Hoppsan, och hoppsan IGEN, Alliansen

Jaha...

"Oförutsedda konsekvenser" har det hetat från allianshåll när man diskuterat sjukförsäkringsreformens konsekvenser, och så visar det sig igen att man ljugit sig blå ( SR, GP, HD, SvD, SVT, Dagens Arena).

Någon som minns Lars Sjöblom? Vad säger man?

Sannolikt så lite som möjligt. Vi lär i alla fall inte få se Reinfeldt kommentera, om han nu inte får för sig att gå ut och prata om läktarvåld igen... Kanske får vår mest anonyme minister, Ulf Kristersson, synas i media lite nu med ett Schlingmanskt icke-svar. Han har ju fått öva lite redan:





Jag tror dock att den Reinfeldtska Tystnaden har överlevt sitt bäst före-datum, för det börjar bli för uppenbart:

Vår regering tycks ha en hel del problem med sanningen.

Vad? Du trodde det var allt...? Nej då, det kommer mer:

Nyheter 24 publicerar, apropå lögner och skitsnack, en story angående USA:s roll i FRA-lagen, och styrker en teori jag skrev om i ett tidigare inlägg, Cyberkriget och Tystnaden.

Jag frågade:

"Förklarar inte USA:s bedömning av Sveriges viktiga strategiska läge, tillsammans med det som framkommit om regeringens tjänstvillighet inför USA:s krav varför FRA:s signalspaning mot utlandet är så oerhört viktig för Alliansen?"

Ibland hatar jag att ha rätt.

Jag får således gratulera regeringen till att ha lyckats bli avslöjade med lögner om både FRA-lagen OCH sjukförsäkringsreformen idag.

Välkomna till informationssamhället - skit läcker ut.

Fri Luft!

Så var det full fart på diskussionen om vem som är rasist, och vad som är rasism igen.

Jag sitter precis och läser Andreas Johansson Heinös senaste inlägg om varför han inte ser Sverigedemokraterna som rasister. Jag rekommenderar var och en läsa det, men i korthet har Andreas valt vinkeln att ge sig på Sverigedemokraternas partiprogram och analyserat det ur ett statsvetenskapligt perspektiv.

Min första reaktion blir ju att fråga mig om Andreas på fullaste allvar menar att allt ett parti står för finns i partiprogrammet? Partiprogram är i min mening lika mycket eller rentav mer PR-material än ett seriöst försök att redogöra för vilka politiska ställningstaganden man vill göra, och självklart är Sverigedemokraterna inte så dumma att de skulle skriva in uppenbart rasistiska formuleringar där.

Det vore ju som om de andra sju partierna skulle skrivit in "vi vill flytta svensk lagstiftande makt till Bryssel" eller "vi vill låta FRA avlyssna hela befolkningen" i sina partiprogram...


Sverigedemokraternas paradgren är en lek som kallas "Fri Luft", vilken även praktiseras mycket väl av påstådda "liberaler".

Du känner säkert till leken från skolgården i barndomen? Någon viftar irriterande precis framför ansiktet på dig, och när du reagerar påpekar denne någon att det är "Fri Luft" framför ditt ansikte, och att det därför är okej så länge ingen direkt beröring sker. Översätt det till politisk debatt, så förstår du vad jag menar - leken går ut på att hålla sig precis så nära gränsen för rasism det bara går utan att uppenbart kliva över den. Kommer någon med anklagelser om rasism ändå, leder man diskussionen in i oändliga resonemang om definitioner av rasism.

Det är förmodligen ingen tillfällighet att Dick Erixon, Andreas Johansson Heinö, Per Gudmundson och en hel del andra debattörer pratar massor om just Sverigedemokraterna, integration och invandrare just nu, en kortare tid efter seminariet "Bortom Multikulti".

Vad sa du?

Lät det som om jag antydde att Timbro-högern och neokonservativa låtsasliberaler jobbar på att göra det rumsrenare för Alliansens frustrerade minoritetsregering att samarbeta med Sverigedemokraterna nu? Det SA jag faktiskt inte. Det får stå för dig som läsare.

Fri luft!

För ett par dagar sedan  skrev jag om bloggen Politiskt Inkorrekt, och citerade dem om deras syn på hur rättssäkerhet kan vilkoras beroende på vilken grupp i samhället man tillhör:

"PI hade sett genom fingrarna om CIA skickat hit ett team som eliminerat/fört bort någon terrorgubbe i en förort. Utan problem. Likaså hade vi heller inga problem med CIAs "extra rendition flights" när de förde bort diverse till Gitmo och annorstädes. Vi har inget hjärta i sådana lägen, olagligt eller ej."

Inlägget resulterade i en hel del diskussioner i twitterflödet och jag har sedan dess också läst en hel del blogginlägg på temat. Jag har fått förklara ett par gånger för de som skyndat till PI:s försvar varför jag ser yttranden som det ovan som helt avgörande, och tar det därför kort igen här:

I en demokratisk rättsstat är det helt avgörande att alla individer har rätt att betraktas som oskyldiga till motsatsen bevisats. Det spelar ingen roll om de är nazister, muslimer, folkpartister, romer eller frimärkssamlare - samma regler ska gälla alla. När Politiskt Inkorrekt intar en annan ståndpunkt, har de de facto intagit den motsatta positionen - att det är okej att strunta i att ha en rättsprocess när det gäller människor som misstänks för en viss typ av brott.

Att rättssäkerheten är till för att skydda oskyldiga, och inte brottslingar, väljer man att glömma bort. 

Att man därigenom ideologiskt närmar sig de odemokratiska förtryckarstater man håller upp som skräckexempel, väljer man att glömma bort.

Då man på PI har den mentaliteten, att det är okej att dela upp mänskligheten i ett A- och ett B-lag, och tillämpar ett 'ändamålen helgar medlen'-tänkande, menar jag att det inte finns någon som helst orsak att ha förtroende för särskilt mycket annat som skrivs på sajten heller, för den mentaliteten lär gå igen i allt annat - från nyhetsurval till källkritik. Därav min totala brist på förtroende för PI, och därav varför jag ser det som problematiskt för Sverigedemokraterna att ledande medlemmar kan knytas så nära sajten.

Vi behöver inte tala om rasism egentligen, utan kan istället konstatera att synsättet är direkt demokrati- och människofientligt.

