lördagen den 24:e april 2010
Förresten...
... Den som kan bör ta sig till Stockholm idag och demonstrera mot ACTA.
Gör det.
Gör det nu.
Du vet att du vill...
Du har fortfarande ett par timmar på dig.
Lite längre fram, för den som inte ämnar vandra ut och sjunga Internationalen den första maj (och även för er, för man FÅR sjunga Internationalen på Parley, så det så!), kommer ännu ett Parley, denna gång i Västerås.
Visst vill du gå på Parley, träffa en massa grymt skärpta pirater, lyssna på föreläsningar, och suga i dig en rejäl social supercharge AFK inför valrörelsen?
Just det.
Be there.
Vid närmare eftertanke...
Det förra inlägget skrevs i affekt.
Det kan vara klokt att vara tydlig med det, även om jag varken tänker revidera eller ta tillbaka något.
Jag tycker nämligen fortfarande att det är skitkorkat att som partiledare länka till och ge sitt medhåll till ett inlägg som kallar en stor grupp medlemmar för diverse tillmälen, och sedan försöka sätta munkavle på de som inte håller med.
Men jag har tänkt ett steg till, angående min egen reaktion. Jag har faktiskt på allvar funderat på att lämna partiet ett tag, nämligen. Ledsen för den lilla svackan - jag behövde nog lite inspiration, bara, och paradoxalt nog har Rick gjort en del för att tillhandahålla den inspirationen just genom sitt i mitt tycke tvivelaktiga uttalande i funktionärsmailet jag gruffade om i förra inlägget.
Tack Rick.
Den här typen av dumheter har nämligen hörts många gånger tidigare, och borde inte förvånat mig, och i ärlighetens namn finns ju ingen orsak att svara något annat än det vanliga när någon vill tysta en:
"Nej."
Detta tycker jag för övrigt är en viktig del av Piratpartiets ideologiska själ.
Jag vet inte vad man tror sig åstadkomma med det här, eller med allt tramsande om kuppförsök jag hört den senaste tiden, först från Christian Engström (grattis till styrelseposten förresten Christian - jag röstade inte på dig, men visst SA jag att det var lite onödigt att föregripa valresultatet och gå ut på Europaportalen innan årsmötet?) och nu från Rick.
Tror man att man MINSKAR de interna konflikterna på det sättet? Varför nu igen, när det äntligen börjat lugna sig lite?
Jag vill inget hellre än att ägna min energi åt att slåss med våra politiska motståndare om de frågor som till och med de värsta trollen i HAX kommentarsfält och jag är eniga om - de tre pelarna i vårt principprogram. Jag vill ut och slåss i en valrörelse, och INTE i flamewars om rätten att diskutera internt. Det är en rättighet jag anser mig ha, och vill man ta den ifrån mig så... tja, lycka till. Särskrivande anonyma puckon kommer inte att lyckas med det, i vilket fall, men försök gärna.
För det är faktiskt inte diskussionerna om sakfrågor som dränerar mest energi, tycker jag. Inte heller det faktum att jag inte alltid får rätt. Prestige är jag inte heller intresserad av - jag är varken kandidat eller aspirerande yrkespolitiker.
Det som stör och sliter på mig är att det varje gång det kommer upp en intern diskussion, är att man inte kan stanna vid sakfrågan, utan måste ha en diskussion om diskussionen där man beskylls för både det ena och det andra in absurdum. Man märker att det börjar gå riktigt långt när inte bara Mattias Bjärnemalm (som jag börjar tro en del skyller på när det regnar på dem) utan till och med Emma Opassande anklagas (i HAX kommentarsfält) för att försöka sabotera för partiet. Snälla, kära ärkenötter, NÄR har Emma försökt sabba för partiet? HUR kommer man fram till något så befängt?
Emma har slitit HUND för PP, och varit en försonande röst så till den grad att om jag inte hade gillat människan så jävla mycket, hade jag retat mig på att jag ibland tycker att hon är FÖR diplomatisk. Å andra sidan balanserar hon sådana som mig som ibland är lite mindre diplomatiska (ingen som helst ironi här - jag ÄR faktiskt inte så diplomatisk jämt ;)).
