... Den dystra sanningen är väl att man inte gärna kan vänta sig mer av ett parti vars ledare på allvar varnar för visioner i ett tal, vilket föranledde Anders Lindberg på Aftonbladet att dödförklara den politiska satiren:
Bland det intressantare som kommit upp på stämman är såklart diskussionen om partibidragen. Jag vill här ge en liten eloge till Anne-Marie Pålsson, som visar prov på personlig integritet och övertygelse när hon hoppar av partiet i protest. Hon motiverar sig så här i Sydsvenskan:
"Jag vill inte vara medlem i ett parti som inte berättar var det får sina pengar ifrån. Jag tycker att det är direkt oanständigt."
Jag bryr mig egentligen inte särskilt mycket om småbelopp. Jag gillar transparens i politiska partier, och anser därför att det finns ett intresse av att politiska partier redovisar för större donationer. Ett par tusenlappar från privatpersoner, däremot, är något som gott och väl kan få vara anonymt även i fortsättningen.
Det är det där med rent mjöl igen... Argumentet som faller totalt när det används för att rättfärdiga massavlyssning av privatpersoner, lila kuvert och obligatoriska drogtest (vilket hittills inte didkuterats på stämman, vad jag vet), äger nämligen validitet när det gäller makten. När det kommer till makthavare (i sin roll som makthavare) och organisationer, är jag en inbiten övervakningsförespråkare.
Moderaterna verkar inte helt sällan tycka precis tvärtom. Makten ska granska, inte granskas. Ett av undantagen, Maria Abrahamsson, lägger ut texten på Dagens Arena:
"Varför tror du att det finns ett sådant motstånd mot det här hos partiledningen?
– Jag vet inte. Men det är just den typen av frågor som väcker misstanke om att det är något lurt med det här. För att slippa den typen av frågor bör man införa lagstiftning. Så enkelt är det."
Debatten om partibidragen har för övrigt också hittat in på DN (Abrahamsson igen) och SvD Brännpunkt, som publicerat en debattartikel av Anders Ygeman och Håkan Juholt under rubriken "Vad döljer Moderaterna?", en artikel som borde få något slags hedersomnämnande när årets pressbild utses:
Stämman i övrigt hittills har varit ett sömnpiller. Den politiska motsvarigheten till ljummen Pripps Blå.
... Men så plötsligt:
... Och inom minuter började taggen #stuffmoderaternadid fyllas med hundratals tweets över moderaternas stordåd. Bakgrunden är förstås det nya idéprogrammet moderaterna antagit, där man (felaktigt) framställer sig som ett parti som alltid har stått för jämlikhet och demokrati.
Resultatet lät inte vänta på sig särskilt länge. Taggen lyckades på någon timma med det #mstamma aldrig kom i närheten av, och klättrade rakt upp till toppen av Trending Topics för Sverige på Twitter.
Kul? Ja, otroligt. Emanuel Karlsten på Ajour har redan hunnit uppmärksamma fenomenet, och fått med några av de roligare exemplen på tweets. Det har hunnit spekuleras en del i om fenomenet är bra eller dåligt för moderaterna redan, liksom i om syftet med taggen var att misskreditera moderaterna.
Det kan man förstås roa sig med. Den här typen av trender på Twitter brukar inte ha något klart syfte, utan liksom bara uppstå, så jag nöjer mig med att konstatera att jag tycker att taggen samlade mer kreativitet och idérikedom på ett par minuter, än jag tycker att moderaterna gjort sedan 2006. Påminner lite grann om när Carl Bildt skickade Almedalens mest uppmärksammade tweet, tidigare i år.
Nedan följer ett par favoriter:
Den politiska satiren lever och mår bra på Twitter, Anders.
-------------------------------------------------
Uppdatering:
Nu har taggen hittat ut i gammelmedia. Via Frihetssmedjan hittade jag en artikel i Expressen.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar