Tjuvlyssnat...

Det var inte så länge sedan jag skrev här om en fråga jag hade velat ställa till Jan Helin. Såhär lät det då:

"Tycker du inte att det är problematiskt att poliser avlönas av nyhetsredaktioner för att läcka information om till exempel kändisar som hamnat i klammer med rättvisan? Riskerar det inte att påverka polisens arbete om en polis vet att det finns en Thailand-resa med familjen att hämta om han bara lyckas få ett positivt urinprov på någon kändis på väg från krogen?

En direkt följdfråga är förstås att eftersom du som chefredaktör har viss insyn i det här, hur har det påverkat din tillit till ordningsmakten på ett mer personligt plan? Litar du fortfarande på polisen?

Motivera gärna ditt svar - det ska bli mycket intressant läsning."

Jag är en stor fan av källskyddet. Jag är en stor fan av att möjligheten finns för människor att läcka information till medierna om missförhållanden, korruption och annat, och veta att de har en grundlagsstadgad rätt att få sin identitet skyddad när de gör det.

Vem som helst som läst mig en längre tid är väl bekant med det där...

Däremot gillar jag inte tanken på att det görs mot betalning.

I vilket fall som helst visar det sig nu att en högt uppsatt polischef kan ha gjort sig skyldig till ett brott mot grundlagen, då han spelats in i ett samtal där han gjort försök att efterforska en källa, efter Kalibers avslöjande om hur polisen manipulerar statistik och prioriterar brottsutredningar.



Bedöm själv. Jag tycker att det verkar uppenbart att polischefen försöker lirka fram uppgifter i strid mot meddelarskyddet, och att han i telefonintervjun nämner just detta, tyder på att han helt klart är medveten om att detta är brottsligt.

Jag ser det som oerhört allvarligt, varje gång ordningsmakten ertappas med handen i kakburken, vilket tyvärr händer alldeles för ofta just nu, på liten och större skala. Varje gång det händer, eroderas förtroendet för de myndigheter vi litar till för att skydda oss från brott och övergrepp.

När dessa myndigheter begår brott, och kommer undan med det, förvandlas de från skydd till hot. Det finns grader, även i helvetet, såklart, men de sista tio åren har jag sett allt från ren bevisförfalskning till trakasserier och brott mot grundlagen begågna av ordningsmakten glida förbi obestraffat och ibland till och med outrett, alltmedan starka politiska intressen hela tiden argumenterar för fler och bredare befogenheter för desamma, och viftar bort argument om rättssäkerhet som 'flum'.

Kalla mig alarmistisk, men det här är oroande.

(Tack för tipset, Hanna :) )

----------------------------------------------------

Kulturnyheterna, SvD, Expressen, SR,

Vild demokrati

Jo, alltså, det här med politiska vildar...?

Anledningen att man alls KAN bli politisk vilde är för att våra personkryss ska kunna företräda oss även ifall deras parti ballar ur. Utrymmet finns alltså för att stärka en folkvalds demokratiska mandat, och möjlighet att fullfölja det även om hans eller hennes parti inte vill det.

Som till exempel när ett parti som påstår sig rymma liberala idéer bestämmer sig för att införa massavlyssning av hela svenska folket, och visar sig beredda att ta till vilka metoder som helst för att ena sin röstboskap i fållan av ja-sägare. Ska vi påminna oss lite?

Favorit i repris här:

JAG skulle haft stor respekt för vilken allianspolitiker som helst som satt sin integritet och sina värderingar över den egna karriären, och valt att bli politisk vilde efter FRA-omröstningen. 

Avskaffade vi möjligheten att vara politisk vilde kunde partierna plötsligt börja sparka obekväma representanter som VI har valt, om de envisas. Då skulle man inte ens behöva mobba dem först.

Om sedan Petzäll har ädla motiv eller inte vill jag inte spekulera i. Jag vet helt enkelt inte, och det börjar alltid snackas så mycket från alla håll och kanter när sånt här händer att det snabbt blir närmast lönlöst att försöka skaffa sig en klar bild.

Han för sin egen talan i TV4 här:








Man kan ta det han säger med en så stor nypa salt man vill.

Via Mary hittade jag ett citat som Aftonbladet publicerat:

"Och jag bara går omkring och njuter. Vad tror du? 60 000 kronor i månaden och gratis övernattningslägenhet i Stockholm. För skattebetalarnas pengar, ha ha... Just nu bor jag på Clarion hotel och har dubbelsviten. Med jacuzzi, sa han."

Det ska vara Petzäll som har sagt det, vilket någon isf hört någon gång när Petzäll pratat i telefon i riksdaghuset, och sedan vidarebefodrat till AB.

Jaha?

Det finns alltså riksdagsledamöter som sökt sig till posten mer för förmåner och lön än för att företräda väljarna? Jag är alldeles chockad...

Eller vänta... nej, det gick över.

Demokrati funkar såhär. Vi röstar efter omdöme.

Utan att säga något om Petzäll personligen, kan jag bara konstatera igen att vi får precis den kvalitet på våra makthavare som vi förtjänar när vi röstat. Gör de inte vad vi förväntat oss av dem, och till exempel för egen vinning utnyttjar mekanismer som finns för att inte ge partiorganisationer absolut makt över vår demokrati, får vi helt enkelt försöka välja bättre nästa gång.

Det innebär ibland att man som medborgare kan bli tvungen att missa sitt favoritprogram på TV och tillbringa en vecka vart fjärde år med att läsa partiprogram, och googla kandidater lite.

Jo, jag vet... Demokrati är ett jävla slitjobb.

----------------------------------------------

Jo just det... 

Jag rekommenderar förresten alla att läsa Camillas inlägg och artikel på Newsmill apropå Petzälls avhopp. Tänkvärt, tyckte jag.

Expressen, DN, DN, SR

Avslutande ord om Politiskt Inkorrekt

En av Sveriges absolut största politiska bloggar är en i min mening fascistisk blogg. Enligt mediacreeper kan de också ligga överst bland de bloggar som har flest träffar från gammelmedia.

Definierande för fascism är en auktoritär, konservativ, starkt nationalistisk syn på samhället, vilket jag anser att Politiskt Inkorrekt mycket konsekvent ger uttryck för, och således ser jag den som fascistisk. Ironiskt nog används fascism ofta som ett skällsord på bloggen. Själva kallar de sig hellre för 'konservativa republikaner', och för all del - retoriken känns igen väl från det stora landet i väst, till exempel angående Guantanamo Bay:

Man ställer sig helt enkelt bakom idén att demokratin och dess principer om att vara lika inför lagen, rätten till rättvis prövning och allt det där bara är en kostsam lyx som ska åsidosättas för vissa grupper. Att tortyr förekommit på Guantanamo Bay, eller att de som gripits till mycket stor del gripits genom tips mot kontant belöning (Nordalliansen samlade i flera fall helt godtyckligt ihop folk för belöningens skull), bekymrar inte PI.

Å andra sidan verkar det inte bekymra vår regering och statsminister nämnvärt heller.

Jag har skrivit ett par spaltmeter om PI vid det här laget, och publicerat några skärmdumpar jag haft tillgång till. Nu, när flera andra bloggare tar upp diskussionen om PI igen, i kölvattnet av inslaget i Medierna i P1 i lördags, är det dags för ett par rader till.

Det kan ses som ett sammanfattande och avslutande inlägg.

Sammy Nordström, Ta Debatten, Torbjörn Jerlerup, Frihetssmedjan, Absolute Banana, Louise Persson, Liberaldemokraterna och Tobias Lundeqvist har i skrivande stund redan hunnit publicera varsin text, där de publicerar skärmdumpar från PI.

Särskilt en är värd att reprisera här - insändaren som föreslår ett fullskaligt krig mot islam:

"Antingen erkänner hela världen islams suveränitet och underkastar sig sharialagarna eller så kastar vi all bullshit om mänskliga rättigheter i kulturrelativismen namn åt alla åt sidan och tar itu med det ofrånkomliga, konfrontation som tyvärr kan antända ett storkrig likt det som kämpades för att förinta nazismen", heter det.

Det låter lite... Breivikskt?

