tisdagen den 21:e september 2010

Reflektioner efter #val2010



Idag kände jag verkligen valresultatet på obehagligast tänkbara sätt. Idag blev jag en av 'Dem' i området där jag bor.

Det är nämligen så att jag bor i ett "multikulturellt område" - en hyggligt upprustad betongförort där jag växte upp en gång i tiden. Ett område som var ett miljonprogram som haft billiga hyror, vilket samlat låginkomsttagare, varav en stor andel av naturliga skäl har invandrarbakgrund.

De flesta i närområdet känner igen mig, men idag, när jag gick ned i närbutiken, tystnade en grupp människor som stod i gallerian och pratade om valet. Jag hörde Sverigedemokraterna nämnas ett par gånger, innan den förste i gruppen såg mig, och fick något misstänksamt i ögonen.

Tacka fan för det - jag är ljus, blåögd och har rakad skalle. Jag får reaktioner ibland annars också, men det har märkts lite extra tydligt den senaste månaden, och idag... Ja, jag är otäckt medveten om SD:s resultat i valet, och därför lägger jag nog extra väl märke till långa granskande blickar just nu, lite som man ofta känner sig lite skyldig när en polisbil kör förbi och saktar ned lite - hur rent mjöl man än har i påsen.

Det är utanförskap och segregation in effect, och det har just ökat med ca 5,6% - det ger invandrade svenskar ca 56% bättre skäl att granska just mitt mjöl lite extra noga.

Det finns ett par scener från valvakan som ligger kvar lite extra tydligt. Sverigedemokrater som på riktigt skanderade "Jiimmiiie Ååkesson! ShalalalaLA!" (vilket Hanna just berättade är en travesti på en låt av Boney M... SUCK!) i direktsändning kändes så parodiskt att jag började ifrågasätta om jag inte ska omvärdera de fördomar jag kämpat med angående Sverigedemokrater.

Valresultatet blev inte vad jag hoppats. Även jag gick i ungefär samma tankar som Micke och förväntade mig ungefär 1%, och lade en försiktig (tyckte jag då) gräns för min vildaste optimism vid ca 2,8%. Det är inte helt färdigräknat, men som det ser ut når vi sannolikt inte ens 1%.

Det är fail, och det är inget att sticka under stol med. Vi har misslyckats med att nå ut. En del av förklaringen till det ligger tveklöst hos gammelpartierna som noga styrt debatten bort från våra frågor. Inte ens Miljöpartiet och Vänstern, som håller med oss i flera frågor, har drivit diskussionen om övervakningen särskilt hårt, och Alliansens ungdomsförbund, vilka tagit avstånd från t ex IPRED och FRA, har gjort sig till nyttiga idioter, och gått på moderpartiernas linje.

Det är svagt, ohederligt och ryggradslöst av samma förbund som lade fiendeskapen mellan blocken åt sidan och demonstrerade med oss mot FRA 2008, att sälja sitt ställningstagande för att agera cheerleaders åt sina moderpartier i Det Heliga Valresultatets namn. Klubbens väl går före ideologin även för framtidens Allianspolitiker, verkar det.

Gammelmedia har lojalt följt partiernas linje, och i princip uteslutande pratat om ekonomi eller rapporterat om någon av tusentals opinionsundersökningar, när de inte gjort reklam för SD genom att ständigt stärka deras image som diskriminerade underdogs som buas ut av det politiska och mediala etablissemanget.

Man undrar om det förtog segerglädjen på Expressens och SvD:s redaktioner när SD visade sig komma in...?

Men vi kan inte skylla på media eller gammelpolitikerna. Vi har misslyckats med att fånga väljarna, och måste vara självkritiska. Den processen inleds nu. Vi har all anledning att snabbt börja fundera över var vi tappade kontakten med våra väljare, för det finns opinionsbildande att göra: Hovrätten tar snart upp Pirate Bay igen, Datalagringsdirektivet kommer att plockas fram ur malpåse, och ett jättelikt grundlagsförslag ligger och väntar på att klubbas igenom definitivt.

Dessutom har vi en mardrömssituation med en moderat justitieminister och Sverigedemokrater i vågmästarställning. Om vi haft anledning att värna rättssäkerheten innan mot Alliansens flodvåg av vansinnesförslag och godtyckliga lagar innan, har vi ännu större anledning nu, med tanke på Sverigedemokraternas inställning till brott och straff.

Vi har således inte fyra år på oss att återuppfinna oss själva - vi måste börja omedelbart. Där vi misslyckats med att förmedla de informationspolitiska frågornas vikt, måste vi börja lyckas nu, och det mycket snart, för det handlar inte om valrörelsen 2014 nu, utan om att försöka uträtta något av det vi hade föresatt oss redan under den här mandatperioden.

Det är hårt att ta förlusten vi lidit nu, särskilt efter allt arbete med att få ut valsedlar, synas på stan, delta i debatter och annat, och här vill jag än en gång sticka in ett tack till alla dessa otroliga aktivister som jag haft äran att få arbeta med.

Fy fan vad ni är bra - behövde jag ett skäl att inte ge upp arbetet, skulle det vara att jag fan i mig är skyldig er det, för allt jobb ni lagt in. Jag tänker chilla lite, ett tag, men tro mig, jag tänker inte lägga ned.

Nästa steg för min del är att ställa den kompetens jag skaffat mig de här åren till förfogande. Just nu lutar jag åt Miljöpartiet, eftersom de tillåter dubbla medlemsskap. Det handlar inte om kuppande, och det är helt prestigelöst. Vad jag vill göra om jag får chansen är att dela med mig av kunskap och idéer till ett parti som ligger mycket nära oss i våra frågor, och oppositionen har bättre förutsättningar just nu än vi har att driva debatten in i gammelmedia och riksdag - kan vi backa upp dem i det arbetet, ligger det i vårt intresse att göra så.

Angående Sverigedemokraterna då...

Jag känner att jag har skrivit hyllmetrar om dem redan, och om min syn på varför de gått fram så starkt. Jag pratade just med Annika Beijbom (fp), som dessvärre inte ser ut att komma in i riksdagen i år, om fenomenet, och upprepar det jag sa till henne via twitter:

"Arbetet som behövs är inte mot SD, utan mot trenden bland gammelpartierna och likgiltigtheten och frustrationen den alstrar."

Det är så jag ser på det. Det handlar inte bara om främlingsfientlighet. Sverigedemokraterna har gått starkt framåt på grund av ett allmänt missnöje med de etablerade, och hur dessa hycklat om integrationsfrågorna, deras röstfiskande i mittfåran, och bristen på politik deras väljargrupper kan identifiera sig med.

  • SD går starkt fram på landsbygden, trots att det knappast vimlar av invandrare där, men där frustrationen är stor och man känner sig bortglömd av politikerna.
  • De går starkt fram bland unga väljare, som ser en dyster framtid där ungdomsarbetslösheten är hög, och där alla etablerade politiker misslyckas med att väcka optimism och ingjuta framtidstro.
  • De lyckas bra bland de lågutbildade, som känner sig maktlösa och vilsna inför all den tomma politiska retoriken.
  • De lyckas bland tidigare socialdemokrater som inte längre känner igen sitt parti och dess företrädare, och låter sig förföras av tal om att återupprätta folkhemmet.
  • De får utrymme där moderater vägrar tala om Vellinge eller Malmömoderaterna, och där Folkpartiet gör obehagliga utspel som spelar Sverigedemokraterna rakt i händerna.

Just nu jublar inte bara Sverigedemokraterna, utan även de övriga grupper som är ännu värre, varav Nationaldemokraterna troligen är de som härnäst kommer att använda sig av SD:s retorik inför valet 2014, om diskriminering av åsikter och politisk korrekthet. Jag är nyfiken på hur Åkesson tänker bemöta dem...

Vill vi undvika en glidning åt det bruna hållet i svensk politik, måste partierna börja arbeta på att fräscha upp sig. Det vimlade av partier som talade om sig själva som SD:s motsats i valrörelsen 2010, men deras argument tog alla sats i kritik mot SD:s politik snarare än i egna visioner för framtiden. Fortsätter politikerna att enbart vända sig till de breda lagren, och undvika riskabla debatter, kommer SD att växa sig starkare på deras bekostnad.

... Och min övertygelse är att även om det är lika barnsligt att försöka göra SD till ett 'högerparti' för att smutskasta Alliansen som det är att försöka associera Lars Ohly med Sovjetkommunism, är det på högersidan SD har den största möjligheten att påbörja färden mot att bli rumsrena. Så har det varit i övriga Europa, och så kommer det att bli här, om inte Alliansen hittar tillbaka från den totalitära riktning de rört sig i under den här mandatperioden.

Jag hoppas det finns tillräckligt starka liberala krafter på högerkanten för att motverka det, annars blir de närmaste fyra åren väldigt obehagliga, och det är faktiskt illa nog nu.

Sverigedemokraterna OCH kontrollsamhället bekämpas allra bäst med positiva, inkluderande framtidsvisioner, vilket gammelpartierna måste ta till sig, och här har Piratpartiet otroligt mycket att bidra och inspirera med. Det är inte visionen av Kunskapssamhället det är fel på, utan hur vi har misslyckats med att berätta historien på ett sätt som når fram.

Nå... Nu ska den här Beelzebjörnen ta hand om lite arbete för Piratpartiet som fått vänta under valrörelsen, och lite arbete som lägger grunden för fortsatt aktivism och opinionsbildning, och sedan tar jag en liten paus. Kommentera gärna med idéer och synpunkter här - inspiration och feedback är alltid välkommet.

På återseende inom kort (:~~~~~

----------------------------

Bloggar i valrörelsens kölvatten:

7 kommentarer:

  1. Det där med SD och att akta sig för blickar är läskigt. Jag var hemma igår men idag var jag på stan och bland annat på sjukhuset, och jag märkte precis varenda invandrare jag stötte på. Varje gång en tjej med burka satte sig framför mig på bussen. Varje gång en högutbildade läkare hade lite mörkare hy eller dialekt. När en irakisk kvinna gick med sin barnvagn. Jag kunde inte låta bli att tänka "vi har nu ett parti i riksdagen som inte vill ha dem här". Och än värre, "ser dem mig och tänker 'är han en av dem?'". Jag vill inte se det som invandrarna och svenskarna på var sin sida. Jag har aldrig sett det så förut. Jag har ärligt talat skitit fullständigt i om den jag snackar med är svart eller vit eller gul eller grön. Men det börjar krypa. Frivilligt eller ofrivilligt spelar ingen roll, sakta men säkert blir det dem och vi.

    SvaraRadera
  2. @Anton:
    Precis, och i det läget är det otroligt viktigt att inte bidra till det med rädsla. Klyftan har alltid funnits i någon mån, men om vi inte aktar oss blir den djupare nu.

    SvaraRadera
  3. Många av de som invandrat till Sverige har tagit sig hit just för att undvika sådant som du beskriver.

    I alla länder finns det SD-partier, vars politik går ut på att misstänkligöra alla som är annorlunda, att så hat och bitterhet.

    Nyligen var jag i ett sådant land där det största SD-liknande partiet hade över 40% av rösterna. Många från denna nation har anhöriga som är invandrare i Sverige. Så det är hemskt lustigt, på sätt och vis.

    Vid samtal med de som hade röstat på dem, efterlyste man en "stark ledare", som ännu inte fanns. SUCK!!

    Vem blir den "starka ledaren" som kliver fram snart här i Sverige eller Europa?

    SvaraRadera
  4. Bra om du vill hjälpa Mp tycker jag som miljöpartist. Jag tror att vi till nästa val måste bli duktigare på att jobba med internet och sociala media, eftersom "gammelmedia" antingen helt kallblodigt propagerar även på nyhetssidor, ELLER har sin egen media dramaturgi av typen "vinnare" - "förlorare" ... som gör att man INTE diskuterar sakfrågor.

    SvaraRadera
  5. @Daniel:
    Den Starke Ledaren i Sverige heter Fredrik Reinfeldt för tillfället, och har lamslagit den interna diskussionen och all självkritik i Alliansen totalt genom att vara så viktig för sitt parti att han helt enkelt inte KAN göra fel. Ingen enskild människa bör vara så stark i en demokratisk rörelse, imho.

    @Eva:
    Som jag ser det finns det ingen enskild företeelse i samhället som är så avgörande för demokratins framtid som internet. Vad vi kan lära av stormen kring FRA och nu senast inlägget om 'Sveket' är att det finns en enorm potential i de nya medierna, och det är inte svårt att förstå varför makthavare skräms av detta, särskilt som deras PR-byråer försökt använda dem hela valrörelsen utan att nå ens hälften av det genomslag som en ensam dotter till en utförsäkrad kvinna lyckades få.
    Miljöpartiet är progressiva och ligger mycket nära oss ideologiskt vad gäller informationspolitik, men saknar spetskompetensen som finns inom PP. Eftersom vi är ett fokusparti är frågorna viktigare än partiet, varför det är fullkomligt logiskt för mig att stå till förfogande. Dessutom är jag rätt grön i mitt övriga tänkande.
    Win-win.

    SvaraRadera
  6. Jag hoppas dina medboende inser att det är pirat du är, rakningen till trots. Det vore synd om du blev nitad på grund av missförstånd.

    Därmed inte sagt att invandrare är särskilt våldsamma (vilket man nog bör framhålla i tider som dessa), men den mänskliga naturen är inte alltid helt rationell.

    En jäkla bra pirat, dessutom!

    SvaraRadera
  7. @Anonym Fegis:
    Jag är inte rädd eller orolig av mig egentligen. Brukar inte ha svårt för att ta folk. Mer den allmäna trenden som oroar mig.

    Tack :)

    SvaraRadera