ACTA i media och lite om vad DU kan göra

Okej, det händer mycket nu.

Först och främst - det viktigaste: Det är inte kört i och med underskriften av ACTA. Det måste först genom Europaparlamentet, och här har vi chansen att göra en insats.

Piratbloggaren Calandrella satte upp ett par punkter, som jag härmed stjäl och remixar:

1. Skriv på den globala namninsamlingen (som nådde första delmålet 500k underskrifter på en dag)


2. Kontakta EU-parlamentarikerna (här finns mejladresser) – gärna papperspost!


3. Gå i demonstrationen i Stockholm lördag 4 februari


4. Sprid information på Facebook, Google+, Twitter och alla andra sociala nätverk. Länka eller stjäl gärna mina inlägg. Jag lovar att inte stämma er.

5. Håll koll på Piratpartiets MEP Christian Engström som arbetar i Bryssel med detta just nu, och bloggar all info han får fram. Även Miljöpartiets ACTA-blogg av Miljöpartiets Carl Schlyter är synnerligen värd en titt.

Nu till själva bloggandet.

Det var igår jag nåddes av nyheten att Sverige skrivit på om ACTA under en ceremoni i Japan. Sedan dess har mitt lilla hörn av nätet fullständigt exploderat av information, vilket är bra. Det är sämre ställt med media, vilket är mindre bra. Jag har haft en hel del info att trassla mig igenom, men det jag sett i mediaflödet tänker jag dela och kommentera.

Det var vår ambassadör Lars Vargö som skrev under för Sveriges räkning, vilket kommenteras i DN idag av Stefan Johansson  på Justititedepartementet.


En intressant kommentar i slutet på artikeln i DN får mig att höja ett ögonbryn:

"Den svenska regeringen bedömer att det endast är en bestämmelse i varumärkeslagen som behöver ändras för att svensk lag ska rymmas inom Acta-avtalet. Dagens regler säger att den som har rättigheten till produkten måste göra en anmälan för att polisen ska ingripa. Acta-avtalet ger polisen rätt att agera utan anmälan."

Det kan vara viktigt att påpeka att detta inte betyder att det är allt som förändras om ACTA-avtalet ratificeras i Europaparlamentet. Det betyder att det är det enda som behöver ändras i lagen för att ge utrymme åt alla de nya lagar och bestämmelser ACTA för med sig.

Ändringen de talar om är alltså det enda som enligt regeringens bedömning behöver ändras för att få in ett gäng nya lagar och bestämmelser. Denna bedömning dessutom från en regering som medverkat i hemlighetsmakeriet kring lagstiftningen, och som flera gånger visat total likgiltighet inför de medborgarrättsliga aspekterna av lagstiftning som ACTA, FRA, datalagringsdirektivet, IPRED etc etc.

Det skadar aldrig att vara extra tydlig.

Det skadar inte heller att komma ihåg att Stefan Johansson på Justitiedepartementet är en man som gjort sig känd som en rätt så stark förespråkare för skärpt upphovsrätt - vad som skulle kunna kallas en hök, rentav. Han har medverkat i Alltid Nyheter i SR idag:



Även Henrik "HAX" Alexandersson har intervjuats i programmet, och då låter det ju en smula annorlunda, så klart. Även HAX är såklart av en bestämd åsikt i detta, och det är upp till var och en att bedöma vem av de två som är trovärdigast:

Christian Engström, MEP för Piratpartiet i Europaparlamentet får också kommentera i DN, och bekräftar något smått häpnadsväckande: att vare sig han eller Carl Schlyter - båda parlamentariker som förväntas rösta om ACTA inom  en snar framtid, hade en aning om att avtalet skulle undertecknas.

Det för tankarna till Karif Aders ord från igår:
"Detta avtal kan få stora konsekvenser för medborgares liv, och ändå görs allt för att förhindra Europaparlamentet från att få ett ord med i frågan."

Det är annars skralt med informationen i svenska medier. Nyheter 24 har publicerat en bra artikel, som en frisk fläkt i det övriga nyhetsflödet. Det är intressant att jämföra hur en relativt nybliven demokrati som Polen reagerar på ACTA, medan icke-debatt råder i Sverige där demokratin av någon mystisk anledning ses som självklar, och staten betraktas som god. Även IDG och SVT tar upp detta. SvD kör en mikroskopisk notis.

Såhär såg det ut i Polens parlament, till exempel, efter att en minister ljugit för att få till undertecknandet av ACTA:

En scen jag gärna skulle se i vår riksdag.

Slutigen:

När jag skrev mitt inlägg igår, fanns inte avtalet tillgängligt, vilket det gör nu, utgivet enligt gammal fin EU-tradition - diskret och i sista sekunden. Man kan ta hem den som PDF här:  länk (pdf)

(Märk väl att även om själva lagtexten finns tillgänglig, gör inte dokumentationen av förhandlingarna det. Jag återkommer i senare inlägg om det här med olika definitioner av 'offentlighet')

European Digital Rights har gett ut en egen liten pdf under titeln "Why you should care about ACTA" som jag rekommenderar varmt. Det finns inte på svenska än, men jag vet att översättning pågår. Under tiden kan man läsa den på ett antal språk via länken ovan, eller ta hem PDF:en på engelska här: direktlänk (pdf)

Avslutningsvis:
Vare sig du är sverigedemokrat, vänsterpartist, alliansväljare, sosse, pirat, liberal eller grön - kräv av dina politiker att de inte bara snackar, utan agerar. Gör klart för dem att de inte kan förvänta sig din röst om de inte gör det. Det gäller inte bara parlamentariker, utan även riksdagspolitiker och i förlängningen alla som uppbär en förtroendevald post.

Deras jobb är att företräda dig och förvalta ditt förtroende. Håll dem ansvariga.

Vartefter jag får veta mer, kommer jag att skriva mer om detta, och följa utvecklingen noga. under tiden hittar den som vill mig antingen via twitter, G+, epost eller telefon, vilket går att hitta i bloggprofilen.

