Tack och hej, Piratpartiet.

Jag var riktigt förbannad igår, vilket föranledde mig att bland annat twittra detta i affekt:

"Om det luktar, ser ut och låter som bullshit, är det vanligen det. Även när det kommer från #piratpartiet. Bara en hint. Ni vet vilka ni är."

Det här inlägget kommer att förklara varför, och kommer troligen att sticka i ögonen på en del. Jag skulle helst slippa skriva det här inlägget, faktiskt, men låter jag bli kommer jag att ångra mig.

Innan valfiaskot 2010, och faktiskt innan Ricks "barnporrvurpa" i samma valrörelse, var idén om att Rick skulle flyttas från partiledarposten, för att istället fungera som ett slags internationell ambassadör eller språkrör för Piratpartiets frågor redan en gammal idé. Jag tror att jag hörde det i någon form redan strax efter att vi arrangerade det första Parley i Linköping, när frågan om könskvotering i primärvalet, och röstsystemet i detsamma debatterades som hårdast.

Runt Almedalsveckan fanns en period när en del pirater talade om att Rick hängde löst igen, och det har varit många många fler turer. Jag har själv haft rätt starka åsikter om saker Rick gjort eller sagt vid ett par tillfällen, särskilt medan jag fortfarande var engagerad i partiets interna funktioner - något jag släppt nästan helt nu, efter att ha stött huvudet i väggen tillräckligt.

Jag började överväga att lämna partiet i valrörelsen, av flera skäl. De flesta av dessa skäl var av privat natur, men jag började också få svårare och svårare att ignorera en del av partiets i min mening allvarliga jävsproblematik.

Den som läste här vid tiden för styrelsevalet minns förmodligen en del väl valda ord jag fällde om Christian Engströms utspel på Europaportalen, och i partiets kanaler. Den där affären utplånade HELT mitt förtroende för Christian, då han i min mening betedde sig rent ut sagt puckat. Framför allt stärkte den redan befintlig oro över det faktum att Christian har kontroll över de medel som används för att avlöna partiledaren.

Nå ja - long story short: Istället för att hoppa av, hoppade jag på som valkretsledare, specifikt för att ta itu med valsedelsdistributionen i Östergötland. Kort efter valet lämnade jag posten igen, och var tillbaka i funderingarna på huruvida Piratpartiet verkligen var platsen där jag bäst jobbar för de frågor jag brinner för.

Det var någonstans kring den här tidpunkten jag hörde de första ryktena om att Rick var på väg ut, och att det var allvar nu.

Det går mängder med rykten i Piratpartiet. Det är en ganska "trång" organisation, och en överväldigande majoritet av de aktiva är uppkopplade mot flera sociala nätverk en stor del av sin tid. Bloggar, forum, Twitter, Facebook, IRC... The list goes on and on. Rykten färdas alltså fort och mycket. Vanligtvis är det därför klokt att ta rykten med en busslast salt eller två, särskilt om de handlar om Ricks nära förestående avgång.

Men den här gången var ryktena lite annorlunda. Tillräckligt för att jag skulle lägga dem på minnet, och eftersom jag sedan tog beslutet att stanna i partiet ett tag till, tog det inte lång tid förrän samma rykten nådde mig från annat håll.

Jag ska här passa på att säga att jag inte tänker röja vem som sagt vad. Det finns heller inga källhänvisningar att göra, och om de funnits hade de varit backloggar från skypekanaler och liknande, vilket är lätt att förfalska.

JAG litar på personerna som gett mig informationen nedan, åtminstone i så motto att jag tror mig veta att de aldrig avsiktligt skulle ljuga om så allvarliga saker, eller lämna missledande information för att skada partiet. Därmed inte sagt att de nödvändigtvis har hela bilden - tvärtom är jag rätt säker på att det saknas en hel del pusselbitar.