Diskussionen om ordningsfrågan som väcktes ang valet av styrelse på årsmötet känner jag inte behöver avhandlas så mycket mer, annat än att jag tycker att det är utmärkt att alla frågetecken rätades ut nu, och att det än en gång är förbannat trist med allt detta gastande om kuppförsök.
Jag är förresten inte direkt en del av något särskilt läger, vilket en del verkar tro. Jag är inte med i Skäggklustret, Östgötapiraterna, Mabs Konspiration för Världsherravälde, Sanningsrörelsen, Unga Örnar, Occulus Dei eller Illuminati. Jag drivs inte heller av hat mot Rick (även om jag inte heller är rädd för att kritisera honom när jag tycker att det finns goda skäl till det, vilket jag inte tänker sluta med heller, men hoppas få färre anledningar till) eller Christian Engström (som omfattas av samma villkor som Rick, ovan).
Fast det är klart, om jag vore en av [insert your conspiracy] skulle jag väl inte berätta det på min blogg, eller hur...?
Med det sagt: Jag stödjer Rick som partiledare, om någon trodde något annat, och jag stödjer Christian som EU-parlamentariker och nu styrelseledamot (inte för att jag vill ha honom där, utan för att han är VALD och då finns det inget mer att säga om det - man kan inte gasta om demokrati ena sekunden och sedan gnälla över att den blir fel).
Håller man inte med mig kan man helt enkelt skita i det jag säger, eftersom jag inte innehar några förtroendeuppdrag för partiet sedan jag lämnade min funktionärsroll för en tid sedan, men hålla käft på kommando kommer jag INTE att göra, vare sig det är Rick, Kungen eller Gud Fader som ryter.
Fuck off.
Hur mycket har jag jobbat externt? Inte tillräckligt, men absolut inte ingenting, och jag kommer att stå med en knippe flyers i handen en hel del i år också, även om gudarna ska veta att jag har en hel del annat att lösa, men att sluta arbeta internt under ett valår tycker jag verkar dumt. Det är extra viktigt med självkritik inför det eldprov riksdagsvalet innebär, hur jobbigt man än kan tycka att det är. De som är nöjda och glada med hur saker fungerar idag har all rätt att tycka det, men har ingen orsak att tro att det går att sätta partiet på autopilot och förvänta sig att ingen ska väcka diskussion om styrelsebeslut eller valarbete.
Det är en sak som oroar mig inför framtiden:
Alla ni som pratar om hur 'det är nu det gäller', gör jämförelser med Ny Demokrati eller pratar om att vinna eller försvinna 2010... Ni fattar väl att det finns en risk att vi inte kommer in i riksdagen 2010 hur vi än sliter? Kommer ni i så fall att sätta er och tjura och sluta arbeta för våra frågor? Jag hoppas verkligen inte det, för vare sig vi kommer in eller inte kommer vi att behöva en massa uthållighet även efter valet, hur det än går.
Jag är uppriktigt ledsen att min uthållighet sviktade lite ett tag.
En väldigt klok, pedagogisk och läsvärd bloggpost om varför intern diskussion är viktig finns förresten hos Dexion, som är en klippa. Tack för att du finns Sophia ;)
Isak Gersson har också skrivit bra i relation till det här, på båda sina bloggar.
Nu hoppas jag få sinnesro att skicka en känga åt något annat håll i nästa inlägg, och inte få anledning att bråka internt mer förrän... Fan det vore faktiskt skönt att slippa helt, men blir det så blir det.
Det kan vara klokt att vara tydlig med det, även om jag varken tänker revidera eller ta tillbaka något.
Jag tycker nämligen fortfarande att det är skitkorkat att som partiledare länka till och ge sitt medhåll till ett inlägg som kallar en stor grupp medlemmar för diverse tillmälen, och sedan försöka sätta munkavle på de som inte håller med.
Men jag har tänkt ett steg till, angående min egen reaktion. Jag har faktiskt på allvar funderat på att lämna partiet ett tag, nämligen. Ledsen för den lilla svackan - jag behövde nog lite inspiration, bara, och paradoxalt nog har Rick gjort en del för att tillhandahålla den inspirationen just genom sitt i mitt tycke tvivelaktiga uttalande i funktionärsmailet jag gruffade om i förra inlägget.
Tack Rick.
Den här typen av dumheter har nämligen hörts många gånger tidigare, och borde inte förvånat mig, och i ärlighetens namn finns ju ingen orsak att svara något annat än det vanliga när någon vill tysta en:
"Nej."
Detta tycker jag för övrigt är en viktig del av Piratpartiets ideologiska själ.
Jag vet inte vad man tror sig åstadkomma med det här, eller med allt tramsande om kuppförsök jag hört den senaste tiden, först från Christian Engström (grattis till styrelseposten förresten Christian - jag röstade inte på dig, men visst SA jag att det var lite onödigt att föregripa valresultatet och gå ut på Europaportalen innan årsmötet?) och nu från Rick.
Tror man att man MINSKAR de interna konflikterna på det sättet? Varför nu igen, när det äntligen börjat lugna sig lite?
Jag vill inget hellre än att ägna min energi åt att slåss med våra politiska motståndare om de frågor som till och med de värsta trollen i HAX kommentarsfält och jag är eniga om - de tre pelarna i vårt principprogram. Jag vill ut och slåss i en valrörelse, och INTE i flamewars om rätten att diskutera internt. Det är en rättighet jag anser mig ha, och vill man ta den ifrån mig så... tja, lycka till. Särskrivande anonyma puckon kommer inte att lyckas med det, i vilket fall, men försök gärna.
För det är faktiskt inte diskussionerna om sakfrågor som dränerar mest energi, tycker jag. Inte heller det faktum att jag inte alltid får rätt. Prestige är jag inte heller intresserad av - jag är varken kandidat eller aspirerande yrkespolitiker.
Det som stör och sliter på mig är att det varje gång det kommer upp en intern diskussion, är att man inte kan stanna vid sakfrågan, utan måste ha en diskussion om diskussionen där man beskylls för både det ena och det andra in absurdum. Man märker att det börjar gå riktigt långt när inte bara Mattias Bjärnemalm (som jag börjar tro en del skyller på när det regnar på dem) utan till och med Emma Opassande anklagas (i HAX kommentarsfält) för att försöka sabotera för partiet. Snälla, kära ärkenötter, NÄR har Emma försökt sabba för partiet? HUR kommer man fram till något så befängt?
Emma har slitit HUND för PP, och varit en försonande röst så till den grad att om jag inte hade gillat människan så jävla mycket, hade jag retat mig på att jag ibland tycker att hon är FÖR diplomatisk. Å andra sidan balanserar hon sådana som mig som ibland är lite mindre diplomatiska (ingen som helst ironi här - jag ÄR faktiskt inte så diplomatisk jämt ;)).
Diskussionen om ordningsfrågan som väcktes ang valet av styrelse på årsmötet känner jag inte behöver avhandlas så mycket mer, annat än att jag tycker att det är utmärkt att alla frågetecken rätades ut nu, och att det än en gång är förbannat trist med allt detta gastande om kuppförsök.
Jag är förresten inte direkt en del av något särskilt läger, vilket en del verkar tro. Jag är inte med i Skäggklustret, Östgötapiraterna, Mabs Konspiration för Världsherravälde, Sanningsrörelsen, Unga Örnar, Occulus Dei eller Illuminati. Jag drivs inte heller av hat mot Rick (även om jag inte heller är rädd för att kritisera honom när jag tycker att det finns goda skäl till det, vilket jag inte tänker sluta med heller, men hoppas få färre anledningar till) eller Christian Engström (som omfattas av samma villkor som Rick, ovan).
Fast det är klart, om jag vore en av [insert your conspiracy] skulle jag väl inte berätta det på min blogg, eller hur...?
Med det sagt: Jag stödjer Rick som partiledare, om någon trodde något annat, och jag stödjer Christian som EU-parlamentariker och nu styrelseledamot (inte för att jag vill ha honom där, utan för att han är VALD och då finns det inget mer att säga om det - man kan inte gasta om demokrati ena sekunden och sedan gnälla över att den blir fel).
Håller man inte med mig kan man helt enkelt skita i det jag säger, eftersom jag inte innehar några förtroendeuppdrag för partiet sedan jag lämnade min funktionärsroll för en tid sedan, men hålla käft på kommando kommer jag INTE att göra, vare sig det är Rick, Kungen eller Gud Fader som ryter.
Fuck off.
Hur mycket har jag jobbat externt? Inte tillräckligt, men absolut inte ingenting, och jag kommer att stå med en knippe flyers i handen en hel del i år också, även om gudarna ska veta att jag har en hel del annat att lösa, men att sluta arbeta internt under ett valår tycker jag verkar dumt. Det är extra viktigt med självkritik inför det eldprov riksdagsvalet innebär, hur jobbigt man än kan tycka att det är. De som är nöjda och glada med hur saker fungerar idag har all rätt att tycka det, men har ingen orsak att tro att det går att sätta partiet på autopilot och förvänta sig att ingen ska väcka diskussion om styrelsebeslut eller valarbete.
Det är en sak som oroar mig inför framtiden:
Alla ni som pratar om hur 'det är nu det gäller', gör jämförelser med Ny Demokrati eller pratar om att vinna eller försvinna 2010... Ni fattar väl att det finns en risk att vi inte kommer in i riksdagen 2010 hur vi än sliter? Kommer ni i så fall att sätta er och tjura och sluta arbeta för våra frågor? Jag hoppas verkligen inte det, för vare sig vi kommer in eller inte kommer vi att behöva en massa uthållighet även efter valet, hur det än går.
Jag är uppriktigt ledsen att min uthållighet sviktade lite ett tag.
En väldigt klok, pedagogisk och läsvärd bloggpost om varför intern diskussion är viktig finns förresten hos Dexion, som är en klippa. Tack för att du finns Sophia ;)
Isak Gersson har också skrivit bra i relation till det här, på båda sina bloggar.
Nu hoppas jag få sinnesro att skicka en känga åt något annat håll i nästa inlägg, och inte få anledning att bråka internt mer förrän... Fan det vore faktiskt skönt att slippa helt, men blir det så blir det.
måndagen den 19:e april 2010
STFU or GTFO
Jag har egentligen varken tid eller energi att blogga eller aktivera mig mer än att följa årsmötet med ett halvt öga.
Läser detta hos Projo:
"Vi vill ha enhetlighet. De som inte gillar ett toppstyrt Piratparti kan starta ett eget parti, som man gör på en fri marknad när man inte gillar ett företag. Och konkurrera om rösterna den vägen. Det enda jag kan konstatera av den utveckling som varit är att engagemanget blivit sämre och om Piratpartiet inte får engagemang och i slutändan röster, kan det vara hur jävla demokratiskt som helst. Det hjälper ingen, förutom de partiengagerade som kan onanera i grupp åt sin egen förträfflighet."
Så ligger ännu en gång ansvaret för alla interna stridigheter hos den som vågar sig på att kritisera. Eftersom det är valår ska samtliga aktiva sluta upp bakom styrelse och ledning och säga 'Ja!', säga det högt och mena det, eller hålla käften, och låta bli att gunga båten.
Det står också rätt klart när man läser vidare i kommentarsfältet att den som ägnar sig åt internt arbete inte gör så av övertygelse, utan "en massa självbeundran och intern grupponani".
Japp, det är ALLT det har handlat om från dag ett: alla som angriper ledningens beslut är i själva verket onanister som aktiverat sig för att få känna sig viktiga.
De hyllningar Piratpartiet öst över de få riksdagsledamöter som vågat gå emot sina partiledare i frågor som råkar beröra vår politik, t ex FRA, har alltså inte handlat om respekt för deras agerande, utan taktik. INOM vår organisation finns inget utrymme för annat än groupthink, för om du inte håller med ledningen, är du en belastning som stjäl energi, oavsett vad diskussionen handlade om.
Som mannen själv säger:
"Mellan årsmötets slut och valet vill jag inte se en enda av våra funktionärer eller aktivister diskutera intern organisation. Det enda som ska diskuteras är politik, och det med andra än oss själva."
-Rick Falkvinge, funktionärsmail, 19/4 2010
Jag känner mig inte särskilt motiverad att hjälpa det här partiet in i riksdagen längre, faktiskt. Min övertygelse är nämligen att en organisation som arbetar för att driva frågor av det slag Piratpartiet gör, måste leva som den lär.
Fridholm, en mycket klok man, som jag inte heller alltid håller med i allt, skriver mer nyanserat. Jag håller med om att det under valår är viktigt att hålla blicken på bollen, men de interna diskussionerna har inte orsakats av någon klubb för inbördes beundran vars intresse enbart varit att vältra sig i sin egen förträfflighet, och ledningens förtroende har inte urholkats av illasinnade narcissister.
Döm själv, den som läser - var jag står torde vara tydligt.
Jag får överväga igen om jag alls vill vara en del av det här mer.
Läser detta hos Projo:
"Vi vill ha enhetlighet. De som inte gillar ett toppstyrt Piratparti kan starta ett eget parti, som man gör på en fri marknad när man inte gillar ett företag. Och konkurrera om rösterna den vägen. Det enda jag kan konstatera av den utveckling som varit är att engagemanget blivit sämre och om Piratpartiet inte får engagemang och i slutändan röster, kan det vara hur jävla demokratiskt som helst. Det hjälper ingen, förutom de partiengagerade som kan onanera i grupp åt sin egen förträfflighet."
Så ligger ännu en gång ansvaret för alla interna stridigheter hos den som vågar sig på att kritisera. Eftersom det är valår ska samtliga aktiva sluta upp bakom styrelse och ledning och säga 'Ja!', säga det högt och mena det, eller hålla käften, och låta bli att gunga båten.
Det står också rätt klart när man läser vidare i kommentarsfältet att den som ägnar sig åt internt arbete inte gör så av övertygelse, utan "en massa självbeundran och intern grupponani".
Japp, det är ALLT det har handlat om från dag ett: alla som angriper ledningens beslut är i själva verket onanister som aktiverat sig för att få känna sig viktiga.
De hyllningar Piratpartiet öst över de få riksdagsledamöter som vågat gå emot sina partiledare i frågor som råkar beröra vår politik, t ex FRA, har alltså inte handlat om respekt för deras agerande, utan taktik. INOM vår organisation finns inget utrymme för annat än groupthink, för om du inte håller med ledningen, är du en belastning som stjäl energi, oavsett vad diskussionen handlade om.
Som mannen själv säger:
"Mellan årsmötets slut och valet vill jag inte se en enda av våra funktionärer eller aktivister diskutera intern organisation. Det enda som ska diskuteras är politik, och det med andra än oss själva."
-Rick Falkvinge, funktionärsmail, 19/4 2010
Jag känner mig inte särskilt motiverad att hjälpa det här partiet in i riksdagen längre, faktiskt. Min övertygelse är nämligen att en organisation som arbetar för att driva frågor av det slag Piratpartiet gör, måste leva som den lär.
Fridholm, en mycket klok man, som jag inte heller alltid håller med i allt, skriver mer nyanserat. Jag håller med om att det under valår är viktigt att hålla blicken på bollen, men de interna diskussionerna har inte orsakats av någon klubb för inbördes beundran vars intresse enbart varit att vältra sig i sin egen förträfflighet, och ledningens förtroende har inte urholkats av illasinnade narcissister.
Döm själv, den som läser - var jag står torde vara tydligt.
Jag får överväga igen om jag alls vill vara en del av det här mer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)