---------------------------------------------

Länkvägg:
New Renaissance, Ajour, Rick Falkvinge, Full Mental Straight Jacket, Torbjörn Jerlerup, Frihetssmedjan, Peter Harold, What's Up Sthlm, Madelenie Sjöstedt

Om ACTA, och om en sällsynt politikers avgång

Karif Ader

Läs det här om du tror att det inte finns en politiker med heder och integritet därute:

(Uppdatering: hela texten finns nu även på svenska längst ned i inlägget. Ledsen att jag dröjde.)

”I want to denounce in the strongest possible manner the entire process that led to the signature of this agreement: no inclusion of civil society organisations, a lack of transparency from the start of the negotiations, repeated postponing of the signature of the text without an explanation being ever given, exclusion of the EU Parliament's demands that were expressed on several occasions in our assembly.”
“As rapporteur of this text, I have faced never-before-seen manoeuvres from the right wing of this Parliament to impose a rushed calendar before public opinion could be alerted, thus depriving the Parliament of its right to expression and of the tools at its disposal to convey citizens' legitimate demands.”
“Everyone knows the ACTA agreement is problematic, whether it is its impact on civil liberties, the way it makes Internet access providers liable, its consequences on generic drugs manufacturing, or how little protection it gives to our geographical indications.”
“This agreement might have major consequences on citizens' lives, and still, everything is being done to prevent the European Parliament from having its say in this matter. That is why today, as I release this report for which I was in charge, I want to send a strong signal and alert the public opinion about this unacceptable situation. I will not take part in this masquerade.”

Detta är en man som låter sin övertygelse gå före hans karriär på en nivå de flesta av oss inte fattar. Hans namn är Kader Arif, och han kommer snart att vara världskänd. Han är fransk Eu-parlamentariker, och var tills nyss Rapportör för EU-parlamentet angående ACTA.

Såhär ligger det till.

En av de mer mystiska förkortningarna när jag var en nybliven pirat för tre år sedan, var ACTA.

Anti-Counterfeit Trading Agreement.

Märk väl att man säger 'trading'. Handelsavtal. Håll det i minnet, för det kommer på provet.

Det är nämligen såhär, att handelsavtal mellan länder inte har samma krav på transparens och demokratisk förankring som en politisk överenskommelse.

Nu, lite hårda fakta om ACTA:

...

Nej just det - vi vet inte särskilt mycket. Bara politiker på absolut toppnivå och särskilt invigda, såsom lobbyister för olika stora företag inom till exempel IT- eller underhållningssektorn har något som ens närmar sig full insyn.

Förstår du nu vad det betyder att det är ett 'handelsavtal' och inte en 'politisk överenskommelse'? Precis - simsalabim, och man kan mygla igenom en massa gemensamma lagändringar i smyg. Inga besvärliga massmedier eller något överskott av demokratiskt valda församlingar som ska säga sitt.

Vad vi vet kommer från läckt material, och det är oroande. Allt tyder på att ordningsmakten, t ex tullen och polisen, kommer att få ökade befogenheter att söka igenom och beslagta elektroniska minnen, i jakt på piratkopierat material, inklusive din telefon, dator, usb eller vad som helst med ett minne. Det är oklart vilken form av övrig övervakning som kommer in här, men SOPA-liknande censurlagar och annat smått och gott är mer än troligt.

Säg farväl till ditt privatliv.

"Men, jag piratkopierar ju inte?" säger du.

Det spelar ingen roll.

För det första kommer detta att placera ett stort stycke makt att skaffa sig insyn i människors privata kommunikation med piratkopiering som förevändning. Enligt principen om det sluttande planet vet vi att denna makt kommer att missbrukas.

För det andra, och det här är den springande punkten, innebär detta att dina folkvalda makthavare, som du röstat fram i vad som ska föreställa en demokrati, i flera år dolt lagstiftning för dig, som skrivits i ett enormt internationellt samarbete mellan makthavare och kommersiella särintressen.

Det här är vad vi faktiskt skulle kunna kalla en konpiration, om vi vill. Minns du Kader fortfarande?

“As rapporteur of this text, I have faced never-before-seen manoeuvres from the right wing of this Parliament to impose a rushed calendar before public opinion could be alerted, thus depriving the Parliament of its right to expression and of the tools at its disposal to convey citizens' legitimate demands.”

De har gjort ALLT i sin makt för att sabotera och kringgå den demokratiska processen.

Nu har de skrivit under avtalet, men inte ratificerat det - dvs passerat det genom beslutande organ så att lagstiftningen blir befäst och hart när omöjlig att ändra.

... Och dokumenten är fortfarande hemliga som fan.

Ingen media, ingen insyn, ingen offentlig och öppen debatt.

Det är lustigt att detta kan ske med påstådda liberaler i regeringen, medan oliberala, stalinistiska diktatur-romantikerna Vänsterpartiet redan 2009 stod på Stockholms gator och delade ut upptryckta exemplar av ACTA-avtalet, för att visa oss...

... Hundratals sidor lagförslag noggrannt överstrukna med svart.

Om Kafka eller Orwell levt idag, skulle de ge upp det skönlitterära och bli journalister. Du kan vara FÖR stärkt upphovsrätt allt du vill, men är du demokrat, måste du fråga dig:

"Är det såhär lagar ska stiftas i en demokrati? I slutna rum, i största hemlighet, utan att en enda regeringsmedlem stiger fram och förklarar för oss - sina väljare - vad de vill göra?"

Är svaret på den frågan nej, kan du börja med att dela den här eller liknande information vidare. Jag skiter i länkar, bloggrankings eller credit. Sno det du vill, men SPRID det. Få en eller två av dina närmaste att förstå att detta är viktigt.

I nästa steg, skriv på namninsamlingar, blogga, twittra, facebooka eller vad som helst. Gå ut på stan. Gör OVÄSEN.

Detta är inte en piratfråga utan en demokratifråga. Det handlar ytterst om att visa politikerna att de inte får eller kan gå förbi oss längre. Det är skitsamma vilken politisk färg du tillhör. Sverigedemokrat, sosse, moderat eller miljöpartist - det kvittar.

"All makt utgår från folket."

Det är principen demokratin vilar på. Dess fundament. Varje gång vi låter dem komma undan med något i den här stilen, eroderas det lite ytterligare. Så påminn dem, i det enda språk de förstår:

Hota deras makt.

Gå till dina politiker, och tala om för dem att om de inte skänker FULL insyn för medial och medborgerlig granskning INNAN de stiftar lagar, representerar de inte längre dig och dina intressen, som förde dem till makten, och således bör de göras medvetna om att de inte får din röst i nästa val.

Ring eller skriv eller använd sociala medier. Eller campa utanför Riksdagen.

... För gör du inte det, kommer det inte att sluta här. Det har det inte gjort med några lagar av det slag man lyckats pressa igenom på det här sättet.

Det är nu du reser dig och kämpar, eller sätter dig lojalt ned, stöttar ditt gamla fina parti, och aldrig gnäller om demokrati igen.

Känns det hopplöst, läs Kader igen:

“This agreement might have major consequences on citizens' lives, and still, everything is being done to prevent the European Parliament from having its say in this matter. That is why today, as I release this report for which I was in charge, I want to send a strong signal and alert the public opinion about this unacceptable situation. I will not take part in this mascarade.”

Låt honom inte ha visat prov på det modet och den integriteten förgäves.

-----------------------------------------

Karif Aders uttalande översatt till svenska (m reservation för misstag i hastigheten):


"Jag vill på starkast möjliga sätt ta avstånd från hela den process som ledde till undertecknandet av detta avtal: inga organisationer från det civila samhället inkluderades, transparens saknades från förhandlingarnas början, undertecknandet av texten sköts upp upprepade gånger utan att någon förklaring någonsin gavs, EU-parlamentets krav som uttryckts vid flera tillfällen i vår församling exkluderades.
Som rapportör av denna text, har jag mött aldrig tidigare skådade manövrer från den högra flanken av detta Parlament för att tvinga igenom en hastig tidsplan innan den allmänna opinionen hunnit reagera, vilket berövade Parlamentet dess yttranderätt och de verktyg det förfogar över för att utföra dess medborgares legitima krav.
Alla vet att ACTA-avtalet är problematiskt, genom sitt anslag mot medborgerliga rättigheter, sättet det håller internet-leverantörer ansvariga, dess konsekvenser för tillverkning av vanliga mediciner, eller det ringa skydd det ger vår geografiska läge.
Detta avtal kan få stora konsekvenser för medborgares liv, och ändå görs allt för att förhindra Europaparlamentet från att få ett ord med i frågan. Det är därför jag idag, då jag överlämnar rapporten jag haft ansvar för, vill göra en skarp markering och varsko den allmänna opinonen om denna oacceptabla situation. Jag tänker inte vara delaktig i denna maskerad."

Årets diss?

 Helt kort, efter en mycket aktiv twittermorgon, undrar jag vilken dagens diss är. Det finns två kandidater, som jag ser det. De nominerade är... (trumvirvel)

1. Västerbottens Folkblad
Medan alla de övriga journalisterna i de mer "respekterade" (tja... kvällspressen, ni vet?) blaskorna försökte bekräfta ryktena om att Stefan Löfven efterträder Håkan juholt som ledare för socialdemokraterna, ringde de helt enkelt Stefans Mamma, som glatt bekräftade att så var fallet.

Jag undrar vad Niklas "FLASH!" Svensson tyckte om det? Om han inte gillade att bli snuvad på storyn, lär han fullkomligen ha HATAT att Västerbottens Folkblad satte nyheten om en man som hittat en mus i bankomaten som toppnyhet, och inte det eftertraktade scoopet:

Bild: @PatrickKrainer

Så snyggt att man bara måste fråga sig om det är ett avsiktligt långfinger till övriga media.

"Fuck you, journalistsverige - hoppas det var fint campingväder på Sveavägen, noobs!"

(Läsvärt apropå Löfven är The Viktor Report, ang detta, och vilka rubriker vi har att vänta av tidningarna som snuvades på att vara först ut.)


2. Carl Bildt

Sveriges egen teflon-Calle - twittergud, oljebaron och International Man of Mystery, ser det som sin självklara uppgift att hålla oss uppdaterade om vilken världsangelägenhet som för tillfället förtjänat sina 15 minuter av nådigt intresse:

Som någon observerade: satiren är död. Avrättad i skymundan och lämnad åt gamarna likt en afrikansk fåraherde i något litet land med dyrbara naturtillgångar.

Carls lysande förmåga att uttrycka sig begränsas en smula av max 140 tecken-formatet, men min inre simultantolkare läser ungefär:

"Hi and a heart-felt #laqaqlqaQpApaaqa to you, starving peoples of the World. I'm currently in #Davos, preparing to enjoy a five-course dinner with a bottle of fine Dom, and then mingle with some of the movers and shakers. 

Rest assured I'm thinking of you though. Oh indeed, I am. 

Got oil?"


Och vinnaren är...?

Flash från en ironisk bloggare

Obs - bilden är ett montage (creds till Opassande <3)

Som jag ser det är det inte bara Socialdemokratin som behöver en nystart.

Det är förresten helt okej att ockupera Sveavägen under VU-sammanträdet, som Expressens journalistkår gjorde. Jag tror inte det är medias fel helt och hållet att Juholt föll, även om drevet varit brutalt.

Partiet dras med bunkergäng, småpåvar och ett sekttänk som kväver nytänkande och premierar lojalism och de egna karriärerna, framför att bygga och driva en god och stark oppositionspolitik. Lite som vilken organisation som helst som varit en institution alldeles för länge alltså. Martin Moberg och Johan Westerholm skriver bra om det här. Socialdemokratin hade haft en kris alldeles oavsett om herrar Mattsson och Helin med kollegor bedrivit kampanj mot Juholt eller inte.

... Och det tycker jag att de har gjort.


Jag bestrider inte att det är av allmänintresse att nagelfara Juholt för finansiella oegentligheter eller för osanningar han far med, vare sig dessa beror på misstag eller medvetna försök att försköna eller demonisera. Men från mitt perspektiv som ironisk bloggare och mediakonsument, är det helt jävla uppenbart att man fokuserat bortom rimliga proportioner på Juholt, på bekostnad av annan viktig nyhetsrapportering, och på bekostnad - faktiskt - av ännu lite till av den egna branschens förtroendekapital.

Jag skulle här kunna tala om alla saker regeringspartierna gjort och sagt som är bra mycket större än Juholts alla tabbar, som inte ägnats en bråkdel av det intresse man visat för sossekrisen. Jag tänker inte ägna stycke efter stycke till att exemplifiera, men det finns tillräckligt för att jag skulle kunna göra det. Titta runt lite i bloggen och följ upp länkarna, den som vill ha exempel.

Vi har problem med demokratiförakt, dålig transparens, maktmissbruk och ren korruption i  Sverige.

Nåja, jag är ju bara en ironisk bloggare, som Tomas Mattsson uttrycker det, varpå han förklarar varför han och hans tidning är höjda över all kritik:

"Det finns alltid folk som i exempelvis sociala medier på nätet vill kritisera de journalister som ambitiöst väntar ute på ordföranden för Sveriges största riksdagsparti, och det kan man ju bjuda på. Gissningvis har den som har tid att tänka ut ironiska hashtags till Twitter om politikbevakningen aldrig satt sin fot vare sig på en nyhetsredaktion eller inne på Sveavägen 68, så sådan kritik kan man ju helt förbise."


Det är helt sant att jag aldrig arbetat på Expressens redaktion. Jag har träffat och pratat med en hel del journalister dock, varav jag har stor respekt för många, och räknar några bland mina vänner. Det ger mig inte sista ordet angående vad tidningar i Sverige borde skriva om, men jag ser mig fri att tycka lite ur ett åtminstone något informerat perspektiv.

Som ironisk bloggare i Expressens tjänst kanske jag skulle ställas brevid Niklas "Flash" Svensson som fått bli Expressens politiska redaktions spjutspets. Dennes meriter inkluderar att under sin tid på Expressen dömts för dataintrång i socialdemokraternas databas, efter vilken han förvisades ut i kylan en tid, och byggde Politikerbloggen. Han skriver intressanta egna små enkäter, och svänger titt som tätt en bägare - med Carl Bildt, no less.

Skulle jag jobba på Expressens redaktion skulle min ironikörtel troligen överbelastas och explodera.

Man kan gräla fram och tillbaka om medias ansvar och journalistens roll i det nya medialandskapet, men faktum kvarstår:

Oavsett hur många fina priser mediaorganisationerna hittar på att dela ut till varandra, håller de på att erodera sitt förtroendekapital i rasande takt. Själv är jag i viss mån beroende av gammelmedia för att hitta information att hänvisa till, och jag tror knappast att bloggare helt kan ersätta de gamla mediadrakarna. Jag kan till exempel skaffa mig kontakter med insyn i Syrien eller Bahrain för att få en bild av vad som händer där, men jag skulle ändå inte kunna matcha ens en bråkdel av de resurser de stora mediaföretagen kan lägga på utrikeskorrespondenter. Med ett stort nätverk och obetald tid och möda jag egentligen inte har till övers, kan jag skaffa mig en riktigt god bild av vad tradmedia inte skriver om, och till och med varför de inte gör det, men jag använder fortfarande gammelmedia som utgångspunkt, vare sig jag gillar det eller inte.

Skulle någon undra över mina fem cent, skulle jag säga att jag aldrig går till gammelmedia för att få veta saker först längre. Jag letar efter fördjupning, granskning, källhänvisningar och citat. Vill jag ha hastighet går jag till twitter. En bra grej vore alltså till exempel om media lade lite mer tonvikt på att vara kvalitativa, snarare än att vara fort och mycket men fel.

Till exempel.

Det är chefredaktörernas jobb att tala ivrigt om hur just deras tidning minsann är starka anhängare av god publicistisk tradition och inte anser att de tummat på god pressetik, så jag väntar mig inga mirakel. Det vore som att vänta sig att Mc Donalds skulle börja rekommendera människor att bli vegetarianer.

Vi som mediakonsumenter borde nog börja fundera mer över vårt beroende av gammelmedia, och hur vi kan använda vår konsumentmakt för att vända den nedåtgående spiralen, snarare än att vänta på att chefredaktörer och ägare gör det.

-----------------------------------------

I skrivande stund läser jag två av Nimas inlägg om en av de många frågor som försvann i mediabruset.

FRA myglar - och nu över till nyheter

 
FRA överskrider sina befogenheter, missbrukar sin makt och bryter mot lagen som definierar hur deras verksamhet ska bedrivas. Självfallet kommer ingen att hållas ansvarig, och även fortsättningsvis bör vi räkna med att de felaktigheter vi ser bara är toppen på isberget. Hur mycket politikerna som drivit igenom skiten visste, vet jag inte, men jag anser att det är deras ansvar att veta vad de sysslar med.

Samtidigt är jag medveten om att de flesta förmodligen sket i det, och fokuserade på prestigefrågan. Några enstaka agerade utifrån övertygelsen om att FRA är bra och nödvändigt, och vissa av dem känner jag faktiskt uppriktigt medlidande med nu.

Men och...?

Är det nu jag ska säga "vad var det vi sa" igen?

Ärligt talat börjar jag bli lite trött på det.

Det har varnats, åter varnats och varnats igen, (och inte bara från pirater och andra 'haverister', utan även besvärliga moderater som faktiskt kan släppa cheerleader-rollen och uttrycka egna tankar) och ändå har det fått fortsätta. Varsågod och njut.

Occupy 68 pågår för fullt nere på Sveavägen, där ungefär en miljon journalister bevakar varje flämtning som slinker ur sossebunkern, som om sossarnas interna tjafs var en regeringskris. I vilken mån de ens fortfarande är ett oppositionsparti, vet ingen.

Under tiden reser Reinfeldt, efter en intetsägande partiledardebatt, för att sitta ned i något slott i Tyskland med Angela Merkel och ge bort lite mer av det som återstår av Sveriges självbestämmande efter Lissabonfördraget och den reformerade grundlagen. Precis som med SWIFT eller FRA är det skitbråttom - här finns ingen tid att spilla på att informera eller förankra. SR och SVT rapporterar pliktskyldigast om saken, men det är hos Cornucopia jag tycker att jag får lite mer matnyttig information att  begrunda.

