Det var inte så länge sedan jag skrev här om en fråga jag hade velat ställa till Jan Helin. Såhär lät det då:
"Tycker du inte att det är problematiskt att poliser avlönas av nyhetsredaktioner för att läcka information om till exempel kändisar som hamnat i klammer med rättvisan? Riskerar det inte att påverka polisens arbete om en polis vet att det finns en Thailand-resa med familjen att hämta om han bara lyckas få ett positivt urinprov på någon kändis på väg från krogen?
En direkt följdfråga är förstås att eftersom du som chefredaktör har viss insyn i det här, hur har det påverkat din tillit till ordningsmakten på ett mer personligt plan? Litar du fortfarande på polisen?
Motivera gärna ditt svar - det ska bli mycket intressant läsning."
Jag är en stor fan av källskyddet. Jag är en stor fan av att möjligheten finns för människor att läcka information till medierna om missförhållanden, korruption och annat, och veta att de har en grundlagsstadgad rätt att få sin identitet skyddad när de gör det.
Vem som helst som läst mig en längre tid är väl bekant med det där...
Däremot gillar jag inte tanken på att det görs mot betalning.
I vilket fall som helst visar det sig nu att en högt uppsatt polischef kan ha gjort sig skyldig till ett brott mot grundlagen, då han spelats in i ett samtal där han gjort försök att efterforska en källa, efter Kalibers avslöjande om hur polisen manipulerar statistik och prioriterar brottsutredningar.
Bedöm själv. Jag tycker att det verkar uppenbart att polischefen försöker lirka fram uppgifter i strid mot meddelarskyddet, och att han i telefonintervjun nämner just detta, tyder på att han helt klart är medveten om att detta är brottsligt.
Jag ser det som oerhört allvarligt, varje gång ordningsmakten ertappas med handen i kakburken, vilket tyvärr händer alldeles för ofta just nu, på liten och större skala. Varje gång det händer, eroderas förtroendet för de myndigheter vi litar till för att skydda oss från brott och övergrepp.
När dessa myndigheter begår brott, och kommer undan med det, förvandlas de från skydd till hot. Det finns grader, även i helvetet, såklart, men de sista tio åren har jag sett allt från ren bevisförfalskning till trakasserier och brott mot grundlagen begågna av ordningsmakten glida förbi obestraffat och ibland till och med outrett, alltmedan starka politiska intressen hela tiden argumenterar för fler och bredare befogenheter för desamma, och viftar bort argument om rättssäkerhet som 'flum'.
Kalla mig alarmistisk, men det här är oroande.
(Tack för tipset, Hanna :) )
----------------------------------------------------
Kulturnyheterna, SvD, Expressen, SR,
"Varje gång det händer, eroderas förtroendet för de myndigheter vi litar till för att skydda oss från brott och övergrepp."
SvaraRaderaMin fråga är hur länge ett förtroende kan eroderas innan det är helt borta. Jag hör ofta att folk i maktposition säger att "förtroendet har ju minskat p.g.a. av det här", men så ofta att jag hör det att jag måste fundera på om dom inte misstar sig på hur mycket förtroende man kan ha för dom, eller att om förtroendet magiskt förbättras genom en liten tids tystnad efter skandalen.
Själv så litar jag på lagarna och reglerna (eller..humm...de flesta iaf). Jag har däremot slutat lita helt på personerna som ska se till att lagarna och reglerna efterlevs.
@arkemiffo:
SvaraRaderaJag litar nog inte så värst mycket på lagarna heller längre, med tanke på hur de stiftas och av vem. "En reformerad grundlag", undertecknad Ask och Reinfeldt klubbades tidigare i år. Hundratals sidor grundlagsändringar som varken debatterats i media eller förankrats demokratiskt, och som fått kritik av en överväldigande majoritet av de experter som konsulterats.
Bara som ett exempel.