Avvisningar, Ericsson och berättelser ur en arabisk vårnatt

(Uppdatering: Vad i hela helvetet betyder det här? Sveriges handelsförbindelser med Syrien slår rekord NU???)


Jag vill först passa på att tacka för uppslutningen kring Syrienuppropet. Jag har och hade inga illusioner om att vakna idag och höra om hur Migrationsverket ändrat sin policy, men många bäckar små, och allt det där.

Det här med att inte skicka tillbaka människor till tortyr och förtryck, och att följa rådande internationella överenskommelser som står inskrivna i svensk lag gäller förstås inte bara Syrien. Det gäller i lika hög grad Iran, Saudiarabien, Libyen, Turkiet, Bahrain, Vitryssland, Afghanistan, Burma, USA eller vilket annat fall som helst där Europakonventionen bör tillämpas.

I Stockholm hölls en hungerstrejk som ignorerades fullständigt av media, och som i förra helgen löstes upp då demonstrationstillståndet inte förnyats, med hänvisning till julmarknaden. Man kan läsa om hungerstrejken och ett av fallen på Beyan.net. Om uppgifterna stämmer är det rent ut sagt för jävligt, och jag ser ingen anledning att inte ta uppgifterna på allvar - hotbilden som målas upp är mycket allvarlig, och konsekvenserna av en felaktig handläggning behöver jag nog inte brodera ut om.

Det vore inte första gången en myndighet har gjort en fullkomligt galen bedömning, som i fallet Ganna. Varför en gammal senildement gumma får en utskottsbehandling som diskuterar lagändring medan hungerstrejkande kurder inte ens får en notis i dagstidningar kan man ju fundera över.


Så långt åsikter om flyktingpolitik.

Det händer mycket med den Arabiska Våren just nu.  Jag tänkte sammanfatta lite aktuella händelser eftersom mitt flöde fyllts av väldigt mycket iintressant information det senaste dygnet. Det blir lite långt, men jag ska försöka hålla det så relevant och överskådligt som möjligt.

Från Egypten i natt kunde jag följa live hur Twitter sökte efter journalisten Mona Eltahawy - en av många som förts bort av kravallpolis under natten. Flera andra saknas fortfarande, men då Mona har både egyptiskt och amerikanskt medborgarskap, släpptes hon och kunde twittra om sina upplevelser:

 Aningen osmakligt? Betänk hur det är för de som inte har ett amerikanskt pass och ett socialt mediadrev som efterlyser dem. Militärrådet SCAF som styr landet efter Mubaraks avgång manar nu till försoning, och kommer ständigt med nya uppgifter där de försöker slå ifrån sig ansvaret för den skarpa eldgivning som gav upphov till scener som den här i dagarna:

Demonstranterna i Egypten verkar inte villiga att låta sig övertygas, den här gången. Man har nog lärt sig en dyr läxa av att fira i förtid. SCAF har visat en hel del rätt obehagliga tendenser.

Ang Egypten kör Amnesty en aktion fram till månadsskiftet.

I Bahrain, som kommer i skymundan bland rapporterna från Syrien och Egypten, har slutligen rapport släppts av BICI - Bahrain Independent Commission of Inquiry. Rapporten kan tankas ned som pdf från deras hemsida, och slår bland annat fast att orättfärdiga fänglanden och tortyr med dödsfall som följd förekommit mot demonstranter. Det finns en mängd information att hämta för den som orkar ta sig igenom rapporten, men jag vill höja ett varnande finger - efter att ha följt Bahrain rätt noga sedan start är jag SYNNERLIGEN SKEPTISK till att de Saudiska soldaterna som assisterade på plats i Bahrain inte skulle ha begått brott mot de mänskliga rättigheterna. Monarkens uttalanden om att han är chockad och bestört över uppgifterna om tortyr och övergrepp tror jag också så mycket jag vill på.

Just nu, när jag skriver detta dyker uppgifter upp om att ett begravningståg i Bahrain attackeras med tårgas, förresten. Jag kanske får anledning att återkomma...

I Jemen, som det också varit mycket tyst om, fortsätter upproret. Saleh har skrivit på om maktöverlämnande, men demonstranterna ger sig inte och minst tre personer har dödats i fortsatta oroligheter. Man får säga att de har gott fog för att vara misstänksamma. Saleh har söner och allierade genom hela administrationen, och risken att han släpper ifrån sig allt och överlämnar till en demokratisk process som han påstår sig velat ha hela tiden ska man nog inte ta som alltför stor.

Utvecklingen i Jemen och Bahrain livebloggas här.


Allt detta och mer de senaste dygnen, alltså, och under tiden hemma i Sverige öppnade SVT Gomorron med ett inslag om hur Ericssons telefoner gör det lätt för Assad-regimen i Syrien att spåra upp dissidenter.

Man kan förstås tycka lite vad man vill om Ericsson och deras telefoners tjänstvillighet att agera polisögon åt diktatorer, men vi ska komma ihåg att det INTE är Assad eller Mubarak som drivit på den utvecklingen. Det har våra politiker i Sverige och övriga västvärlden en mycket stor del i, liksom vi som konsumenter.Företagen kan bara förväntas följa de villkor lagstiftningen ställer upp för dem, samt marknadens villkor.

Det är våra folkvalda politiker som de senaste åren drivit fram en uppsjö av övervakningshungriga lagförslag. Att denna teknologi används av diktatorer och annat otäckt kan kanppast komma som en överraskning. Så pantade är inte våra makthavare.

Vi har sålt och säljer vapen till flera av de här länderna, och (ja jag vet att jag tjatar, men det får fanimig inte glömmas bort) den här regeringen lät Libyen köpa sofistikerade bevakningssystem av statliga Rymdbolaget för inte alls länge sedan, med motivationen att begränsa flyktingströmmarna från Nordafrika.

Och nu avsätter SIDA en budget för att hjälpa demokratirörelser på nätet i de berörda områdena.

Brokep sammanfattar det väl i sitt inlägg om att hålla rent framför egen dörr. Klickar du EN länk här idag, läs hans inlägg.