"The Pirate Bayrättegången pågår för fullt. Två världar möts, de förstår inte varandra, talar inte samma språk och har helt olika världsbilder. Jag vet inte vem eller vad som skulle kunna vara katalysator i det hela. Kanske är det så att det är tiden det handlar om."
Det där är intressant, eftersom jag upplever att det beskriver lite av Piratpartiets problem att nå ut. Bland oss som läser i tidningarna om det hela är det säkert en rätt bra beskrivning av läget. Det krävs en hel del läsning för att alls förstå vad det handlar om. Själv är jag en aning skadad av extensivt samröre med pirater, och har därför läst hyllmeter om frågorna, men för den som läser DN vid köksbordet är det en annan sak.
Man ska dock inte inbilla sig att det här beskriver läget mellan de två parterna i målet, eller för den delen de politiker som är drivande i att driva fram nya repressiva lagar som privatpolislagen IPRED. Där tror jag tyvärr att bilden är glasklar, och medvetenheten hög. Visst finns det gott om nyttiga idioter i riksdagen - det är jag övertygad om - men i vår regering tror jag tyvärr att man vet precis vad man köpslår med, och har sina prioriteringar fullt på det klara.
... Vilket gör det hela så mycket värre. Mannen som 'inte ville kriminalisera en hel ungdomsgeneration' och sedan blev statsminister drivs inte av okunskap - det vägrar jag tro på. Det var en lögn, och en medveten sådan.
Det betyder att vi är i händerna på en regering som styrs av en man som prioriterat bort sina medborgares rätt till privatliv till förmån för näringslivets intressen. En man som medvetet vill begränsa medborgarnas rättssäkerhet.
En man som förstått att kunskap är makt, och arbetar för att bevara statens monopol på den makten, till ett pris som i slutänden kan bli mycket högt för oss.
Parallellen jag drog i förra inlägget om en svartsjukt kontrollerande make känns än en gång applicerbar. Inte många svenskar vill tro på att staten inte älskar dem och vill deras bästa, även när det går överstyr, som i fallet Satmaran beskriver:
"Jag vaknade tidigt på morgonen av att någon ringde på min mobil. Personen i luren verkade stressad, och sa åt mig att jag bör öppna min dörr för annars kommer den att bli nedsparkad av polisen. Yrvaken som jag var, fattade jag ingenting av samtalet, men ca 2 min senare låter det som om att någon sparkar på min dörr. Fortfarande helt yrvaken och vimmelkantig stapplar jag mot dörren och öppnar den bara för att bli påhoppad och kroppsvisiterad av 7 civilklädda poliser."
Det är den verkligheten vi står inför om lobbyisten Per Strömbäck och hans uppdragsgivare får som de vill. Det är ett vittnesmål om hur godtrogna vi alla blivit att han kan underteckna en insändare med "Netopia – forum för digitala samhällsfrågor" och tala om demokrati, eller om hur det skulle vara ett personangrepp att kalla en lobbyist för lobbyist, utan att han bemöts med asgarv från majoriteten av läsare (och läs förresten Magnihasas utmärkta remix av Strömbäck).
Jag struntar faktiskt i om jag låter alarmistisk nu, för samhället våra förtroendevalda makthavare bygger för oss är fullt av Orwellianska galenskaper. FRA och IPRED är inte slutet. Förresten, om vi vill ge vår statsminister och hans undersåtar förmånen av ett tvivel, känns det verkligen bättre om vi antar att de inte vet vad de sysslar med?
Så ser framtiden med Alliansen ut, och vore det ett äktenskap med Regeringen som maken och medborgarna som hustru skulle jag säga att det är hög tid för skilsmässa nu.
----------------------------------------
Även Livbåten, Argus, Kulturbloggen
0 kommentarer:
Skicka en kommentar