Å andra sidan ska jag också påpeka att jag hört samma resonemang från till exempel folkpartister, och skribenter på SvD.

Det pågår en upprörd diskussion ute på nätet om en text av Per Gudmundson, som handlar om invandrares överrepresentation i brottsstatistiken. En del menar att Gudmundson ger uttryck för rasistiska åsikter, medan andra menar att han är modig som vågar lyfta frågan. Ytterligare ett antal verkar mest upprörda över att Gudmundsons artikel skapar starka reaktioner, och menar att han är utsatt för en mobb.

Jag tänker inte kalla Gudmundson för rasist, men jag håller med de som undrar var han ville komma med sin text. Statistik går att använda på en massa sätt, som Dilsa Demirbag Sten påpekar i dagens DN, och blir som allra intressantast när den jämförs med annan statistik, och sätts i ett djupare sammanhang. Om man som Gudmundson däremot tar en enskild siffra om invandrares brottslighet och uppehåller sig vid den, är det faktiskt inte särskilt konstigt om man blir (miss?)förstådd som att man försöker peka mot invandrarna som problemet.

Det blir förstås inte direkt MINDRE lätt att tolka Gudmundson så om man läser hans blogg, vilken åtminstone i mina ögon ofta ser ut som ren korsfararpropaganda. Han är lite smartare än skribenterna på Poltitiskt Inkorrekt och lämnar mycket mer åt läsaren, men åt vilket håll han vill med sitt skrivande tycker jag inte är något mysterium direkt...? Jag kanske läser honom enögt, men jag vill nog påstå att Gudmundson är ett utmärkt exempel på medlemmar i den grupp jag brukar kalla för Bombhögern.

... Och visst, nu kan det vara på sin plats att påpeka att jag uppehåller mig ganska mycket vid Gudmundson som person. Det är sant - guilty as charged. Än sen då? Jag tycker att hans person och hans tidigare publiceringar är av rätt stor relevans för hur man bör tolka honom.

Fri luft?

Vad gäller en eventuell mobb mot Gudmundson kan jag tycka att till skillnad från amatörer som jag, kan en luttrad journalist och debattör som han knappast vara omedveten om vad han gör när han skriver på det sätt han gör, och jag tror han var beredd på reaktioner. En kille som Per vet hur man skriver för att nå en viss effekt, och även om jag inte vill utgå från att de reaktioner han skapat är den önskade effekten, håller jag det nog för troligt.

Så vaddå "mobb"...? Det är märkligt synd om vissa debattörer när de blir kritiserade på grund av vad de säger. Kritik är jävligt elakt, verkar det. Vore jag Per skulle jag förresten inte störas hälften så mycket av att kallas 'rasist' av en del arga läsare efter publiceringen som jag skulle vara av att en stor del av den "invandringskritiska" delen av bloggosfären ryckte ut till mitt försvar.

Kalla det "beröringsskräck" om du vill...

Jerlerup, Livbåten, Svensson, Stardust och Juridikbloggen tar för övrigt också upp Gudmundson och debatten kring hans text. Micke Gajditza skriver på SVT-debatt om friandet av Geert Wilders och martyrskap.

... Och sist men aldrig minst en länk till Magnihasa, efter påpekande om ett utmärkt inlägg jag hade missat. ~~~~:)

Inkorrekthet när den är som inkorrektast

Sitter och läser Magnihasas funderingar över varför vissa bloggar finns, och får tillstå att jag stött på en hel del bloggar därute vars syfte varit allt annat än självklart för mig.

Min egen lilla vrå i bloggosfären fyller flera syften: dels att sprida saker jag tycker är viktiga, dels som en mental sandsäck att gå lös på och ibland ett glashus att kasta sten i.

En annan blogg vars syfte inte är helt svårt att lista ut, är Politiskt Inkorrekt, vilken jag inte tänker länka, eftersom jag tycker att den är vidrig, och inte vill bidra till att pusha den. Den är lätt att googla, för den som vill ta en titt.

Jag har aldrig riktigt tagit mig tid att fördjupa mig i vem som står bakom bloggen, men via Torbjörn Jerlerup får jag nu på morgonen reda på att Absolute Bananas gjort sig besväret...


Och se, där dök en ena halvan av bröderna Ekeroth upp, surprise, surprise. Kent Ekeroth, riksdagsman för Sverigedemokraterna.

Där ser man.

Tro det eller ej, SD:are, men jag hatar er faktiskt inte - jag bara håller inte med er om särskilt mycket, om ens något. Det finns flera tillfällen då jag tagit en cigg eller en fika med Sverigedemokrater och haft rätt sjyssta diskussioner, utan skrikmatcher eller annat obehagligt. Det brukar funka allra bäst när jag inte skriker 'rasist' och de inte försöker stämpla mig som 'svenskfientlig', och så tar vi det därifrån.

Jag har dock svårt att se hur ett samtal skulle kunna föras i god ton mellan mig och Kent, som jag upplever som en av de mer rabiata bland partiets företrädare. Därför blir jag inte särskilt förvånad att det är just han som länkas till PI.

Varför ogillar jag PI så intensivt då? Låt oss ta ett av många exempel:


Notera PI i kommentarsfältet:
"PI hade sett genom fingrarna om CIA skickat hit ett team som eliminerat/fört bort någon terrorgubbe i en förort. Utan problem. Likaså hade vi heller inga problem med CIAs "extra rendition flights" när de förde bort diverse till Gitmo och annorstädes. Vi har inget hjärta i sådana lägen, olagligt eller ej."

Politiskt inkorrekt tycker alltså att det är helt okej för främmande makt att kidnappa eller till och med 'eliminera', dvs mörda, människor på svensk mark. Rättegångar anser man tydligen vara helt överflödiga, då man automatiskt är skyldig om man misstänks vara "terrorgubbe" och bor i en förort.

Jag kan tycka att det är anmärkningsvärt att påstådda nationalister häver ur sig sådant. Sverigedemokrater som anser att främmande makt inte ska ha frikort att mörda i Sverige, och som anser att rättssäkerhet och oskuldspresumtion är något Sverige bör fortsätta ha, bör nu fråga sig om Kent Ekeroth är någon man vill företrädas av i fortsättningen.

Jag vill för övrigt understryka att jag är en vän av integritet och anonymitet, men det förändrar inte att jag anser att det är både fegt och bedrägligt att inte stå för sin roll i opinionsbildande av det här slaget om man är riksdagsman. Kent har inte ca 50000 i månaden (plus vad han än får extra ur partikassan) för att smyga med sin agenda, eller?

Ibland betyder "inkorrekt" faktiskt bara fel.

Åt helvete fel.

----------------------------------------------

Uppdatering:
Noterar att PI faktiskt har kommenterat detta redan, och att Nyheter24 publicerat en mailkorrespondens med PI om det hela. Man hävdar att man endast har lov att nyttja Anti-Islamiseringsfonden Kent Ekeroth är engagerad i, och att kopplingarna till Ekeroth inte sträcker sig längre än så. Jag kan så klart inte bevisa något annat, men EN följdfråga som väcks av citatet ovan är huruvida det fråntar Ekeroth från kopplingar till de åsikter PI uttrycker?

Jag tycker inte det, och när PI eller Ekeroth hittar liknande samband på vänsterkanten brukar de inte direkt vara särskilt blyga med att föra åtskilligt med oväsen om det, och knappast godta bortförklaringar.

(senare:)
En fråga som kom upp rätt fort i twitterflödet när jag lade upp det här inlägget efter att ha fått nyheten var vad nu media kunde tänkas göra med informationen. Efter att det framkommit att den här informationen alltså funnits ute ett tag blir svaret uppenbart:

De större tidningarna gjorde absolut ingenting, åtminstone inte vad jag kunnat se.

(ännu senare:)
Det visar sig (igen via Absolute Banana) att även Ted Ekeroth har lånat sitt nam till anti-islamiseringsfonden, innan dessa officiellt annonserade ut sitt samarbete med PI den 7 juni i år. Röda Berget ställer en del skattetekniska frågor som kan betyda att vi inte hört det sista om det här. Vi får se...

Tycker fortfarande det är ytterst märkligt att gammelmedia inte huggit på detta. Kollar man via mediacreeper ser man ju att PI besöks mycket flitigt från nyhetsredaktionerna. Hittills har jag bara sett Nyheter 24 och Expo skriva om det.

(ytterligare lite senare:)
... Och DÄR hoppade gammelmedia på. Aftonbladet först ut.

Självsanering?

Hittade den här lilla seriestrippen på Humons sida på Deviant Art:


Värt att ta till sig? Enligt SvD verkar allt färre bry sig.

Ett par aktuella artiklar finns på Sveriges Radio och The Independent.

Läs och begrunda, men oroa dig inte för Jordens framtid. Den klarar sig. Vad som händer med generationen efter oss däremot, råder delade meningar om.

Moderat censur?

Igår kväll nåddes jag via Mikael Persson av nyheten att moderaten Birgitta Holm hävdat på Facebook att hon tystats av sitt parti:


Jag vill redan här understryka att jag hittills fortfarande inte fått bekräftat från någon utöver Birgitta Holm att det verkligen är en order från partiet det handlar om. Birgittas blogg ligger hur som helst nere, men som många av oss vet, är det inte helt lätt att få bort något från nätet när det väl publicerats - en cachad version av Birgittas blogg ger en del ledtrådar till varför man som moderat skulle vilja dämpa henne lite:

"När jag som ordförande försökte få dem att förstå att man som politiker faktiskt borde vara lite hederlig i alla fall mot medborgare i synnerhet och förvaltning i allmänhet men ändå inte fick med tomatkrosset är det bara att inse att fy farao för dessa jävla kryp. Hur tror ni att ni ska få någon respekt med det totala usla beteende som ni visade ikväll. JAG SKÄMS SÅ IN I HELVETE för er och hade ni varit mina ungar så hade ni fått stryk in på bara skinnet och utegångsförbud."

Hittar du inte citatet i länken jag gav? Det beror troligen på att Birgitta har fått IT-support sedan storyn kom ut, och fått hjälp att få bort de mer pinsamma inläggen från Googles cache. Röda Berget har emellertid varit förutseende nog att göra en skärmdump av inlägget:


Så vad säger man om hela röran då?

Jesper Persson bloggar om det hela också, och hans inlägg hjälpte mig sätta ord på mina tankar lite tydligare. I nuläget vet jag som sagt inte säkert om det handlar om verklig censur där någon högre upp i den moderata hierarkin tagit Birgitta i örat, eller om någon i lite vänligare ton antytt att det vore bra om hon inte kallade motståndare för 'jävla kryp' eller gjorde referenser till barnaga i egenskap av representant för partiet. Det KAN ju vara en fråga om att Birgitta överreagerat på saklig kritik.

Överreaktioner verkar liksom vara en del av hennes M.O.

Censur är i vilket fall som helst aldrig bra, vilket om inte annat illustreras av uppmärksamheten det här får just på grund av censuren - hade inte Birgittas blogg tagits ned, hade förmodligen inte det här inlägget blivit skrivet, t ex. Jag kan å andra sidan förstå hur Birgitta blir mer än en smula pinsam för sitt parti.

... Men, hur har hon hamnat i den position inom partiet hon befinner sig i om hennes blogg nu speglar hennes åsikter? Är det verkligen helt nyligen via blogginläggen hon börjat visa upp de här mindre smickrande dragen?

Censuren får i nuläget den effekten att Birgitta fortsätter arbeta för moderaterna, medan hennes åsikter döljs från väljarna som kanske hade tänkt en gång till innan de hade röstat på henne om de kunnat läsa hur hon uttrycker sig.

Själv tycker jag nog att moderaterna borde överväga om det inte vore bättre att ta avstånd ifrån Birgitta själv, snarare än att sopa hennes åsikter och uttalanden under mattan.

Tepartymoderater för frihet?

Ta en titt på galenpannan i klippet. Glenn Beck i all sin prakt. Du förstår varför det här är intressant snart:

Europa behöver en Tea Party Movement, konstaterar Edvin Alam på sin blogg.

Det frihetliga har vaknat i Edvins borgerliga själ, och han vänder sig nu i ilska mot EU.

Handlar det om det ständigt expanderande maskineriet som genom Lissabonfördraget tog den lagstiftande makten från medlemsstaterna till Bryssel, utan att särskilt många av unionens medborgare fick rösta om saken? Handlar det om direktiv efter direktiv av integritetskränkande galenskaper som pressas igenom med Orwells 1984 som manual?

