pride-evenemang i övriga landet anammar.

Så kan man förstås göra, om man inte vill byta namn på en av paraderna till SKÄMS, men vi kanske ska hålla det namnet ledigt om Livets Ord någon gång vill hålla en parad enligt sin vision.

För övrigt måste alla läsa Annika Hamrud på Newsmill idag, apropå det här.