Hur var det här då, Våldsmonopolet?

Läser Johanna Sjödins berättelse om hur hon blev frihetsberövad av väktare i T-banan, och sedan placerad i fyllecell. Jag var inte där, men var så säker - jag tänker följa hur det utvecklar sig.

En av grejerna som slår mig är hur jag direkt frestas att tro på hennes historia i sin helhet utan att ifrågasätta den, vilket vittnar om hur lågt förtroende jag har för ordningsmakten. Hur kommer sig detta?

Det har inte alltid varit så.

Den senaste tiden har jag sett poliser på utryckning prata om hur de ska klippa till "apajävlarna" på nötterna (video ovan), poliser som får välbetalda jobb hos Warner efter att ha utfört vad som ser ut att vara beställningsjobb, poliser som frikänns efter att ha trakasserat personer i tunnelbanan och dessutom kommer undan med att tvinga samma personer radera bevisen.

... För att inte tala om SÄPO-chefer som frikänns efter systematiska brott mot grundlagen, och räder med insparkade dörrar och vapenhot från Nationella Insatsstyrkan baserade på avlyssnade samtal om 'sprängande huvudvärk'.

Johannas inlägg är inte precis det första jag sett på temat.

Listan kan gå vidare och vidare och vidare, men jag ska inte bli långrandig. Det känns lite som den rådande tidsandan. Numera blir jag mer spänd av att se poliser följa mig med blicken på stan än av att se en HA-väst på krogen. De senare stör vanligtvis inte mig om inte jag stör dem, medan de tidigare mycket väl kan få för sig att jävlas om de är tillräckligt uttråkade (ja, det har hänt), och har lagen och generösa befogenheter på sin sida.

Det kanske säger mer om mig än om polisen, men ändå...

Kommer osökt att tänka på något Magnihasa bloggade i samband med #Gategate-rättegången:

"När polisen bryter mot lagen är den identisk med den brottslighet den försöker bekämpa. Med skillnaden att den är långt bättre utrustad. Och när den sätter det i system är det ditt fel om du råkar bli biten. Varje gång."

Mitt primära intresse av att se en striktare granskning av polisens agerande, och mindre generös politik när det kommer till deras befogenheter kommer sig INTE av att jag inte litar på poliser, utan av att jag VILL kunna göra det.

... För när en uniformerad representant för statens våldsmonopol kommer mot mig, bärande en laddad och skjutklar pistol med femton hålspetskulor i vid höften, vill jag kunna vara glad över det, snarare än orolig. Som jag brukade vara, när kvarterspolisen tittade förbi våra spontana parkfester i området där jag växte upp för sådär tvåtusen år sedan.

Jag tror att även ordningsmaktens företrädare gärna skulle vilja kunna åtnjuta det förtroendet från allmänheten också, om inte annat för att det gör deras jobb lättare och trevligare?

-------------------------------------------

Läs även: Erik Laakso, Torbjörn Jerlerup, Tianmi, Scaber Nestor, Emil Isberg, Livbåten, Micke Gajditza och #svpol.