Läsaren får helt enkelt bedöma själv, för i slutänden handlar det ändå om förtroende. Here goes:

Någonstans i valrörelsen insåg Christian Engström att valet skulle förloras, och att detta innebar en risk för att Piratpartiet inte skulle få fortsatt mandat i Europaparlamentet 2014 om inget förändrades. Christian är som sagt den som genom de medel som ställs till hans förfogande som parlamentariker, avlönar partiledaren Rick Falkvinge, då partiet saknar medel.

Datumen är ospecifika, men kort efter valet - kanske redan innan - började Henrik Alexandersson och Christian Engström diskutera hur man skulle gå vidare. De enades om att Rick var omöjlig som partiledare, men för att det skulle vara värt att tvinga bort honom från posten, behövdes en ersättare. Det självklara valet var den inom partiet mycket populära Anna Troberg, som bedömdes lämplig, och som i händelse av Ricks avgång dessutom skulle tillträda som tillfällig partiledare tills ny sådan kunde väljas, då hon redan var Vice Partiledare.

Anna Troberg invigdes i det hela. Jag är osäker på hur förtjust hon var i idén, men det verkar som om hon till slut valt att hänga med. Även Stefan Flod, ordföranden för Ung Pirat kontaktades, som jag förstår det, eftersom det var nödvändigt med någon inom ungdomsförbundet, vars medlemmar har en mycket stark röst i Piratpartiet.

Hade Piratpartiet fått 2,5% eller mer i valet, hade Rick kanske kunnat sitta kvar, åtminstone till årsmötet, där vissa hävdar att han planerat att ställa sin plats till förfogande. Partiet hade nämligen i det fallet fått partistöd, vilket kunnat avsluta beroendeförhållandet till Christian.

Nu blev det inte så, och Rick fick ett erbjudande han inte kunde tacka nej till, när en gynnsam tidpunkt för kuppen väl bestämts: "Behåll din lön, res runt på EU-pengar och fortsätt jobba för piratfrågor, eller lycka till med att sitta kvar som partiledare och klara dig på medlemsdonationer", ungefär. Det framfördes säkert i andra ord.

Tidpunkten valdes eftersom den gav Anna tid att visa framfötterna som tillförordnad partiledare en tid innan årsmötet, och som jag fått det förklarat för mig finns det en del på förhand planerade utspel redo för de kommande månaderna. Att kuppen inte genomfördes tidigare beror på att det inte fick se ut som om Rick kuppades bort direkt efter valet, och därför valdes femårsjubiléet som låg mitt emellan valnederlag och årsmöte.

Det var det hela.

Det mesta av det här fick jag berättat för mig innan Rick annonserade sin avgång. Faktiskt i mycket god tid innan, och från flera håll, vilket gör det mycket svårt för mig att avfärda. Efter att beskedet om Ricks avgång nådde mig ringde jag runt lite igen, och pratade med dem vars historier tycktes besannas, för att få en del saker bekräftade.

Därav den lite väl ilskna tweeten på kvällskvisten. Känns sådär kul att sitta och inte veta vad man ska tro - igen.

Det finns många frågetecken, även om jag som sagt har högt förtroende för mina källor. Framför allt tror jag inte Anna Troberg skulle haft några problem att ta hem ett partiledarval. Det finns helt enkelt inga andra realistiska alternativ jag kan se. Anna har heller aldrig slagit mig som maktgalen eller intrigerande. Hade Rick avgått vid årsmötet, hade min röst helt klart gått till henne. Så varför ta risken att kuppa?

En annan sak som är märklig är att hela affären ovan förutsätter att parterna själva läckt. Annars skulle inte informationen få sådan spridning som den har. Det verkar märkligt i mina öron att personer som sysslat med något så känsligt (och undvikit kommunikation som skapar backloggar, även om sådana visserligen är värdelösa som dokumentation) ändå inte kunnat låta bli att anförtro sig till medpirater utanför. Arrogans? Naivitet? Något annat?

Nå... Spekulation finns det alltid utrymme för, och i vanliga fall skulle jag helt enkelt fråga Rick eller Anna, för jag vill kunna avfärda hela historien ovan som båg, men då kommer vi till den springande punkten:

Rick och Anna står båda två på Christian Engströms lönelista.

Som sagt, det handlar om förtroende i det här läget, och efter några år i Piratpartiet, känner jag att jag inte kan ha förtroende för partifunktionärer som står i ekonomisk beroendeställning till andra partifunktionärer på det sättet. Det har inte med Rick eller Anna som personer att göra, och ärligt talat, även om jag hade gillat Christian (eller om det hade varit min personröst i EU-valet, Amelia Andersdotter) som avlönade Rick och Anna, hade det faktiskt inte spelat någon roll.

Partiet är trasigt tills det här problemet finner en lösning och i nuläget känner jag inte att jag kan sitta här och blogga argt om mygel inom andra partier, när partiet jag tillhör har liknande problem.

Således lämnar jag till slut Piratpartiet med omedelbar verkan. Jag kanske kommer tillbaka någon gång - jag anser att partiet behövs, jag brinner för frågorna, och det finns många, många piratpartister som jag hyser stor respekt för. Till vidare kommer jag att åtminstone en tid framöver hålla mig oberoende, bygga om bloggen lite och fundera. Peter Anderssons analys av läget för Piratpartiet och piratfrågorna är tänkvärd.

Slutligen vill jag - helt utan ironi - önska Anna, Rick och Piratpartiet lycka till, med förhoppning att de pirater som stannar i partiet får det ledarskap och det parti de förtjänar.

---------------------------------

Läsvärt: Drottningsylt, Farmor Gun, Ulf Bjäreld, Deepedition, Kulturbloggen, Zac och, slutligen, protokollet från dagens styrelsemöte där Anna nu officiellt valts som partiledare. Jag ser följande särskilt intressanta citat i Christoffer Willenforts reservation (min fetning):

"Då vi har en så extraordinär situation som att partiledaren avgått med omedelbar verkan samt endast meddelat styrelsen ett fåtal timmar i förväg så är styrelsen inte ordentligt förberedd på att hantera ett omedelbart val av ny partiledare."

Det Gudmundsonska Evangeliet

Jag väntar mig nästan på allvar att Per Gudmundson ska ropa #äntligen ute på twitter. Ja, alltså som Sverigedemokraternas Alexandra Brunell gjorde efter bomben i Stockholm, och säkerligen även ett par av bombhögerns FRA-kramare gjorde i hemlighet.


Gudmundsson påpekar helt korrekt att "Terroristjakt är inte islamofobi", och det är ju förstås begåvat. Sedan fortsätter det i 'vad var det jag sa'-stil med pekpinnar åt dem som pekat på vad svensk terroristjakt vanligen innebär: Dörrar sparkas in av tungt beväpnad polis, rubriker slås upp på förstasidan, och sedan frias de misstänkta i brist på bevis. Inte fan drabbar det 'pursvenskar' alltför ofta...

MEN eftersom det verkar som om vår eminenta säkerhetspolis lyckats gripa ett gäng blådårar som faktiskt ser ut att kunna lagföras, är det numera 'relativism' att låtsas om att SÄPO skulle vara något annat än ytterligt professionella terroristjägare som aldrig skulle släppa in islamofober i sina led.

Ve de delar av "kommentariet" (ja, alltså de som INTE jublar åt Gudmundson) som vågar sig på att 'bagatellisera' terrorismen genom att sätta den i ett annat perspektiv än den totala panikens, eller antyder att det kan finnas mer komplexa samband bakom terrorismens orsaker än fanatikers upprördhet över Vilks rondellhundar.

Kommentatorer runt om i bloggvärlden hoppar upphetsat upp och ned och klappar händerna - en stor mängd av dessa sanningsvittnen sådana som Gudmundson åtminstone öppet inte vill associeras med (då han tillhör den RUMSRENA bombhögern):

"Vad händer den dagen då det är 20-25% muslimer i Sverige, vilket är snart, och de bildar ett politiskt islamskt parti som alla muslimer röstar på? Då är det byebye till Sverige i förtid. Tänk på det.
Dom börjar redan gapa och kräva att islam ska in i politiken. Dom har redan börjat sitt intåg, så var på er vakt."

