Tjejsnack, formel ett och epic afk:ness

Jag har haft en deja vu-upplevelse i helgen.

Samma känsla infann sig efter Tjejsnack i helgen, som efter Parley, 2009.

Jag älskar som bekant att ha rätt, och särskilt mycket efter en tid där vi pratat mycket om interna konflikter och plus och minus med primärvalet:

AFK is the shit.

Det är svårt att beskriva hur enormt trevligt det har varit att samlas i Linköping och träffa alla. En hel del återseenden (varav en riktigt gammal bekantskap som jag aldrig väntat mig se där), och en hel del första möten i 'köttvärlden' (det där ordet gör mig alltid hungrig, men det gör Göran också). Det är också intressant att notera hur helgen förflöt helt fritt från 'granatregn'. Saker som diskuterats i våra kanaler online och beskrivits som djupa, uppslitande konflikter, diskuterades nu i vänlig, familjär ton i vad som var lika delar politiskt möte och kramkalas.

Visst är det lustigt, hur det blir så, när man plötsligt kan se varandra i ögonen, och inte är beroende av smileys för att signalera tonläge? Jag tror det kan vara frågan om ett uppdämt behov, för att använda ett av Ricks uttryck...

Vi behöver afk.
Vi växer och inspireras när vi ses.

Fan, när jag åkte iväg var mina batterier faktiskt stendöda, och Tjejsnack var något jag skulle genomlida. Nu trängs idéerna och intrycken i huvudet, och det blir svårt att blogga inte för att jag saknar motivation, utan för att jag får svårt att välja ett ämne.

Massor med pirater har redan bloggat om det här, och sammanfattar helgen bra redan, så jag ska helt kort bara ösa en massa beröm på Isabella Lemoine och Marit Deldén som arrangerade, och över alla föreläsare som jag nästan undantagslöst missade och såg på bambuser senare (Emma, du var den sista föreläsaren jag ville missa - särskilt nu när jag sett hur bra du var).

Och...

... Det fanns ett tillfälle, under diskussionen efter Klara Tovhults föredrag, när diskussionen om ett A- och ett B-lag i partiet kom upp. Farmor Gun reagerade väldigt starkt på det, på ett sätt som jag känner igen från när någon talade om 'elit' inom partiet på ett sätt som inkluderade mig. Jag kände mig uppriktigt förolämpad vid det tillfället, men i efterhand inser jag att det berodde på min tolkning av 'elit', som jag också misstänker användes avsiktligt för att provocera lite, och få mig att tänka efter.

Jag skulle vilja säga att vi på sätt och vis visst har ett A-lag i och med primärvalets avslutning. Jag har åtminstone inte röstat på kandidater som jag ansett vara mediokra. Tvärtom, har jag försökt få till en valsedel som innehåller våra 'best and brightest', i så stor mån som jag kunnat bedöma våra kandidater.

Det betyder emellertid inte att kandidaterna som inte ingår i riksdagsgruppen är ett B-lag. Jag är säker på att jag missade ett par namn som förtjänat en plats på min lista. Jag vet säkert att flera pirater som skulle göra ett utmärkt jobb i riksdagen inte ens kandiderade.

Jag vet också att de vi har valt att representera i riksdagsvalet, är människor vi skickar ut i skyttegravarna nu, och att de kommer att behöva vårt stöd. Valrörelser är grymma affärer. Mediagranskning kan vara skoningslös, kränkande och påfrestande. Kampanjer gör sig inte själva.

Våra riksdagskandidater kommer att behöva funktionärer och lokala aktivister som tar emot dem och hjälper dem i deras kampanjer när de besöker våra städer. De kommer att behöva råd, idéer, feeedback, uppmuntran och även kritik.

Man kan kalla depån i ett formel ett-lopp för B-lag om man vill, men det är knappast rättvist. Jag skulle kalla det rätt korkat, till och med. Visst kan man tycka att det är mer glamoröst att fara fram i 300 knyck på banan, men om depån inte gör sitt jobb blir glamouren kortvarig (Whammo!). Jag är åtminstone inte avundsjuk...

Bara jävligt taggad inför 2010 igen.

Så, det här är min uppmaning:
Valet kommer snabbare än vi tror, och vi kommer snart att vara i hetluften på allvar. Ta med all den positiva energin från helgen in i valrörelsen, och använd den till att stötta våra kandidater. Ta också varje möjlighet till att ses mer afk, för det gör mer för sammanhållningen (och därmed mer för partiet eftersom människor med riktiga band kommunicerar bättre och effektivare). Jag vill gärna se fler saker som Tjejsnack (Killsnack, kanske?) och fler Parley runt om i Sverige - inte bara stora nationella samlingar, utan även små Parley på lokal nivå.

Internet är skitbra, men bränslet vi behöver för en supercharge hittar vi i sin renaste form ute i köttvärlden, i möten med varandra.

Länkgodis:
Alla föreläsningar på Bambuser



Mer Östnytt (Klara Tovhult)
Ännu mer Östnytt (Marit Deldén)