... Och här kommer vi till ett av problemen som även Medierna tar upp. Varje inlägg av den här typen, eller kommentarer lämnade av PI:s moderatorer, kan hänvisas till någon anonym människa som inte representerar den likaledes anonyma redaktionen. Allt är anonymt. Detta är också orsaken till att PI inte kunnat åtalas vid något av de tillfällen de anmälts för hets mot folkgrupp.

Jag är en fan av rätten till anonymitet. Jag såg personligen hur ett gäng idioter ur 'Norrköping Mot Rasism' (gissningsvis en handfull AFA-romantiker, samt ett hundratal hormonstinna gymnasievalpar) satte efter SDU efter ett torgmöte i Norrköping. Jag vet att Roger 'Allahbloggen' Sahlström just nu tagit ned sitt twitterkonto och sin blogg för att han fått ta emot hot, vilket är rent ut sagt för jävligt (stå på dig Roger), alldeles oavsett vad man tycker om hans åsikter. Jag har själv fått ta emot ett antal dödshot.

I can relate...

... Men rätten till anonymitet kommer med ett pris man måste vara beredd att betala. PI talar om sig själva som en oberoende nyhetssajt, men har ingen ansvarig utgivare eller talesperson. Hur vet jag att 'insändaren' inte är en del av redaktionen? Hur ska moderatorerna kunna visa att de är oskyldiga till den åsiktscensur som förekommer, eller utvikningar om rasbiologiskt betingad tjuvaktighet bland romer, om det nu är enstaka rötägg som ligger bakom detta?

Camilla Rågfors bloggar bra om den här problematiken, och berör också banden till SD och den mycket intressanta frågan om var PI egentligen kan tänkas få sin information från. Här tror jag det finns en mycket angelägen historia att undersöka för några ambitiösa grävande journalister.

Ärligt talat är jag mest hjärtligt trött på Politiskt Inkorrekt.

Inslaget i medierna bemöttes med samma vanliga gamla tondöva snack om 'vänstervinkel', som om det är en vänstergrej att ifrågasätta uttalanden av typen ovan, eller att rapportera om faktiska anmälningar mot PI, och hur dessa kunnat undvikas. Den huvudsakliga källan är inte Expo, utan PI själva (via skärmdumpar, och jag kan tala om att det finns åtskilliga fler). Sedan kom förstås de glada tillropen om hur många läsare PI skulle få nu efter all 'gratisreklam'... Man tar sig för pannan. Att man helt saknar varje spår av förmåga till självkritik är lite sådär, tycker jag...?

Magnihasa har en poäng när hen beskriver PI som en livsstilsblogg, likt Blondinbella eller Kissie, bara med en populistisk politisk vinkel. Det är en propagandablogg, dit man söker sig för att bli bekräftad i det man redan tycker. Man listar varje muslim som gjort, eller misstänks ha gjort något olagligt, och rapporterar om varje muslimskt illdåd i världen. Man slänger sig med begrepp som "lag och ordning", "sunt förnuft" och "klarspråk", som om de faktiskt betydde något konkret.

... Och precis som Kissie och Paow är PI en gigant i bloggvärlden mätt i antal lojala läsare. Jag varken kan eller vill egentligen göra något åt den saken. PI har nämligen ungefär lika stor bredd i innehållet som Paow och Kissie. Det är som att sitta och bli upprörd över kvällspressen (vilket iofs händer allt som oftast, men ska jag välja mellan att skälla på PI eller Expressen, tar jag faktiskt Expressen). Jag tycker de kan få ha sitt forum, och skriva och tycka vad de vill. Censur lär inte förändra deras åsikter.

För allt snack, står PI bara för ännu en variant av Politisk Korrekthet - de raka ledens, de tuffa tagens och den nationalromantiska likriktningens korrekthet. man kan kalla det 'inkorrekt' om man tänder på det, men de brinner ungefär lika varmt för det fria ordet som Stalin eller Mussolini, vilket är lätt att se i deras kommentarsmoderering.