"Nu har det gått för långt med smörandet till muslimer och stenkastningen åt de kristna.
Sverige är tyvärr inte ett kristet land längre, Vi har fler RELIGIÖSA muslimer än religiösa kristna.
Om ca 10 år kommer garanterat Islam bli våran nya statsreligion om vi inte gör något nu."

"För att få bort terrorismen får vi ha hård kontroll vid gränserna. Ompröva uppehållstillstånden. Kräva att de ekonomiska och åt terrorism lagda asylsökandena kan identifiera sig. Mer övervakning av potentiella terrorister (de 200). Ev inskränka utövandet av islam. Religionsfriheten är den minst viktiga demokratiska friheten då den bygger på tro inte på fakta. I princip stoppa all ekonomisk invandring (evig försörjning). De som industrin efterfrågar är välkomna. På något sätt begränsa multikuti. Dock svårt då Reinfeldt håller utländsk kultur högre än svensk."

... Och sådär håller det på i 1000+ kommentarer (som gallras av SvD själva från de mest uppenbara rasistiska hetskommentarerna). Idel geniala analyser av världsläget.

Suck!

Döm om min förvåning då en av de nyktrare rösterna den senaste tiden kommer från Expressen, av alla tidningar. Det var via Farmor Gun jag hittade Britta Svenssons alldeles utmärkta text:

"Man ska hålla sig lugn och fortsätta argumentera för demokrati och mänskliga rättigheter. Polarisering, attacker och hårda ord bara göder terroristerna.
Klarar vi det? I så fall tror jag de kommer att fortsätta på sin inslagna väg, att förinta sig själva."

Säkerligen inte vad bombhögern vill höra.

Övriga läsvärda reaktioner på Gudmundsons artikel finns hos Niklas Dougherty, Annarkia och Jerker Nilsson.

Cyberkriget och tystnaden

Sveriges Radio och DN rapporterar båda om ännu ett telegram som vittnar om USA:s intressen i Sverige. Den här gången gäller det en analys av Sveriges infrastruktur - närmare bestämt telenätet - och dess strategiska betydelse. Vi beskrivs som strategiskt viktiga, bland annat som en viktig knutpunkt för kommunikationen österut.

Lite som en passiv tillgång som redan är säkrad, faktiskt.

Till detta kan man lägga det som framkommit i Stockholm 09-141 (vilket Nyheter24 fortfarande är de enda som skrivit om) och andra relaterade telegram, och fråga sig vad som mer ska krävas för att debatten ska komma igång på allvar, eller vad som krävs för att landets journalister faktiskt ska sluta bete sig som hovreportrar och kräva svar, till exempel på frågan:

"Förklarar inte USA:s bedömning av Sveriges viktiga strategiska läge, tillsammans med det som framkommit om regeringens tjänstvillighet inför USA:s krav varför FRA:s signalspaning mot utlandet är så oerhört viktig för Alliansen?"

Det är inte lätt eller tacksamt att intervjua slingrande ministrar. Insisterar man så länge att det blir pinsamt, är det lätt för en politisk journalist att hamna i kylan, men var är oppositionen?

Och nej, jag menar inte sossarna som knappast är att beteckna som en verklig opposition just nu. Återstår att se om de kommer att bli en sådan under 2011, eller om S permanent förvandlats till ett parti med vagt vänsterlutande retorik som mest intresserar sig för att dominera mittfåran.

Däremot skulle man ju kunna inbilla sig att Miljöpartiet eller Vänsterpartiet skulle kunna ha intresse av att avkräva svar från regeringen varför de så ivrigt går USA tillmötes i allt, särskilt som dessa partier faktiskt utgav sig för att värna integriteten, demokratin, öppenheten och neutraliteten i valet.

Tystnad råder... Under tiden pågår cyberkriget redan. Medborgerliga rättigheter är fienden, och sanningen är som vanligt krigets första offer.

-------------------------------------

För övrigt avgår Rick från partiledarposten, och Vice Partiledare Anna Troberg tillträder temporärt i hans ställe. Jag avstår att kommentera detta med annat än ett uppmärksammande för tillfället.