Jag drar mig till minnes ett citat av Gösta Bohman från 1971 som visat sig nära nog profetiskt (ett ord jag nog aldrig använt förr):

"Vet ni om att USA idag har möjlighet - och det kommer alltså andra länder att ha i morgon - att med hjälp av datorer bevaka all telefoni, all telegraf- och datakommunikations trafik över Atlanten. Datorerna är programmerade så att de fortlöpande kan leta igenom det ofantliga informationsmaterialet och söka fram vissa slags samtal och vissa slags informationer, som redan registrerats med datans ofelbara effektivitet.
Visst kan sådan verksamhet vara legitim. Man kan spåra utländsk underrättelseverksamhet, förhindra sabotage eller komma åt narkotikalangare eller andra som försöker kasta grus i ett allt känsligare samhällsmaskineri. Men den kan också missbrukas. Och läggs kontroll till kontroll, registrering till registrering, blir vi själva så småningom slavar under kontrollsystem, fångar i ett genomreglerat samhälle, där den enskildes möjligheter att hävda sig gentemot den allt starkare överheten blir allt mindre."

Nej då...

Jag vet inte vilka ställningtaganden Edvin gjort om ACTA, Indect eller datalagringsdirektivet. Faktum är att jag inte hört ett pip frihetlighet från honom i den frågan. Däremot kommer jag ihåg (ja, inte från Edvin då) en massa löften om vad som ABSOLUT inte skulle hända den gången vi FICK folkomrösta om EU-medlemskap.

Det som gör Edvin så upprörd idag är:

*trumvirvel*

Skatt.

Underbart.

Så, Europa behöver ett gäng homofoba, krigstokiga, fanatiskt kristna, reaktionära abortmotståndare, gärna med Glenn Beck som PR-chef då, för att ta itu med en eventuell EU-skatt.

Awesomesauce.

Jag kan tycka att vad Sverige behöver är lite bättre moderater.

Nyval? Nej tack...

Just nu är twitter-taggen #svpol stället att vara på om man vill se politiker framstå som totala åsnor i vad som har drag av både triangeldrama och Svarte-Petter.

Är man Sverigedemokrat rekommenderar jag definitivt ett besök, bara för att få ett skadeglatt garv. Nu senast är det Gunnar Axén som ivrigt påhejad av andra moderata vuvuzelor driver på leken om att klistra SD:s åsikter på det andra blocket.

Leken är enkel: strunta i vilken sakfråga det handlar om, och hävda envist att den andra sidan samarbetar med SD. Poängen är självklart att associera HELA SD:s politiska program på motståndaren. Mycket gnäll - lite verkstad.

Guilty by association. Erik "Low Kick" Almqvist har till och med börjat använda sin egen status som politisk spetälsk till att försöka skita ned politiker han ogillar, lite 'kolla jag har varit nära henne'.

Frustrationen över Sverigedemokraternas vågmästarroll är lätt att förstå, och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte haft visst nöje av att se Alliansen våndas - de är trots allt ansvariga för en hel del medborgarfientliga lagar som inte gör mig mindre förbannad nu än de gjorde för ett par år sedan när jag gav mig in i korvfabriken. Varje gång jag hör en alliansföreträdare ta orden 'frihetlig', 'integritet' eller 'liberal' i sin mun vänder det sig i magen på mig.

Grattis - vi har den tystaste statsministern någonsin, och den mest inkompetenta justitieministern, och till det kommer Jan "vet bättre än all samlad kompetens och forskning om skolan" Björklund.

... Å andra sidan är det lite lustigt att höra hur vänsterblocket bemöter kritiken. Ibland med samma mynt, och ibland med lite allmänt blockbetingad tunnelsyn, som om man trodde att det egna blocket inte var inmålat i samma hörn, eller att man inte tjänar på hur situationen ser ut just nu.

För nu pratas det om nyval, och en del verkar tycka att det är en bra idé. Jag tillhör dem som undrar vilken skillnad det egentligen skulle göra. Det är mycket möjligt att Socialdemokraterna skulle sluta som största parti, och att Centern och KD rentav skulle kunna hamna utanför riksdagen.

Möjligt.

Än sen då?

Det är troligt att även en rödgrön regering skulle bli en minoritetsregering, som istället för att förlora ett fåtal viktiga omröstningar på grund av SD:s vågmästarroll, istället skulle förlora sisådär 90%. Man ska inte kalla SD för 'högerparti' rakt av, då de är bra mycket radikalare än alla utom de mest reaktionära högerpolitiker i de 'rumsrena' partierna, men faktum kvarstår att SD till allra största delen stödjer högerpolitik och skyr vänstern som pesten utom när de kan använda dem för att trolla alliansregeringen.

Som jag ser det borde sossarna föredra det guldläge man har att kunna fälla regeringen i riksdagen framför att behöva lösa problemet om hur man driver sin politik ur minoritet med SD i vågmästarställning.

... Och Alliansen får skylla sig själva som väljer att skydda det egna varumärket hellre än att söka samarbete över blockgränserna.

Vägen ut ur den här situationen går antingen genom att på det ena eller andra sättet stödja sig på SD:s röster för att kunna driva sin politik, vilket gör samtliga sidor till lögnare då de påstod att varje röst på SD skulle vara bortkastad även om de kom in i riksdagen. SD har bevisligen redan påverkat i allra högsta grad, och för varje dag blocktomtarna envist vägrar släppa sina trygga gamla bunkrar, vinner de legitimitet och stöd genom att om och om igen dra ned brallorna på både regering och opposition.

... Eller så kan de sju gammelpartierna sätta prestigen åt sidan ett tag och börja förhandla fram gemensamma förslag där de möts halvvägs på ett eller annat sätt, och således låter SD skräna bäst de vill från sin vrå i riksdagen.

Hade nyval inneburit att samtliga hycklande gamla betonghäckar åkte på arslet ur regeringen skulle jag glatt skriva upp mig på listan över de som ropade efter nyval.

Nu tror jag tyvärr att ett nyval kommer att innebära samma gamla trötta ansikten får byta lite stolar med varandra, och SD får behålla vågmästarrollen - ännu starkare än innan eftersom de faktiskt spelat rätt smart hittills, och kan ta creds för att ha varit delaktiga och rent av avgörande i en hel del viktiga beslut, samtidigt som man fortsätter bära den älskade offerkoftan för all mobbning man får utstå.