Är det något jag lärt mig de senaste månaderna är att även om de flesta PI-läsare därute på twitter och i andra kanaler är långt ifrån de bindgalna demoner de utmålats som, leder 'debatten' ingenstans annat än i cirklar runt samma sak, om och om igen.

Sålunda stänger jag den kanalen nu.

Jag skulle gärna snacka EU, Arabvår eller för den delen vår havererade integrationspolitik med vem som helst, men när problemformuleringen är så bergfast låst på en dogmatisk uppfattning om islam som Det Stora Hotet som kräver undantagslagar och politisk taggtråd, låser det sig.

Jag menar inte att idiotförklara er PI-läsare där ute. Att jag inte delar PI:s eller SD:s åsikter är ingen hemlis, men säkert inte heller att jag bemöter varje person som en individ, eller att jag faktiskt har ett genuint intresse av att alla ska få komma till tals.

Men när det gäller mitt politiska engagemang känns PI som ett stort PS. Materialet som länkats ovan, avsaknaden av ansvariga utgivare, selektiv kommentarsmoderering som släpper igenom rasistiska kommentarer men permanentbannar åsiktsmotståndare även när dessa håller en saklig ton (ja, jag vet Isaac - jag tror dig faktiskt när du säger att du försöker jobba med det där)... PI är helt enkelt oseriösa.

Jag hade totaldissat en vänstersajt som hade gjort liknande för länge sedan, och jag ser inte varför jag ska lägga mer av min begränsade tid och energi på PI specifikt.

Hence, I won't.

Tack för mig.

A little less (c)onversation, a little more a(c)tion...?

Via Telecomix på twitter upptäckte jag att Centerpartiets stämma har beslutat att arbeta för att skjuta upp implementerandet av datalagringsdirektivet. Detta bekräftades senare av SR.

Innan vi jublar för mycket kanske vi ska titta på vad centern ansåg om Datalagringen senast frågan var på bordet...?

Jo, just det - man gick på regeringens och sossarnas linje, och detta bara för några månader sedan.

Johan Linander, rättspolitisk talesperson för Centern, har påpekat att Centerpartiet hela tiden varit emot datalagring, men att vi 'tyvärr' inte kan stå utanför. Snacka liberalt, och böj sedan rygg för den totalitära linjen:

"Vi är fortfarande emot datalagringsdirektivet och vi jobbar i riksdagen och i EU för att ta bort det. Men så länge som direktivet finns, så är det tyvärr så att vi måste implementera det. Det finns inte någon regel i EU som säger att vi kan välja att betala böter istället och köpa oss fria från skyldigheten att implementera" säger han till SR. Det låter ju tappert, men det betyder också att centerstämmans beslut inte är värt särskilt mycket.

Ett par saker, förutom det faktum att Centerpartiet hela tiden har gett sitt stöd till det pågående byggandet av övervakningssamhället, gör mig betänksam:

1. Det är inte valår. Nästa val är 2014. Det ger över två år innan man behöver erinra sig vad man lovat, och jag tvivlar starkt på att övriga allianspartier är särskilt intresserade av att vänta till valet och ta upp frågan då. Tvärtom har man gjort sitt yttersta för att SLIPPA tala om datalagring i närheten av val, även när det legat färdigskrivna planer för införandet och väntat på underskrift. 
2. Centerpartiet ligger väldigt farligt i opinionssiffrorna. Inte lika illa som Kd, men de har varit och sniffat på 4%-spärren en hel del. Att man då plötsligt byter partiledare och börjar prata liberalt, övertygar mig inte om att man är beredd att riskera särskilt mycket när det blir dags att infria löftena.

Jag minns fortfarande alltför väl hur det gick med Centerns FRA-motsånd, när Reinfeldt höll 'regeringsdugligheten' som piska över allianspartiernas ledamöter. Jag har egentligen inget emot Annie Lööf och Fredrik Federley. Den senare har jag tvärtom stor respekt för, eftersom jag upplever honom som en av de centerpartister som faktiskt har lite ryggrad och personlig integritet, detta trots att han slutligen vek sig i FRA-frågan, vilket även Annie gjorde.

... Men jag ser ingen som helst anledning att stämma in i hurraropen förrän Centerpartiet har gått från ord till handling.