Borde media släppa Juholt och fokusera på att noga följa, granska och rapportera om processerna i EU istället? Ja, kanske de har ett ansvar för att skapa opinion om viktigare saker än att småpåvarna inom (s) håller på att riva partiet medan medlemmarna på nivåerna under uppgivet tittar på och undrar hur länge de kan rättfärdiga fortsatt medlemsskap.

Å andra sidan vet jag flera journalister som skulle älska att få dra igång ett drev kring Bildts affärer i Sudan och Ryssland, eller ägna sig åt grävande journalistik kring vad EU-kommissionen håller på med. Problemet är kanske att mediakonsumenterna gäspar och slår över till någon sociopat på Femman som skriker åt kökspersonal på någon restaurang, eller att redaktionerna antar att de kommer att göra det.

Jag tillhör förresten de som garvade högt åt Reinfeldts utväxling med Jonas Sjöstedt. Inte för att Sjöstedt sågade Reinfeldt så bra, för den repliken kunde vem som helst med en halv hjärna och lite koll levererat. Inte heller för att Reinfeldt tjatar på om det gamla kommunistspöket. Det finns faktiskt en poäng med att komma ihåg det förflutna, varför jag tycker att Reinfeldts och Schlingmans "Det Sovande Folket" bör ges ut i nyutgåva, för att belysa den självbelåtna folkhemsfascistoida människosyn Reinfeldt en gång tillägnat sin litterära begåvning.

Det jag garvade åt var Reinfeldts snack om hur han blev moderat för att han gillar frihet. Köper man sådant dravel, förtjänar man fanimig att ha honom som statsminister.

Opassande, Hax, Futuriteter, Anders Lindbäck, Mark Klamberg, Kjellberg, Deeped, Motpol

Tango Down

I kväll började något hända i mitt twitterflöde.

"Tango Down", Anonymous tillkännagivande att de tagit ned en sajt, började höras om och om igen.

I nuläget ser jag tre trender på twitter som formligen exploderar: #opmegaupload, #oppayback och #megaupload.Vi snackar hastigheter som närmar sig eller överskrider Occupy Wall Street eller Jasminrevolutionen nu: 1000+ tweets per minut.

Piratpartiets pressmeddelande sammanfattar rätt väl vad som hänt, och jag noterar att deras PM säger ungefär vad jag själv just twittrade till en vän:

"Tajmingen på razzian är politiskt märklig då den kommer dagen efter den största protesten mot maktmissbruk i Internets historia, protesten mot den föreslagna nätcensurlagen SOPA. För närvarande är hela Internet i uppror. Troberg ser att de politiska konsekvenserna eskalerar snabbt:
- MegaUpload hade 150 miljoner medlemmar, säger Troberg. Det betyder att de också har 150 miljoner väljare. Det här kommer att ge Piratpartiet och våra internationella systerpartier luft under vingarna."

Och vad uppnådde de?

Här är det kanske en idé att komma ihåg att det inte är 'USA' som gör detta. Det är FBI som valt att i samarbete med myndigheter på Nya Zeeland slå till mot Megaupload nu, detta sannolikt efter en längre tids utredning och förarbete. Jag ser inga konkreta bevis på att detta är direkt politiskt beställt av kongressen eller presidenten.

... Men det jag sett via The Daily Show ikväll, och ofta sett innan, är illa nog. Kongressledamot efter kongressledamot uttalar sitt stöd för SOPA-lagen, samtidigt som de inte bara erkänner okunskap om ämnet, utan skämtar bort den med att de inte är 'nerds'?! Detta är en riktigt skrämmande hållning från makthavare.

Idiotisk, rent av.

Perspektivet blir särskilt skrämmande om man beaktar att de efter ett år där miljoner amerikaner stått på landets gator och uttryckt skarpt missnöje i månader, klubbar igenom en lag som NDAA. På förslag är även Enemy Expatriation Act, som jag första gången hörde om för några veckor sedan, och som Rick bloggat om ikväll. Vad ger det för signaler till människorna som mötts av pepparspray, tårgas, batonger och gummikulor från polisen? Vad ger det för signaler till en hel värld som tittat på?

2011 var Year of the Protester, enligt Times. "Vad har makthavarna lärt sig av detta?" frågar jag mig, med en obehaglig känsla av att vi kommer att få veta mer om det 2012.

Anonymous har gått bärsärkagång därute, i vrede över tillslaget, och jag förstår dem - ett beställningsgripande från USA i ett annat land, baserat på intrång i upphovsrätten, dagen efter blackout-aktionen mot SOPA-lagen... Undra fan på att Anonymous är på krigsstigen.

Jag har inte dubbelkollat vilka som angripits i #oppayback ännu, men USA:s justitiedepartement, MPAA, RIAA, FBI och fler därtill verkar ha slagits ut i DDOS-attacker.

(Uppdaterat: #OpMegaupload har släppt en pressrelease som kan läsas här och Gizmodo rapporterar kontinuerligt här, och här finns ett par inlägg med mer info på svenska.)

Twittraren @Anonyphant summerar stämningen då han parafraserar Fight Club:
"We cook your meals. We haul your trash. We connect your calls. We drive your ambulances. We guard you while you sleep. Do not fuck with us."

Stöd, fördöm eller stå tvivlande inför vad som händer just nu, och med vilka metoder motståndet bedrivs, men beakta ovanstående citat noga. Alldeles oavsett om vi gillar det, finns det en poäng där.

----------------------------------------------------- 

Jo just det: Idag skrev jag och Maria Jern på Second Opinion angående ett helt orelaterat ämne. Jag hade tänkt vika ut lite längre om det innan nätet tog eld, så jag nöjer mig med att länka artikeln.

Blackout - preludium eller requiem?

Såhär ser Wikipedia ut, i skrivande stund. Movie Producer's Association of America (MPAA) kallar det maktmissbruk.

Det sägs att det här är den största online-protesten i internets historia, och det kanske det är. Jag vet inte, men om det inte är det, borde det vara det.