Vill gammelpartierna ändra på detta är det hög tid att visa att man kan något mer än att gnälla på twitter om hur orättvist det är att SD sitter i riksdagen... Folk har VALT IN dem - deal with it. Det betyder inte att man måste ge dem mer inflytande än deras mandat ger dem, men man får fan inte låtsas som om det är en influensa som kommer att gå över av sig själv.

Hur var det med den ömt omhuldade regeringsdugligheten, Reinfeldt? Den här patetiska farsen håller inte fram till 2014.

-----------------------------------------------

Läs även: Martin Moberg, Ulf Bjäreld och Annarkia

En sjuksköterska är ingen gränspolis

Lite kort om vård av papperslösa:

Som jag ser det handlar det inte om någons 'rätt' att ta del av svensk vård. Det handlar inte heller om hur många flyktingar som ska få stanna i Sverige, eller hur vår gränsbevakning ska se ut.

Det handlar om att låta sjukhusen koncentrera sig på sitt uppdrag: att ge sjuka människor den vård de behöver, för allas bästa. Ingen tjänar på att människor drar sig från att söka vård av rädsla för att bli utvisade.

Vem som behöver vård och vilken typ av vård det gäller är beslut som ska tas av kvalificerad sjukhuspersonal. Det är en grupp vars yrkesetik kan spåras hela vägen tillbaka till antiken, och en av pelarna i den gamla koden - redan på den tiden - var tystnadsplikt. Det var helt enkelt inte läkarens sak att bry sig om ifall patienten var en rik man, en brottsling eller en förrymd slav, och man hade insett att förtroendet mellan läkare-patient var av avgörande vikt.

Jag tycker de gamla grekerna hade något där.

Så...

Det pågår diskussion om papperslösas vård för tillfället, och jag ser ständigt invändningar som baserar sig på vad det kommer att kosta, eller på vem som 'förtjänar' vård. Som med allt annat går det förstås partiprestige i debatten, vilket ofta kommer före sakfrågan.

Min position är att läkare och sjukvårdspersonal har tillräckligt att tänka på utan att åläggas att utreda patientens ursprung. När de jobbar ska de kunna koncentrera sig på vad patienten behöver, och saker som relaterar till detta, som t ex frågan om smittspridning.

Hur Sveriges invandringspolitik ska se ut, vad den får kosta och hur strikt kontroll av Sveriges gränser vi vill ha kan man sedan ha åsikter om, men det är separata frågor, och bör behandlas som sådana.

Ribban ligger inte besvärande högt, Stefan

Efter en helg av födelsedagsfirande och flytthjälp sticker jag upp huvudet i bloggvärlden igen. Som vanligt känns det som om det finns FÖR MYCKET att skriva om, vilket är lite irriterande, men nu har twitter löst problemet åt mig.

Ni förstår, såhär framåt kvällskvisten har jag tittat på medan ett gäng lustigkurrar roat sig med att diskutera Stefan Holms inträde i politiken. Holm ska tydligen arbeta för sossarna med inriktning mot barnfattigdomen.

Det har därför raljerats och skämtats friskt om var ribban ska ligga och vilket hopp det finns för en politisk karriär för Stefan... Ni fattar. En del är lite fulare än andra, som vanligt.

Nå... Ursprungligen hade jag tänkt skriva något light om en krönika i Expressen som förfasar sig över att högstadieungdomar har alldeles för mycket sexualundervisning. En "Oh nej var ska detta sluta???"-artikel, ni vet. En av de märkligare frågeställningarna är om det är sunt att ens dotter kan rabbla alla könssjukdomar innan hon har debuterat.

Jag frågar mig om det är bättre att hon kommer hem från gynekologen EFTER debuten och rabblar dem då istället? Människors första (och inte bara de första) upplevelser av sex är alltid problematiska, men jag tror inte kommunikation och information är något som kommer att orsaka mer skada än skamsen tystnad.

Att man drabbas av panik över samhällets fixering vid sex i just Expressen av alla tidningar är förresten stor humor.

Men...

Mitt inlägg kom av sig när jag uppmärksammades på att en studentskylt anmälts som barnpornografi i Landskrona. Min mammas och pappas fotoalbum innehåller i så fall enorma mängder barnporr. Det fina är att eftersom nuvarande lagar till och med omfattar tecknade figurer som inte kan bevisa att de fyllt 18, kan jag inte utesluta på rak arm att den anmälde fälls, och det skrämmer mig.

I ljuset av hur lagstiftningen baserats på moralpanik, urholkande av rättssäkerheten och polisstatsbygge de senaste åren, skulle jag skämmas som en hund om jag å ena sidan dömde ut en före detta höjdhoppare som ännu inte fått visa vad han går för i politiska sammanhang, medan jag samtidigt försvarade en justitieminister som gått från klarhet till klarhet i att visa sig oduglig på gränsen till det osannolika.

Kan vi få lite fler höjdhoppare i regeringen, tack?

Patenterat liv och anonyma ledare

Farmor Gun uppmärksammade en text av Isobel Hadley Kamptz i Expressen för några dagar sedan, om GMO (genetiskt modifierade organismer). Isobel diskuterar frågan ur ett patentperspektiv, och hennes artikel är klart läsvärd.

Vad som gjorde att jag lade märke till det lite extra är att jag läste en ledare på ämnet i Sydsvenskan helt nyligen, som talade om förlusterna vi lider på grund av 'vidskepligt' motstånd mot genetiskt modifierade grödor. Eftersom jag råkar känna en människa som är påläst på ämnet och väldigt kritisk till GMO, tipsade jag henne (Piratpartiets lokala kommunledare, förresten), vilket ledde till en ilsken kommentar. Märkligt nog hade kommentarsfältet stängt bara en timme efter hennes kommentar, så istället för att delta i diskussionen där som jag hade tänkt, får det bli ett blogginlägg.

Lite citat (ur kommentaren i Sydsvenskan) först:

"De genmodifierade grödorna borde inte släppas ut i naturen eftersom det inte finns tillräcklig forskning om vad de har för konsekvenser för miljön och oss människor. Genetiskt modifierade organismer är växter där det genetiska materialet och dess karaktär har ändrats i laboratorium, på ett sätt som inte kan inträffa naturligt vare sig genom korsning eller vanlig växtförädling."

Som jag har förstått det är många av de tester som har gjorts utförda av samma företag som äger grödorna. Jovisst - man kan äga en livsform. Någon mer än jag som ser en jävssituation här? Hon fortsätter:

"90 procent av världens GMO-utsäde kontrolleras av ett enda företag, kemiföretaget Monsanto, som genom patent och kontrakt har övertagit jordbrukares rätt att spara fröer.I flera länder har jordbruket blivit svårare och i och med klimatförändringarna ökar problemen med torka, översvämningar och missväxt. Företag med patent på GMO försöker dumpa GMO-grödorna i u-länder, under förespeglingen att de kan öka avkastningen. Sanningen är att det enda som ökar är beroendet av företagen när bönderna inte själva kan välja utsäde och dessutom tvingas köpa företagens bekämpningsmedel. Men det låter väl som en fair deal?"

Det enda jag sett i media som involverat en ledande politiker var ett inslag i SVT:s morgonsoffa som gick nästan obemärkt förbi. För GMO argumenterade Anders Carlgren, medan GMO-kritiken framfördes av en tapper men ej mediavan representant för någon miljöorganisation (jag minns inte vilken). Hennes invändningar om att de "utförliga testerna" Carlgren hänvisade till inte var opartiska, bemöttes inte alls. Carlgren körde papegojtaktiken, och programledaren tog inte sitt ansvar att gå in och be honom svara på frågan.

När politiker glider undan eller byter ämne inför kritik, brukar antingen kritiken stämma, eller så har politikern inte tillräcklig koll på fakta.

Nu tänker inte jag gå närmare in på GMO-diskussionen än såhär. Jag håller med Isobel i att situationen som skapas av Monsantos patent är fullkomligt absurd, och när det gäller grödornas eventuella farlighet är jag benägen att lyssna på kritikerna tills jag har mer på fötterna - av ren försiktighet. Jag är inte heller principiellt emot genmanipulation utifrån det Isobel föraktfullt kallar 'ekoromantiska drömmar om den heliga naturen' - tvärtom. Jag gillar vetenskap. Tyvärr går det politik och girighet i vetenskapen när det handlar om såhär stora saker. Jag litar på Monsanto om GMO lika mycket som jag litar på Philip Morris om tobakens skadeverkningar.

Det är lite som antibiotika - när vi började pumpa i oss penicillin och andra läkemedel vid minsta tecken på hosta hade vi inte en tanke på att det på sikt skulle resultera i utvecklingen av resistenta bakterier. När vi började spruta ut freon i atmosfären visste vi inte ens att det fanns ett ozonskikt, och ännu mindre att det kunde ta skada.

Vi kan väl försöka lära av historien lite, och tänka efter före?


Jo, en grej till, som kan vara intressant i sammanhanget, apropå informationsvärdering och gammelmedia:

Jag vet inte (men kalla det en bildad gissning) om ledaren i Sydsvenskan författats av eller med hjälp av en lobbyist, men jag har hört från flera håll att redaktioner ibland tar emot texter från tankesmedjor och lobbyorganisationer och gör re-writes på dem. Ledaren är visserligen inte nyhetsplats utan en sida där redaktionen gör ställningstaganden i tidningens namn, och redaktionerna har ju ansvar för det som publiceras oavsett var det kommer från ursprungligen, men lite ruttet är det, hursomhelst.

Av de stora tidningarna är det vad jag vet faktiskt bara Aftonbladet som alltid har signerade ledare.

Demokratins Pulsåder

Det här blir långt, med många citat och länkar. Slutpoängen finns i fet stil längst ned, för den som inte har lust att åka på sightseeing längs min tankebana.

Bara så ni vet ;)

Jag har läst åtskilliga fler reaktioner på statistiken från WVS som jag skrev om igår. Särskilt två av dem för fram mycket goda poänger:

Peter Högberg:
"En av de mer klatschiga uttrycken är 'att demokratin måste erövras varje dag' men frågan är hur vi politiker gör det och om vi verkligen är beredda att offra det vi har idag för att släppa fram något nytt. För ska vi kunna behålla demokratin är det inte att trumma in att den är bäst för våra unga utan att i realiteten låta dem bli en del av demokratin. Det innebär att vi måste riva partierna, som de ser ut idag."

Johan Westerholm:
"I samtliga politiska partier så är det hart när omöjligt att göra politisk karriär och nå riksplanet om den enskilde inte enrollerat sig innan sin 28:e födelsedag. Utöver detta skall den enskilde ha en adekvat skolning, i socialdemokratin är det den facklig-politiska alternativt någon form av statsvetar- eller förvaltningsekonomexamina som är gångbar. Utbildningar som i praktiken är värdelösa i alla andra yrken än politikerns. De som väljer att göra rollen som förtroendevald till en yrkesidentitet och yrkeskarriär. De som spelar spelet fullt ut och inte drar sig för att verka för maktkoncentration och ren nepotism. Detta, det interna maktspelet med därtill hörande företeelser och de omständiga nomineringsprocesserna, skrämmer bort dagens politiskt engagerade medborgare. Det föder ett förakt för politiken som idé, ett förakt som går från mun till mun och landar i just det vi ser i studien."

Läs gärna inläggen i sin helhet. Det är värt din tid.


När jag går vidare i min rätt omfattande dagliga bloggläsning når jag så ett inlägg där Mary uppmärksammar en kommentar hon fick apropå undersökningen av World Values Service jag och många andra kommenterade igår. Det visar sig att det inte bara är unga, utan även andra åldersgrupper som har en snarlik statistik:

"Där går det att läsa att det inte bara är ungdomarna som föredrar en "stark ledare" utan lika många gör det i spannet 30-39 år och 40+.
Alltså ca 23% av Sveriges befolkning tycker det är Ganska bra/Mycket bra med en diktator."

Det gör det lite intressant att reflektera över varför t ex DN väljer att rapportera resultatet av undersökning som om det vore en fråga om enbart ungdomar, snarare än en bred trend som rör alla åldersgrupper.

När jag sedan via Robsten leds vidare till DN ser jag att de fortsätter på det spåret i dagens ledare, under titeln 'lita på ungdomen' som verkar vilja mana till lugn efter reaktionerna under gårdagen. Man pekar på annan statistik som visar att Sverige har jämförelsevis väl förankrade demokratiska värderingar, och ställer sig frågande till WVS:s 'alarmism'. Sedan når fram till en ganska märklig slutsats:

"Demokratins problem i dag kan snarast beskrivas som att det finns en frustrerad minoritet som blivit skickligare på att organisera sig. Det tydligaste uttrycket för det är att Sverigedemokraterna till sist sprängde fyraprocentsvallen. Tyvärr kan även den som är i otakt med sin tid förgifta samhällsklimatet."

Okej, så fenomenet Sverigedemokraterna är argumentet för att minoriteters ökade förmåga att organisera sig är demokratins största problem? Hade det inte varit för detta gissel, hade allt varit frid och fröjd och de sju gammelpartierna (minus tre av dem om jag känner DN:s ledarredaktion alls) hade lugnt kunnat fortsätta lotsa oss medborgare vidare i all sin upplysta visdom?

Ledaren är givetvis osignerad, men snälla någon, vad är detta för skitsnack? Om DN menar att WVO ägnar sig åt alarmism så vill jag nog hävda att DN ägnar sig åt att bagatellisera å det grövsta, och givetvis drar de Svarte Petter ur rockärmen, eftersom SD är den välkända roten till allt ont.

Idioti! [/end tantrum]

Jag tänker inte gå in på vad jag tycker om fenomenet SD, deras politik eller var jag tror orsakerna till deras stöd ligger, eftersom jag redan skrivit flera spaltmeter om det i tidigare inlägg.

Istället tänker jag ta upp två kommentarer jag fick igår som fick mig att tänka efter lite.

Peter Karlberg påpekade det motsägelsefulla i att jag frågade "när stod senast en ledande politiker för en impopulär åsikt av principskäl, trots att det skulle kunna kosta honom eller henne röster?", för att sedan kritisera Fredrik Reinfeldt och Alliansen för att ignorera högljudda protester mot till exempel FRA-lagen. Var det inte precis det Fredrik gjorde?

... Och visst drev han igenom en impopulär lag, trots protester. Så mycket är vi överens om, men i mina ögon gör detta inte Reinfeldt till ett exempel på vad frågan efterlyste. Hade Reinfeldt drivit frågan om behovet av signalspaning i valrörelsen, hade det varit en annan sak. Hade Reinfeldt inte vägrat att ta debatten efter att ha drivit igenom laghelvetet med tång och blåslampa, hade det varit en annan sak.

Istället valde vår statsminister att lägga locket på med orden "alla tjänar på om debatten lägger sig", och en liknande tystnad har varit Reinfeldts adelsmärke vid många tillfällen därefter.

Vem tjänar på tystnad i en demokrati, egentligen?

Detta leder mig vidare till den andra kommentaren jag tänkte ta upp, från signaturen Sara S. (Sara? Om du inte bloggar redan, tycker jag att du borde överväga att börja.) Saras kommentar är synnerligen klok, och beskriver det jag ser som ett av demokratins största problem på ett mycket träffande sätt:

"Kan demokrati verkligen vara lika med en symbolisk ritual som tar plats vart fjärde år? En sådan "demokrati" syftar snarare till att ge folklig legitimitet åt makthavarna. "All makt utgår från folket" lyder grundlagens första paragraf. Det är träffande. Makten går från folket ut, men vart går den hän? Inte tillbaka till folket i alla fall. "Demokratin" är då ett fiffigt sätt att suga ut makten från folket."

Word. Precis så.

Det finns tillfällen i demokratins historia där det inte är självklart att de valda makthavarna har grundat sina beslut på folkets vilja. Ett av mina favoritexempel är förbudet mot barnaga, som knappast hade gått igenom om man hade folkomröstat om det. En del av den representativa demokratin är att placera sitt förtroende hos ombud som man litar på kan fatta klokare och mer upplysta beslut än man själv kan.

Av detta följer att de förtroendevalda får ett MYCKET tungt ansvar att förvalta i att bevara det här förtroendet, och det bästa sättet att göra detta är genom ett ständigt pågående och öppet offentligt samtal, där de valda makthavarna lägger MER tid på att besvara de obekväma frågorna från medborgarna, och där de också ser det som sin plikt att lyfta upp viktiga frågor som kommer i skymundan. Det offentliga samtalet måste sträva efter att vara inkluderande.

Här har även media en viktig roll att fylla eftersom vem som helst förstår att man inte kan lita på att makthavarna alltid samvetsgrant kommer att ta det ansvaret. Hur sköter de det?

I dagens Sverige fungerar det offentliga samtalet PRECIS TVÄRTOM. De politiska partierna baserar hela sin strategi på att undvika obekväma eller kontroversiella frågor, och medierna låter dem komma undan med att sätta agendan för det offentliga samtalet.

Vi som makten ska utgå från, reduceras till passiva åskådare i skådespelet "demokraturen", där vi precis som i den gamla tidens kyrka förväntas sitta tyst och snällt med mössan i handen och vara tacksamma för att vi får vara där alls. Upplever vi orättvisor eller motsägelser i det evangelium som predikas, påminns vi om hur vissa saker går bortom vårt förstånd och bäst lämnas till prästerskapet att tolka - vi har ju trots allt löftet om Himmelriket. Lämna din kollekt, sjung med i psalmerna och fråga inte efter mer än vad som erbjuds, lille vän, och AKTA DIG MYCKET NOGA för kätterska utbrytarsekter som bara leder dig i fördärvet.

Eller i korthet som svaret Sara inspirerade mig att ge:

Demokratins pulsåder är ett ständigt pågående offentligt samtal, och demokratin som livsform mår allra bäst om det samtalet är förutsättningslöst, gränslöst och inkluderande.

Vad jag tycker mig se just nu är hur partiernas makthavare, gammelmedia och PR-firmor angriper och skadar demokratin i sina försök att kontrollera och styra flödet i riktningar som gynnar just DERAS intressegrupp.

-----------------------------------------------

Ett tillägg: Innan WVS-siffrorna blev en het potatis skrev förresten Dexion ett inlägg med rubriken "Demokrati: kultur, inte en checklista", vilket är en tänkvärd titel. Ordet kultur betyder ursprungligen odling, vilket för tankarna till något som växer och lever - apropå liknelsen ovan med demokratin som en livsform.

