lördagen den 9:e maj 2009

Jag kan till och med sträcka mig till att blogga


Jag erkänner
...

Jag har dyrt och heligt svurit på att inte göra en del saker i mitt liv. Nu har jag brutit två av dem på kort tid - jag skulle inte bli aktiv i ett politiskt parti, och jag skulle aldrig, aldrig börja blogga. Det är inte första eller sista gången jag går emot vad jag säger.

... Och ibland måste man ju.

Det är här jag kommer ut och tar steget från bloggtroll till bloggare, även om det nog dröjer innan jag skriver fler inlägg här. Fast man vet ju aldrig - våra makthavare har på sistone lyckats motivera mig på ett sätt så effektivt, att jag nästan önskar att de kommit på det tidigare.

Gör mig skitförbannad. Det funkar.

Du, kära läsare, vet det, eftersom jag skrivit mitt första egna blogginlägg nu, efter att ha nöjt mig med att vara ett troll på andras bloggar så länge. När folk undrat varför jag inte bloggar själv, har jag svarat som det är: det finns bloggar redan, som säger det viktiga, och det är viktigare att rikta uppmärksamhet mot det de har att säga, än att alla ska starta en varsin blogg för att säga samma saker. Jag har tagit upp utrymme i deras aktivitetsfält, när jag känt mig manad. Jag har försökt vara uppmuntrande, konstruktivt kritisk, och hålla en hyggligt rumsren ton, men jag har självklart stoppat foten i munnen en hel del, och ibland kläckt ur mig den där typen av korkade grejer man slänger ur sig 4 på morgonen, för att det verkar som en bra idé just då.

Jag kommer säkert göra det igen.

Jag är numera politiskt aktiv i Piratpartiet för att de lovat driva en politik jag tror behövs just nu, för att engagemanget behövs, OCH för att jag inte har rent mjöl i påsen. Precis som 99,99999% av mänskligheten har jag något att dölja. Saker som bara tillhör mig, och de jag väljer att dela det med.

I "det allmänna bästas" intresse har nu våra makthavare beslutat att det är intressant för dem att övervaka mig. Det är säkert sant att de inte är intresserade av kärleksbrev, dagboksanteckningar eller annat privat, men det spelar ingen roll – det faktum att allt jag delar med mina närmaste med det underbara kommunikationsmedel som Internet är, ska filtreras och kontrolleras utifall att…

Jag är brottsmisstänkt, för att jag använder Internet. Min privata sfär kan komprometteras, min yttrandefrihet beskäras, min kommunikation avlyssnas, och min rättssäkerhet tas ifrån mig.

Men har de inte rätt då? Jag sa ju själv att jag inte har rent mjöl i påsen?

Det är helt sant, men i ett samhälle som eftersträvar den här typen av kontroll har ingen det, allra minst de som driver utvecklingen mot strängare övervakning. De friheter som står på spel har ytterst lite med en föråldrad skivindustri eller fildelande datornördar att göra. Vår demokrati har stärkts av Internets framväxt, då möjligheterna att kommunicera idéer, byta information eller granska media och makthavare aldrig har varit större för den enskilde medborgaren än de är nu. Detta skrämmer så klart vissa, och därför har repressiva lagar införts, som tigger om att missbrukas genom sin själva natur. Ändamålsglidning sker redan med FRA, och vi har inga garantier för att det inte kommer mer. Faktum är att vi redan ser det komma vid horisonten.

Jag talar inte om en konspiration, utan om en etablerad ordning som byggts och förstärkts för att motstå förändring, och den elit som styr den agerar nu på det sätt strukturen de lever i symbios med kräver. Vårt samhälle förändras, och makten och kontrollen förskjuts och läcker genom de allt större hålen. Det är inte ens konstigt, egentligen – samhället har alltid gått igenom förändringar, och det har alltid funnits de som varit beredda att gå mycket långt för att bromsa eller styra utvecklingen.

Människor har också kämpat och dött i hundratusental för de friheter vi har idag, och om vi inte försvarar dem, vad gör det oss till?

Om du, läsare, tror som jag att vi alla har något att dölja, och att i stort sett ingen har rent mjöl i påsen, vilken grupp ska vi vara extra vaksamma på? Är det vi medborgare som ska synas i sömmarna, eller de som sitter vid makten? Vem är egentligen arbetsgivaren som borde se till att klåfingriga anställda inte pillar på saker de inte har anställts för att tafsa på?

Frågan är retorisk, ställd för att jag ska få upprepa mitt favoritmantra igen: det är såklart vi som ska granska makthavarna, och inte tvärtom. Tar vi oss inte tid och energi till det, förtjänar vi dem.

Vad gör du?

Uppdatering: Jag har placerat min blogg i Norrköpingbloggkartan.se!

5 kommentarer:

  1. fan, du har ju hunnit skriva en hel del:)

    ja, vi får i första hand hoppas att piratpartiet får komma in i parlamentet så att de åtminstone får en mer gedigen plattform att stå på. Min röst kommer vigas åt detta:)

    det är en tragisk utveckling, hur man nästan för varje dag kan se hur statsmakterna - etatisterna - försöker beskära samhället och individerna deras friheter att verka i ett normalt fungerande samspel.

    absolut kan man delvis se det som en generationsskiftning - fast förtryck visavi frihet är gamla trätoämnen:) - men vi kan heller inte vänta tjugo år framtills åldringarna trillat av pinnen, då blir vi typ som Nordkorea, i avvaktan på frihet:)

    hups, hinner inte skriva mer.

    Skoj att du börjat blogga! På tiden.

    SvaraRadera
  2. Hah... Tack för de vänliga orden, Steve, och visst har du rätt - det går inte att sätta sig och vänta, i synnerhet inte med så flitiga bevakningstomtar på loftet.

    SvaraRadera
  3. Grattis till bloggen. Välkommen som en aktiv del i blogospheren =)

    // uFo.

    SvaraRadera
  4. Man tackar och bugar.
    Vi får se hur länge bränslet räcker ;)

    SvaraRadera
  5. Förhoppningsvis en bra stund =)

    SvaraRadera