Precis som Micke Hedberg, tror inte heller jag att MPAA & co på allvar planerar att stänga ned Facebook, Google, Youtube eller den här bloggen. Jag tror inte ens att MPAA tänker, i egentlig mening - det är en intresseorganisation inom vilken en mängd olika viljor och särintressen trängs. En del har en bild av vad internet borde vara, och vad SOPA och PIPA har för konsekvenser för det öppna nätet, och vissa har en annan.

Långt ifrån alla har ens kunskapen som krävs för att bedöma de potentiella konsekvenserna, och andra bryr sig helt enkelt inte.

Lite som vi andra - vissa bryr sig, andra inte och en stor majoritet har ingen eller begränsad aning om vad som pågår, eller vad det betyder. De flesta av oss kanske trött rycker på axlarna och hoppas att det ordnar sig, för att sedan fortsätta med mer omedelbara vardagsbekymmer, eller med att prata om Juholt och Reinfeldt.

Men, de som har till uppdrag att bry sig, utvärdera, analysera och beakta det allmänna intresset innan de lagstiftar...?

Reddits grundare uttryckte det bäst på CNBC:
"Why is it that when Republicans and Democrats need to solve the budget and the deficit, there’s deadlock, but when Hollywood lobbyists pay them $94 million dollars to write legislation, people from both sides of the aisle line up to co-sponsor it?"

94 miljoner dollar.

Det är mycket pengar. Jag har svårt att tänka mig hur så mycket pengar rimligen kan förflyttas från särintressen till lagstiftare utan att en diskussion om korruption uppstår, med visst berättigande. Hur ska vi andra, som inte kan lägga fram de pengarna, kunna räkna med att våra intressen företräds av de makthavarna?

Hur gör vi oss hörda?

Det spelar egentligen ingen roll om MPAA och andra liknande organisationer enbart har Människans och Kulturens väl för ögonen. Det spelar ingen som helst roll huruvida kongressen har de allra godaste av föresatser.

För oavsett om lagstiftningen är tänkt att användas för att hota Youtube eller vem som helst med nedstängning, detta dessutom med omvänd bevisbörda á lá Sarkos gamla HADOPI-lag, kommer lagstiftningen att skapa utrymmet som krävs för att någon ska kunna göra det i framtiden. Under tiden kommer lagstiftningen att ligga där och vänta, som ett hot över huvudet på alla som publicerar någonting alls online.

... Och finns utrymmet, är det bara en tidsfråga innan det används, hur goda tankar som än tänkts under lagstiftningsprocessen. Ska jag spekulera, gissar jag att det kommer att komma smygande. Särintressena flyttar gränsen sakta, sakta, under längre tid. Blir opinionen starkt negativ, låter man bli att utnyttja lagen en tid, medan glömskan sakta lägger sig. Så har det till exempel varit med fildelarjakt eller signalspaning här i Sverige - en långsam upptrappning.

Men förr eller senare kommer det.

... Och som jag påpekade i förra inlägget - vi ska inte tro att en lag i USA inte kommer att få en uppföljning i Europa och Sverige. Det verkar redan vara på gång.

Det är upp till dig. Jag har bestämt mig, men när människor som inte är insatta undrar vilken sida jag står, brukar jag svara "den förlorande". Jag gör det med glimten i ögat, lite för att få en reaktion, men med en allvarlig underton.

Den centrala frågan dagens protester reser, som åsyftas i inläggets titel, är huruvida detta är slutet för det fria nätet, eller början på en tid då vi som inte kan köpa våra egna politiker faktiskt reser oss upp och börjar försvara det.


Medan det fortfarande är lagligt, tänker jag slutligen länka en videosnutt som jag tycker att var och en som funderar kring SOPA och upphovsrätt borde ta sig tid att se:

GP, SVT, SvD, SvD, SR, DN, IDG, Mediesverige
Rick Falkvinge, Nikke Lindqvist, HAX, Calandrella, Niklas Starow, Erik Hultin, Anton Nordenfur, Frihetssmedjan, Upphovsträtan, Filmparadiset, Cybernormer, Lakes Lakonismer, Värmlandspiraten, Full Mental Straightjacket

SOPA-liknande förslag smygs in bakvägen? Om vargar och lamm.

Definition av en kompromiss: en lösning ingen blir fullt nöjd med.

Sådan är demokratin - ett gytter av kompromisser mellan olika särintressen som allihop ser sig som - eller utger sig för att vara - representanter för allmänintresset.

Problemet med våra demokratier är att våra ledare inte särskilt ofta är demokrater i första hand. Först kommer den egna bilden av vad som är bra och sant och behöver göras för det goda samhällets och medborgarnas väl, och först i andra hand eller senare kommer demokratin. Man använder sig av den demokratiska metoden för att vinna inflytande, men man är inte mer demokratisk än man känner sig tvingad att vara.

Det är egentligen inte särskilt konstigt.

Tänk på saken: har inte du ett antal saker som du hellre slåss till sista blodsdroppen för, än lämnar till en omröstning? Jag har ett par sådana saker. Det här har illustrerats rätt väl av Marcus Fridholm på Livbåten:

Jag har skrivit lite om lagbygget i USA den senaste tiden, om SOPA och NDAA. Jag har också påpekat att när skitlagar stiftas i USA, dröjer det inte länge förrän de går på export.

Efter att ha läst HAX idag, ser det lite ut som om EU-kommissionen redan plockat upp idéerna från USA och vill smyga in en del av dem i E-handelsdirektivet. Man hittar mer info av Monica Horten på IPtegrity.

Hax sammanfattar idéerna:

"Kommissionen kan säga åt internetleverantörer att plocka bort sidor / siter.

Kommissionen kan besluta om att blockera sidor / siter.

Kommissionen kan be betalningsförmedlare som kreditkortsföretag och PayPal att stänga kranen till nätbaserad verksamhet."


Detta verkar handla om upphovsrätt, och ska man tolka det pessimistiskt, verkar det inte bättre än att Kommissionen vill att EU:s lagstiftning ska emulera Stop Online Piracy Act (SOPA) som av allt att döma kommer att bli lag i USA inom kort.