Undrar förresten när någon allianspolitiker nu ska anklaga Centerpartiet för att stödja Sverigedemokraterna, eftersom det var de som tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet såg till att datalagringen sköts upp ett år. Ska bli intressant att se...

---------------------------------------

Läs även Fredrik, ang datalagring och centerstämman, som skriver:

"Det är nu hög tid att ta ansvar och helt skrota datalagringsdirektivet. Vi har fem författningsdomstolar alternativ högsta domstolar i Europa som redan fällt direktivet då det strider mot grundlagarna. Vi har en tysk förvaltningsdomstol som kommit till slutsatsen att datalagringen strider mot Europakonventionen. Datalagringsdirektivet är också anmält till Europadomstolen av tyska aktivister vad jag kan förstå. Nu är det match igen om datalagringsdirektivet. Striden måste vinnas för demokratins skull. Det är allvar nu då vår demokrati är allvarligt hotad av dumheter som datalagringsdirektivet."

Jag hade gärna hört DE orden från Linander eller Lööf.

Definitioner

Hej läsare.

Jag lever som bekant för att sprida information, och har noterat att viss förvirring råder kring en del begrepp i det offentliga samtalet. Därför bifogar jag en liten förklaring över en del av dessa begrepp, såsom jag tycker att man kan tolka dem.

Kulturmarxism:
Kulturpolitisk planekonomi enligt Stalinmodell. Under kulturmarxistiskt styre bestämmer staten vilken kultur som är "sund" och "svensk", och premierar denna, på bekostnad av alternativ "svår" eller "skadlig" kultur.

Islamisering:
Ett fenomen i samhällsdebatten där kommentarsfälten domineras av vrede över muslimsk invandring, alldeles oavsett vad ämnet för artikeln ovan kommentarerna handlade om.

Oikofobi:
En stark oro över att Jimmie Åkesson ska få makten att definiera för alla vad som är svenskt och vad som inte är det.

Bravo igen, SÄPO!

Jaha...

Då har SÄPO gjort det igen.

Den senaste tiden har man alltså lyckats bryta systematiskt mot grundlagen, vilket inte lett till åtal trots överväldigande dokumentation som bevisning, eftersom ingen på SÄPO bedömts kompetent nog att hållas ansvarig!

Man har stormat en lägenhet och riktat skarpa vapen mot folk som sedan visat sig oskyldiga, detta efter att ha hört någon tala om "sprängande huvudvärk" i ett avlyssnat samtal.

Man har också gripit och SLÄPPT främmande makts underrättelsetjänst som opererat olovligt på svenskt territorium. Statsministern valde att inte kommentera detta, utan gjorde istället mandatperiodens hittills märkligaste utspel: han kallade till sig pressen och började prata LÄKTARVÅLD.

Nyp mig...?

Nu har vi alltså ett terroristlarm som går. Först låter det som om broar ska sprängas och konsthallar massakreras, kanske eller kanske inte pga Lars Vilks. Sedan kommer nyheten att 'terroristerna' misslyckades med att anskaffa fordon då de samma kväll som attentatet skulle äga rum försökte hyra bil på en mack utan giltigt körkort.

Al Quaida har inte tagit fram sina skarpaste...?

... Så, idag, graderas åtalet ned till förberedelse till mord.

Alltså, det är skitbra att man stoppar ett mord. Verkligen. Jäveljävelbra. Heders.

... Men att man IGEN slår på terroristlarmet utan att ha ordentligt på fötterna? Var missuppfattade SÄPO sitt uppdrag att förankra sina uttalanden i så solida bevis som möjligt, och att OM det finns tvivel, VÄNTA med att basunera ut värsta tänkbara scenario? "SÄ" står väl för "SÄkerhet" och jag kan inte se hur nationell säkerhet hjälps av att man ropar "Varg!" en gång i kvarten?

Klart... Det kanske hjälper till vid fördelningen av nästa budget, eller ger SÄPOs PR-astrolog Magnus Ranstorp en push in i morgonsoffan, men någonstans borde väl ändå professionalismen väga tyngre?

Hej SÄPO.

Jag vill faktiskt inte ha anledning att bränna på med motorsågen vid fotknölarna på er. Jag VILL kunna lita på er. Jag VET att det kan finnas en ny Breivik eller en Abdulwahab där ute.

Snälla, styr upp er verksamhet?

------------------------------------------------------

Länkkärlek då:

Svensson, Röda Malmö, Motpol, och Krulli om Göteborg. I sammanhanget kan det för övrigt också vara värt att nämna 9-11 inläggen av Scaber Nestor, Magnihasa, Opassande och  Anna Troberg. Själv skrev jag inget.

Slutligen är det läge att välkomna alltid utmärkta Amanda Brihed tillbaka till bloggvärlden. Amandas inlägg om Bahrain förtjänar att läsas. Hon har sällskap av Jens Odsvall, Liberaldemokraterna och snart även mig i att blogga om ämnet. Det kommer att bli en del rätt starkt material framöver...  

Slutligen, Joshens radiodebut och ett mycket läsvärt exempel på hur man plockar isär en illa faktakollad artikel, signerat Farmor Gun.

Google Cache står när Tore raderar

Jag blev nyfiken på vad allt snack om näthat från en AB-journalist handlade om, så jag kollade upp det. Eftersom Aftonbladet tagit til brösttoner angående näthat, och eftersom historien redan berättas på annat håll, publicerar jag detta som ett sedelärande inlägg om internet och integritet.

Såhär såg det ut, under alla kommentarerna:

Som en rauk i stormvind stod han - okuvlig, stark och med all den integritet hos den som står för sin sak till det bittra slutet... Möjligen med glimten i ögat.

Sedan tog han ned sin blogg, och ett bold statement byttes mot detta:

Jag vet inte om det är Aftonbladets redaktion eller Tore själv som tagit ned bloggen, men som jag sa senast på Löfström Retorik i måndags: Internet glömmer aldrig.

Det är sant idag också, varför jag här bjuder på en screenshot av det omdiskuterade inlägget, inklusive kommentarer.

Det har gjort en massa människor upprörda, särskilt från SD-håll och Politiskt Inkorrekt. Det där med Tore S Börjessons blogginlägg "Jimmie Åkesson - jag hatar luften du andas".

Vem i helsike är Tore Börjesson, undrar du?

Tydligen en reporter på Aftonbladet, som skriver på "Söndag hela veckan", nu senast om var i helsike han är. Enligt hans profil där är han en reporter som "I varje valsituation ställer han sig frågan: Vad hade Keith Richards gjort? Sen lyder Tore Keith."

Jahapp.

Hans blogg då?

Jag såg mest reseskildringar och otaliga referenser till gubbrock. Jag tror han gör gubbrockreferenser oftare än kommentarsfältet på Newsmill nämner islamisering, faktiskt.

Inte för att jag har något emot Stones - tvärtom.

Tore kan säkert Stones, och jag tänker inte recensera hans politiska insikter. Inlägget om Sverigedemokraterna och den luft de andas handlade mest om att Tore tycker gråsossar och Astrid Lindgren är vad Sverige har att komma med, vilket enligt honom är en piss i havet mot Italien eller Frankrike. Sedan radar han upp vilka länders kvinnor han gillar.

Sedan säger han "STICK OCH BRINN" med adress Jimmie Åkeson.

Kommentarsfältet är med få undantag enigt om att Tore kan sticka och brinna, och sedan avslutas det med Tores bold statement ovan.

Näthat, alltså...?

Hatinlägg ska inte förminskas, men jag har tidvis haft betydligt hårdare ton än såhär. Jag skulle inte känna att jag blev utsatt för näthat i någon speciellt allvarlig form, om det varit riktat mot mig, men det är jag. Jag tyckte Tores inlägg mest kändes pinsamt. Det tyckte säkert Aftonbladet också.

Det blir dubbelt så pinsamt när (det åtminstone ser ut som) man försöker sopa saker under mattan som vem som helst enkelt kan kolla. Det borde väl Aftonbladet vara väl bekanta med?