Läs även Martin Moberg, Juristen, Farmor Gun och alltid utmärkta #Svpol.

Att styras av dårar

Jag gillar hur alla plötsligt verkar förvånade över resultatet i World Values Survey, där ett stort antal svenska ungdomar (upp till 29) ger svar som pekar på att de skulle kunna tänka sig att sälja sin röst och tycker att diktatur skulle kunna vara okej.

Hur är det förvånande?

Eftersom vi gärna talar om växande klyftor i Sverige kan jag tala om att en av dem är en kunskapsklyfta mellan de som läser nyheter hyggligt regelbundet (och jag räknar inte in dagens sexdödschock- nyheter som Aftonbladet eller Expressen), och de som skiter i det och slår över till underhållning när nyheterna börjar.

Varför?

För de har inga illusioner om att politiker bryr sig om dem, eller om att politiker gör eller säger någonting av andra skäl än egenintresse. De är inte dumma i huvudet på något sätt - de bara känner sig varken berörda eller inkluderade, och när en politiker talar hör de bara försäljarsnack.

För dem är att se på en politisk debatt lite som att titta på TV-shop och inbilla sig att man ska bli klokare av det. Man kan kalla det politikerförakt om man vill, men... Ptja, har de inte en poäng då?

När stod senast en ledande politiker för en impopulär åsikt av principskäl, trots att det skulle kunna kosta honom eller henne röster? När lade de senast energi på att sätta igång en debatt för att de var ärligt intresserade av att få veta folkets åsikt?

"Den som inte intresserar sig för politik får finna sig i att styras av dårar" heter det, och jag håller med om det. Men när egennyttiga makthavare omgivna av partilojalister och nyttiga idioter dominerar politiken, kan man verkligen klandra de som inte orkar engagera sig?

-------------------------------------------------

Bloggare:

Kent Persson, Niklas Dougherty, Böhlmark, AH Rudberg, Håkan, Värmlandspiraten

... Och nu på eftermiddagen kan jag högt rekommendera vidare läsning hos Scabbe, Unni och Lars-Erick. Fan vad ni är bra!

Pinsamt, Timbro

Hur tänkte Timbro nu?

Det är tio år sedan Göteborgskravallerna och de vill göra dem till något slags seger för globaliseringen och FIRA helvetet?

Förlåt Timbro, men envisa rykten gör gällande att ni har något slags känsla för PR? Det här påminner mest om Teaparty-galenpannors försök att svärta ned Martin Luther Kings minne. Det är mycket möjligt att någon redan frälst tycker det låter skitbra, men i grund och botten använder ni en dag INGEN har särskild anledning att vara stolt över till att skapa någon form av jippo.

Det spelar ingen roll om man är vänster eller höger, även om jag kanske skulle vara lite extra irriterad om jag vore höger. Vore jag vänster skulle jag vara lite skadeglad och lite tacksam för ammunition att använda mot Timbro. Bara flyern skvallrar om den enögda synen på händelsen, eller kanske ett försök till att lägga grunden för lite historierevisionism?

En maskerad stenkastare. Jupp. Det var allt det handlade om - den goda Globaliseringen mot maskerat antidemokratiskt vänsterhat - och alla som åkte på stryk eller blev beskjutna av polisen förtjänade det. Eller...?

Jag tänker inte gå ut till försvar för stenkastarna. Jag kan förstå frustration och vrede, men jag våga lova att rätt många av stenkastarna som vandaliserade butiker längs Avenyn mest var sugna på lite adrenalin under förevändning att tillhöra något slags förtryckt proletariat.

Fuck 'em.

Å andra sidan rättfärdigar inte det polisbrutalitet. Det var inte bara den lilla andelen rötägg bland demonstranterna som fick smaka på våldsmonopolet den dagen, och hela skulden kan inte läggas på ett gäng stenkastande snorvalpar.

Det visade sig inte minst polisen vara medveten om, då de försökte sig på att redigera videomaterial så att skotten mot Hannes Westberg såg mer berättigade ut. Osnyggt börjar inte ens beskriva hur jävla illa det är när polisen försöker förfalska bevisning efter att ha använt potentiellt dödligt våld.



Mellan Timbro och aktivister kan man gräla om vilken sida som var de största rövhålen under kravallerna, men det handlar om grader i helvetet.

När en politisk manifestation i ett demokratiskt land urartar i våld och skottlossning, och när ordningsmakten dessutom försöker ljuga sig till ansvarsfrihet efteråt, är det ett misslyckande från samtliga parter.

Det finns en aspekt till på varför Timbros idé ligger hopplöst fel i tiden: demonstranter möts av batongskog lite varstans i världen, till exempel i Grekland och Spanien, för att inte tala om Syrien och Jemen. Att använda det bildspråk Timbro gör på affischen skickar i ljuset av det ett budskap som går att läsa som 'demonstranter = skumma våldsverkare och fiender till ordning och reda'. Långsökt? Underskatta inte betydelsen av smart bildspråk och association.



Tänk om Timbro sträckt ut en olivkvist istället för långfingret till vänstern och bjudit in dem att delta i en gemensam manifestation på temat 'aldrig mer våld'? Så jävla mycket större Timbro kunnat framstå då.

Men jag är ju heller inte ett av deras PR-proffs, så vad vet jag?

----------------------------------------------

Uppdatering:
Såg just att även Elin Grelsson skrivit om Timbros påhitt.

... Och för en liten stund sedan fick jag svar av Timbros VD Markus Uvell. Konversationen går att hitta på twitter, men jag tar mig friheten att plocka in ett par citat eftersom det hela skedde i ett öppet forum:

Markus: "Det viktiga är att vara relevant, inte att vara populär."

Markus: "Mer seriöst svar: sen timbro startade 1978 har vi drivit ståndpunkter som delvis retat folk, det ligger i vårt uppdrag."

Markus: "Debatten förs av många andra, men inte på ett sätt som bekymrar mig. Om jag vek mig för detta borde jag få sparken."

Jag ska passa på igen att ge Markus all heder av att han bemödar sig att svara på min kritik i ett öppet forum. Även om jag inte håller med honom i ämnet för diskussionen, tycker jag han ska ha creds för det.