(två)

... saker jag känner mig hyggligt säker på, medan vi närmar oss.

Inga nyheter, men värt att upprepa.

Den första:
Regeringen ljuger för oss, systematiskt och överlagt, och politiken som förs är inte längre baserad på ideologi, utan på särintressen och kontroll.

Tror någon verkligen att statens övervakningsiver är återhållen av en respekt för integritet och medborgerliga rättigheter? Jag menar att om man bevakar och studerar något, gör man det i syfte att få så mycket information som omständigheterna tillåter - integritet och medborgarrätt utgör således i fallet FRA hinder som ska kringgås. Alla påståenden om att man gör detta som ett nödvändigt ont för vårt eget bästa är rena lögner, önsketänkande eller dumhet.

Minns IB.

Det är ingen slump att den första FRA-omröstningen flyttades i all hast till samma dag som Sverige spelade en landslagsmatch i fotboll. Deepedition observerar att det troligen inte är en slump att kablarna kopplas in i början på December, när julstöket dämpar debattivern.

Det stör mig otroligt mycket att mer eller mindre kunna konstatera att politik idag inte handlar om att pejla medborgarnas vilja och försöka bygga så nära den som möjligt, utan att känna av opinionen, för att finna det mest gynnsamma tillfället att forcera eller smyga igenom lagar ingen vill ha.

Med FRA har man löst detta genom att först få det att se ut som om man begränsar avlyssningen, för att i smyg lämna kryphål som medger en ändamålsglidning - det är lättare att ändra lagen om man väl fått igenom den i bantad form, än att sälja hela storebrorspaketet på en gång.

Nu dessutom ett utspel om att granska registreringen av medborgarna, lite lägligt i anslutning till den 1 december, och en intetsägande artikel som ska vagga in oss i trygghet angående Stockholmsprogrammet.

Ska den sittande regeringen under NÅGRA omständigheter ha förnyat förtroende? Oppositionen är kanske inte hederligare, och jag är iaf inte nöjd med Sossarnas velande, men Reinfeldt med anhang har haft chansen, och svikit om och om igen.


Den andra och viktigare:
Alldeles oavsett om Telia skaffar sig en ryggrad och tar FRA-lagen till domstol eller inte, står vi förr eller senare inför valet att antingen vika oss, eller stå upp.

Så länge vi vågar tala öppet, precis som förut, finns det en god orsak att vara optimistisk.

Vem som helst kan med lite eftertanke lista ut vad ständig övervakning gör med vår yttrandefrihet.

Hur beter du dig när du vet att någon lyssnar?

Så fort vi börjar ägna oss åt självcensur är det här slaget ett steg närmare förlust. Själva inkopplingen av kablar är en direkt våldshandling på den privata sfären, alldeles oavsett om någon lyssnar på just dig eller inte, för du kan aldrig veta...

Men börjar vi ändra vårt beteende och begränsa oss själva, har vi redan gett upp och fogat oss, och grodorna rör sig ett steg närmare kokpunkten.



Idag är en bra dag att ta en titt på Jacob Dexes blogg, och Björn Felten har en del intressanta tankar om lagstiftning och medborgarrätt. Även alltid läsvärda Sagor Från Livbåten skriver om FRA.