Min fråga till Jan Helin

Jan Helin, chefredaktör för Aftonbladet, chattade med sina läsare nyligen, apropå kommentarsfältspolicy. Jag tycker jag har snackat kommentarsfält tillräckligt på sistone, så jag tänker kort lägga en egolänk till det senaste inlägget om det, innan jag går vidare:

Sådär.

Det flera bloggare verkar ha retat sig mest på, är Helins svar till en av frågeställarna:

Kommentar från Oskar08

Jag tillhör läsekretsen på internet och köper aldrig er tidnig som lösnummer, därför att jag tycker att AB är innehållslös, censurerar nyheter, skriver om meningslösa saker och absolut inte objektivt samt avsaknad av undersökande journalistik. Hur skall ni locka tillbaka oss läsare som har reagerat som jag

Jan Helin: Jag känner inget behov av att locka tillbaka dig. Aftonbladet har fler läsare än någonsin i historien. Vad gör du här? Du verkar tråkig.

Jovars... Snyggt Janne. Den killen kommer nog aldrig att näthata mer.

Det fanns en annan fråga, som intresserar mig mycket mer:

Kommentar från Anders Johansson

en fråga ni inte kommer att svara på, för den är för känslig, ingen har någonsin svarat på denna fråga- vad tycker du om att aftonbladet betalar poliser som läcker uppgifter till tidningen?

Jan Helin:

Du har rätt i att jag inte kommenterar hur vi arbetar med källor. Jag tror du syftar på situationen i England där det är olagligt att betala tipspengar till poliser. Det är det inte i Sverige. Om vi gör det eller inte kommer jag inte att kommentera eftersom jag anser att vi aldrig bör närma oss en diskussion som äventyrar källskyddet. 

Jan gör förstås helt rätt som månar om källskyddet - det är grundlagsskyddat, och jag tycker att det är mycket viktigt att det även fortsättningsvis hålls så.


Jag skulle ha formulerat frågan något annorlunda:

Hej Jan :)
Jag tycker som du att källskyddet är otroligt viktigt, och beklagar att vi nu lever i ett land där det urholkats av bl a statlig avlyssning. Jag tycker att det är viktigt att även högt uppsatta tjänstemän och representanter för ordningsmakten omfattas av det.

Men, det här med ekonomiska incitament...?

Tycker du inte att det är problematiskt att poliser avlönas av nyhetsredaktioner för att läcka information om till exempel kändisar som hamnat i klammer med rättvisan? Riskerar det inte att påverka polisens arbete om en polis vet att det finns en Thailand-resa med familjen att hämta om han bara lyckas få ett positivt urinprov på någon kändis på väg från krogen?

En direkt följdfråga är förstås att eftersom du som chefredaktör har viss insyn i det här, hur har det påverkat din tillit till ordningsmakten på ett mer personligt plan? Litar du fortfarande på polisen?

Motivera gärna ditt svar - det ska bli mycket intressant läsning.

MvH
-Beelzebjörn
Någonting sådant, skulle det bli, tror jag.

------------------------------------------

Slutligen, som lite kuriosa:

Kommentar från Daniel

Varför sätter ni överdrivna rubriker som DÖDSHAJEN om ni vill upplevas som en seriös tidning?

Jan Helin:

Meh... Dödshajen kan du väl ändå tycka är en okej rubrik om det handlar om en haj som dödat. Eller? Vad hade du föreslagit? "En ganska farlig haj"

Mitt förslag, eftersom 'haj' tydligen inte är skrämmande nog utan prefix, är givetvis "NÄTHAJ"... Gärna i stora bokstäver, precis sådär.

Använd det gärna, och hör av dig om du behöver en rubriksättare, Janne.

Tankar om Erik Almqvist och Ola Lindholm

För en tid sedan hamnade Sverigedemokraternas Erik Almqvist i bråk på Sturecompagniet i Stockholm. Han blev polisanmäld av vakterna, och rubrikerna kom rätt fort.

Ganska snart briserade en hel del skadeglädje på twitter bland SD-kritiska bloggare och twittrare. Erik själv svarade med att publicera sin egen version av händelsen, varpå det kom fram att Eriks version enligt honom själv kan styrkas av SