
Idag kände jag verkligen valresultatet på obehagligast tänkbara sätt. Idag blev jag en av 'Dem' i området där jag bor.
Det är nämligen så att jag bor i ett "multikulturellt område" - en hyggligt upprustad betongförort där jag växte upp en gång i tiden. Ett område som var ett miljonprogram som haft billiga hyror, vilket samlat låginkomsttagare, varav en stor andel av naturliga skäl har invandrarbakgrund.
De flesta i närområdet känner igen mig, men idag, när jag gick ned i närbutiken, tystnade en grupp människor som stod i gallerian och pratade om valet. Jag hörde
Sverigedemokraterna nämnas ett par gånger, innan den förste i gruppen såg mig, och fick något misstänksamt i ögonen.
Tacka fan för det - jag är ljus, blåögd och har rakad skalle. Jag får reaktioner ibland annars också, men det har märkts lite extra tydligt den senaste månaden, och idag... Ja, jag är otäckt medveten om SD:s resultat i valet, och därför lägger jag nog extra väl märke till långa granskande blickar just nu, lite som man ofta känner sig lite skyldig när en polisbil kör förbi och saktar ned lite - hur rent mjöl man än har i påsen.
Det är utanförskap och segregation in effect, och det har just ökat med ca 5,6% - det ger invandrade svenskar ca 56% bättre skäl att granska just
mitt mjöl lite extra noga.
Det finns ett par scener från valvakan som ligger kvar lite extra tydligt. Sverigedemokrater som
på riktigt skanderade "Jiimmiiie Ååkesson! ShalalalaLA!" (vilket
Hanna just berättade är en travesti på
en låt av Boney M... SUCK!) i direktsändning kändes så parodiskt att jag började ifrågasätta om jag inte ska omvärdera de fördomar jag kämpat med angående Sverigedemokrater.
Valresultatet blev inte vad jag hoppats. Även jag gick i ungefär samma tankar som Micke och förväntade mig ungefär 1%, och lade en försiktig (tyckte jag då) gräns för min vildaste optimism vid ca 2,8%. Det är inte helt färdigräknat, men som det ser ut når vi sannolikt inte ens 1%.
Det är fail, och det är inget att sticka under stol med. Vi har misslyckats med att nå ut. En del av förklaringen till det ligger tveklöst hos gammelpartierna som noga styrt debatten bort från våra frågor. Inte ens Miljöpartiet och Vänstern, som håller med oss i flera frågor, har drivit diskussionen om övervakningen särskilt hårt, och Alliansens ungdomsförbund, vilka tagit avstånd från t ex IPRED och FRA, har gjort sig till nyttiga idioter, och gått på moderpartiernas linje.
Det är svagt, ohederligt och ryggradslöst av samma förbund som lade fiendeskapen mellan blocken åt sidan och demonstrerade med oss mot FRA 2008, att sälja sitt ställningstagande för att agera cheerleaders åt sina moderpartier i Det Heliga Valresultatets namn. Klubbens väl går före ideologin även för framtidens Allianspolitiker, verkar det.
Gammelmedia har lojalt följt partiernas linje, och i princip uteslutande pratat om ekonomi eller rapporterat om någon av tusentals opinionsundersökningar, när de inte gjort reklam för SD genom att ständigt stärka deras image som diskriminerade underdogs som buas ut av det politiska och mediala etablissemanget.
Man undrar om det förtog segerglädjen på Expressens och SvD:s redaktioner när SD visade sig komma in...?
Men vi kan inte skylla på media eller gammelpolitikerna. Vi har misslyckats med att fånga väljarna, och måste vara självkritiska. Den processen inleds nu. Vi har all anledning att snabbt börja fundera över var vi tappade kontakten med våra väljare, för det finns opinionsbildande att göra: Hovrätten tar snart upp Pirate Bay igen, Datalagringsdirektivet kommer att plockas fram ur malpåse, och ett jättelikt grundlagsförslag ligger och väntar på att klubbas igenom definitivt.
Dessutom har vi en mardrömssituation med en moderat justitieminister och Sverigedemokrater i vågmästarställning. Om vi haft anledning att värna rättssäkerheten innan mot Alliansens flodvåg av vansinnesförslag och godtyckliga lagar innan, har vi ännu större anledning nu, med tanke på Sverigedemokraternas inställning till brott och straff.
Vi har således inte fyra år på oss att återuppfinna oss själva - vi måste börja omedelbart. Där vi misslyckats med att förmedla de informationspolitiska frågornas vikt, måste vi börja lyckas nu, och det mycket snart, för det handlar inte om valrörelsen 2014 nu, utan om att försöka uträtta något av det vi hade föresatt oss redan under den här mandatperioden.
Det är hårt att ta förlusten vi lidit nu, särskilt efter allt arbete med att få ut valsedlar, synas på stan, delta i debatter och annat, och här vill jag än en gång sticka in ett tack till alla dessa otroliga aktivister som jag haft äran att få arbeta med.
Fy fan vad ni är bra - behövde jag ett skäl att inte ge upp arbetet, skulle det vara att jag fan i mig är skyldig er det, för allt jobb ni lagt in. Jag tänker chilla lite, ett tag, men tro mig, jag tänker inte lägga ned.
Nästa steg för min del är att ställa den kompetens jag skaffat mig de här åren till förfogande. Just nu lutar jag åt
Miljöpartiet, eftersom de tillåter dubbla medlemsskap. Det handlar inte om kuppande, och det är helt prestigelöst. Vad jag vill göra om jag får chansen är att dela med mig av kunskap och idéer till ett parti som ligger mycket nära oss i våra frågor, och oppositionen har bättre förutsättningar just nu än vi har att driva debatten in i gammelmedia och riksdag - kan vi backa upp dem i det arbetet, ligger det i vårt intresse att göra så.
Angående Sverigedemokraterna då...
Jag känner att jag har skrivit hyllmetrar om dem redan, och om min syn på varför de gått fram så starkt. Jag pratade just med
Annika Beijbom (fp), som dessvärre inte ser ut att komma in i riksdagen i år, om fenomenet, och upprepar det jag sa till henne via twitter:
"Arbetet som behövs är inte mot SD, utan mot trenden bland gammelpartierna och likgiltigtheten och frustrationen den alstrar."
Det är så jag ser på det.
Det handlar inte bara om främlingsfientlighet. Sverigedemokraterna har gått starkt framåt på grund av ett allmänt missnöje med de etablerade, och hur dessa hycklat om integrationsfrågorna, deras röstfiskande i mittfåran, och bristen på politik deras väljargrupper kan identifiera sig med.
- SD går starkt fram på landsbygden, trots att det knappast vimlar av invandrare där, men där frustrationen är stor och man känner sig bortglömd av politikerna.
- De går starkt fram bland unga väljare, som ser en dyster framtid där ungdomsarbetslösheten är hög, och där alla etablerade politiker misslyckas med att väcka optimism och ingjuta framtidstro.
- De lyckas bra bland de lågutbildade, som känner sig maktlösa och vilsna inför all den tomma politiska retoriken.
- De lyckas bland tidigare socialdemokrater som inte längre känner igen sitt parti och dess företrädare, och låter sig förföras av tal om att återupprätta folkhemmet.
- De får utrymme där moderater vägrar tala om Vellinge eller Malmömoderaterna, och där Folkpartiet gör obehagliga utspel som spelar Sverigedemokraterna rakt i händerna.
Just nu jublar inte bara Sverigedemokraterna, utan även de övriga grupper som är ännu värre, varav Nationaldemokraterna troligen är de som härnäst kommer att använda sig av SD:s retorik inför valet 2014, om diskriminering av åsikter och politisk korrekthet. Jag är nyfiken på hur Åkesson tänker bemöta dem...
Vill vi undvika
en glidning åt det bruna hållet i svensk politik, måste partierna börja arbeta på att fräscha upp sig. Det vimlade av partier som talade om sig själva som SD:s motsats i valrörelsen 2010,
men deras argument tog alla sats i kritik mot SD:s politik snarare än i egna visioner för framtiden. Fortsätter politikerna att enbart vända sig till de breda lagren, och undvika riskabla debatter, kommer SD att växa sig starkare på deras bekostnad.
... Och min övertygelse är att även om det är lika barnsligt att försöka göra SD till ett 'högerparti' för att smutskasta Alliansen som det är att försöka associera Lars Ohly med Sovjetkommunism,
är det på högersidan SD har den största möjligheten att påbörja färden mot att bli rumsrena. Så har det varit i övriga Europa, och så kommer det att bli här, om inte Alliansen hittar tillbaka från den totalitära riktning de rört sig i under den här mandatperioden.
Jag hoppas det finns tillräckligt starka liberala krafter på högerkanten för att motverka det, annars blir de närmaste fyra åren väldigt obehagliga, och det är faktiskt illa nog nu.
Sverigedemokraterna OCH kontrollsamhället bekämpas allra bäst med positiva, inkluderande framtidsvisioner, vilket gammelpartierna måste ta till sig, och här har Piratpartiet otroligt mycket att bidra och inspirera med. Det är inte visionen av Kunskapssamhället det är fel på, utan hur vi har misslyckats med att berätta historien på ett sätt som når fram.
Nå... Nu ska den här Beelzebjörnen ta hand om lite arbete för Piratpartiet som fått vänta under valrörelsen, och lite arbete som lägger grunden för fortsatt aktivism och opinionsbildning, och sedan tar jag en liten paus. Kommentera gärna med idéer och synpunkter här - inspiration och feedback är alltid välkommet.
På återseende inom kort (:~~~~~
----------------------------
Bloggar i valrörelsens kölvatten:Joshen, Farmor Gun, Livbåten, Opassande, Yamiko, Satmaran, Janne, Rick, Anna, Qer, Magnihasa, Vidde, HAX, Skivad Lime, Björn Felten, Unni, Emil, Victoria, Unni, Skeptikern, Puman, Erik Laakso, Anders Widén, Lars-Erick, Nemokrati, Kent Persson, Mary XJ, Peter Andersson, Annarkia, Michael Gajditza, Jerlerup, Scaber Nestor, Röda Lyktan, Niklas Dougherty, Grodorna Kokar, Amanda Brihed