I praktiken införs censur på bred front under Den Heliga Upphovsrättens fana. Med lite ändamålsglidning är det inte svårt att se vilka riskerna blir. De riskerna lever vi med ändå, eftersom internet inte känns vid nationsgränser. Om USA skriver in SOPA i lagen, innebär det att sajter kan stängas ned baserat på klagomål om att upphovsrättsskyddat material olovligen laddats upp där, vilket i princip innebär att YouTube eller Facebook i teorin kan stängas baserat på att någon användare lagt upp en musikvideo eller filmsnutt eller vad som helst.

Vill man se riktigt svart på saken kan man läsa detta som att USA försöker skaffa sig kontroll över hela nätet, med värnande om kulturskapare som alibi. Det är för jävligt, och vilka chanser vi har att påverka USA:s lagstiftning eller vad de använder den till har jag svårt att uttala mig om, men jag gissar att de är små. 

Det betyder å andra sidan inte att EU-Kommissionen bör skynda till för att imitera USA snarare än skydda oss från konsekvenserna av SOPA. Känner jag våra kära makthavare och EU rätt, är detta dock precis vad de tänker göra, om ingen stoppar dem, och de kommer inte att vara ett jota mer demokratiska än de måste vara.

Vi har sett dem köra igenom FRA och IPRED här i Sverige, med Datalagringsdirektivet på väg. De förhandlar om ACTA under tungt hemlighetsmakeri. SWIFT försökte Reinfeldt själv smussla förbi Europaparlamentet under Sveriges tid som ordförandeland. Ingen utom Irland fick folkomrösta om Lissabonfördraget, och när de röstade nej tvingades de rösta om och rösta rätt. När Telekom-paketet behandlades gick man till helt absurda metoder för att försöka skriva in möjligheten att stänga av människor från nätet utan rättegång...

Det bara fortsätter och fortsätter, och det kommer att fortsätta så länge vi låter dem göra det. Jag kan inte spekulera i var det slutar utan att ta på mig foliehatten, men vill vi verkligen ta reda på om det är NDAA som blir nästa amerikanska vansinneslag att smygas in i EU-maskineriet utan demokratisk process?

En enda sak kan vi säga säkert, och det är att västvärldens regeringar, inklusive vår egen, uppvisar en mycket störande trend att se demokrati som ett besvärligt hinder för att driva igenom sin politik, som helst ska navigeras runt med hjälp av tystnad och distraktion.

Vi löser INTE det problemet med en annan lapp i lådan i valet 2014. Det krävs ett brett engagemang, debatt och aktivism.

Vargar och lamm... Vilket vill du vara?

(Expressen är den enda större svenska tidning hittills som skriver om det här.)

---------------------------------------------------

På lördag kommer jag att vara på Det Våras för Bildt-demon i Stockholm, förresten, apropå möjligheter till aktivism och politiker som gör allt möjligt märkligt och oväntat, men aldrig hålls ansvariga. Jag blir förstås glad om jag ser just dig där. The more, the merrier...

Det är komplicerat...

Det här med integritet handlar som bekant inte bara om rätten att kunna prata i telefon utan att avlyssnas. Att få bestämma över sin kropp är en integritetsfråga. Att stå upp för något som är rätt även när det är bekvämare att sälja sig är en fråga om integritet.

Återstår bara att gratulera KD för skickligt politiskt manövrerande för att skjuta upp avskaffandet av tvångssterilisering vid könskorrigering.

Så Grattis, Maria Larsson med flera.

Detta lilleputtparti vars interna stridigheter på sistone handlat om huruvida en partiledare kan förväntas tro på att Jesus gick på vattnet, som envist klamrar sig fast på stödröster från övriga allianspartier. Nu har det alltså lyckats se till att vi även fortsättningsvis har obligatorisk bonuskirurgi vid könsbyten.

Ursäkterna för att kompromissa i frågan varierar lite, men tycks handla om att frågan är 'juridiskt komplicerad och behöver utredas vidare', och det tröstar säkert de som läggs under kniven. Det vore ansvarslöst och orealistiskt att bara lägga av med att könsstympa människor i onödan direkt.

Det ligger nära till hands att sluta sig till att det som vanligt handlar om prioriteringar. En minoritets kroppsliga integritet och fortplantningsförmåga offras för regeringssamarbetets skull, i utbyte för fortsatt stöd i någon viktigare fråga.

Anders Andersson (kd) kommenterar:
"Det är viktigt att vi står fast vid försiktighetsprincipen och inte rusar iväg med lagstiftning. Den här frågan behöver vi titta lite djupare på."

Jag undrar ju hur det är komplicerat att ta bort ovärdig, onödig och förkastlig lagstiftning som är en kvarleva från en tid då homosexualitet jämställdes med pedofili och betraktades som en sjukdom? Det handlar ju inte om att skriva ny lag, utan ta bort gammal, väl? Jag undrar också hur det i så fall inte är värt att göra sig de extra besvär det möjligen innebär att avskaffa skiten omedelbart, för att förhindra att fler människor stympas för livet med statens goda minne?

Hur det än är, bör vi komma ihåg att detta inte är enbart KD:s ansvar - de har inte tillräckligt mandat i riksdagen för att tvinga igenom beslutet. De har kämpat för det här, och har således sin integritet i behåll.

Det är mer än man kan säga om de som lät dem vinna. Varje människa som stympas fram till att man "utrett" färdigt, bär de ansvar för. Någon borde införa en lag som tvingar dem att sitta ned och se alla tvångssteriliserade i ögonen, och förklara vad som är så komplicerat.

DN, SvD, SVT, TV4
Krassman, Alliansfritt, Frihetssmedjan, Högbergs Tankar, Anna Troberg, Infallsvinkel, Fruntimmersbloggen, Gothbarbie,Värmlandspiraten, Port Freedom samt dagens tweet, som sammanfattar rätt bra när våra makthavare tycker att det är viktigt att vara lugn och metodisk med att lagstifta, och när det inte är det:

Ett papperslöst scenario

 
"Det är fjärde dagen med blixtrande huvudvärk och feber. De har sagt om och om igen att jag borde söka läkare, men om jag gör det kan de skicka hem mig. Då har Erik ingen mamma, för hemma fängslar de mig, eller dödar mig.

Det har han inte om jag dör i den här källaren heller, men det är bara feber. Någon influensa. Något som går över. Jag har ju fått antibiotika, och jag kände mig bättre igår, eller hur?

Fan...

Jag hostade just blod. Ser otäckt ut... Svarta fläckar i det.

Jag tar två tabletter till av medicinen jag fick av Masoud, och hoppas... 

Tänk om jag smittat någon?

Masoud kommer in i rummet. Jag torkar mig snabbt om munnen med lakanet och möter hans blick. Han ser sammanbiten ut.

"Marcus dog inatt", säger han helt kort. Jag känner en kall klump växa i magen, och plötsligt hör jag pulsen trumma öronbedövande mot tinningarna. "Han dog på ett sjukhus i staden", fortsätter Masoud innan jag frågat. "Jag är inte klar över detaljerna, men tydligen är hela familjen i karantän. Jasmin ringde mig för att berätta, men hon vågade inte prata länge. Hon lät inte bra. Ni kom med samma lastbil över gränsen, eller hur..?"

Plötsligt är allt jag kan tänka på Erik, som är ute och leker... Herregud, ute och leker med de andra barnen.

Min tankebana avbryts av ännu en hostattack. Eller kräkattack. Det är svårt att säga vilket. Tjocka klumpar av något som smakar järn fyller min mun hur mycket jag än spottar. Ögonen tåras och jag kan inte andas. Masoud rusar fram för att hjälpa mig sätta mig upp, och hur jag än vill kan jag inte hindra honom. Armarna känns tunga...

Ja, jag vet - tyyypiskt PK att ge flyktingarna svenska namn och hjälparna arabiska. Stäm mig då?

Låt oss leka med ett katastrofscenario: Marburg. Det är en smitta som isolerats till fruktfladdermöss, men i staden Marburg, där smittan uppträdde första gången, kom den sannolikt från apor som användes till djurförsök. Dödligheten är milt sagt oroväckande - Marburg dödar på ett sätt och i en omfattning som får Gula Febern att verka mild, även om patienten får modern sjukvård. Uppskattningar om 20% dödlighet och uppåt är fullt rimliga vid ett storskaligt utbrott.

Efter inkubationstiden börjar det med huvudvärk, illamående och feber, och det finns således ingen klar indikation på att tillståndet är akut förrän man varit i kontakt med människor man riskerat att smitta. Det slutar med att vävnader kollapsar, organ fallierar, och patienten förblöder ur alla kroppsöppningar. Ju snabbare en patient söker vård, desto större är chanserna att identifiera och begränsa smittan.

Det har inte skett alltför många utbrott, och viruset har inte helt hoppat över till att göra sig hemmastadd i människor, men allteftersom jordens befolkning växer, och den globala infrastrukturen går snabbare, ökar risken för att människor kommer i kontakt med viruset, och ingen huvudstad ligger mer än 24 timmar från alla andra huvudstäder i världen.

Det här är varken det enda, det värsta eller det mest sannolika viruset att oroa sig för, men det är ett av dem där det räcker med EN smittad, för att diskussionen om vad sjukvården för papperslösa kostar ska kännas rätt futtig i efterhand.

Jag tror chansen är större att människor söker den vården om de VET att de inte riskerar att anges av vårdpersonal. Ur ett rättviseperspektiv kan man diskutera det här med gratis sjukvård fram och tillbaka, och visst kan jag förstå den argumentationen i viss mån.

Man kan också diskutera det här med hur noga våra gränser ska bevakas, eller hur viljan att invandra illegalt till Sverige kan påverkas av att vi har gratis sjukvård med tystnadsplikt. Samtidigt är det en realitet att så länge Sverige är ett bättre land att leva i än Iran, kommer människor att försöka ta sig hit. Ju bättre vi gör landet, desto fler kommer att försöka.

Nationalismens eviga dilemma, egentligen: om du vill stoppa invandringen - legal eller illegal - kan du inte gärna bygga ditt land till världens bästa. Ironiskt, eller hur?

[edit: Nationalism definieras inte som motstånd mot invandring. Fel av mig alltså. I efterhand menade jag något i stil med "den invandringskritiske nationalistens eviga dilemma", men ibland går det fort. Tack för påpekande, Erik ;)]

Gratis sjukvård för alla inom landets gränser med tystnadsplikt kommer att göra att de flesta vågar söka vård, men det kommer att kosta pengar. Det kommer att innebära att papperslösa som inte skattat i Sverige åtnjuter samma förmåner som alla andra även för icke-akuta tillstånd, och inte heller riskerar att anges och utvisas. Visst är det också en möjlighet att fler väljer att fly till just Sverige när ryktet om fri sjukvård sprids. Detta blir gränspolisens problem, eftersom tystnadsplikt alltså gäller på sjukhusen, vilket också kommer att kosta pengar, lite beroende på hur restriktiv vår flyktingpolitik är. (... Vilket det här inlägget inte går in på, så lägg ned "tycker du vi ska ta in alla, eller?" Det är irrelevant just i detta sammanhang.)

Anmälningsplikt och begränsad sjukvård för icke-svenskar, å andra sidan, är något vissa kan tycka är rättvisare. Det kan möjligen minska benägenheten att söka sig till just Sverige, och leda till att fler illegala får åka hem. Det kommer också att göra sjukvårdspersonal till gränspolis, minska insynen i de gömdas värld, och öka risken att någon släpper lös en mördare på våra gator som är långt värre än vad vi vill föreställa oss.

Jag har inte sett "Contagion" än, men bilderna jag sett från filmen ger intrycket att det är en rätt bra bild av vad ett filovirus skulle kunna åstadkomma, med lite otur. Jag är inte kvalificerad att bedöma sannolikheter eller kostnader, men detta är som sagt bara ett scenario bland flera, och jag tror att det driver hem min poäng.

Detta är inget försök att leverera argumentet att avsluta alla argument i frågan om vård för papperslösa. Bara ett av de perspektiv som bör övervägas - det är upp till var och en att bedöma dess tyngd.

Virusen bryr sig inte om ifall våra ställningstaganden baseras på ekonomi eller rättviseuppfattning - för dem är vi bara kött.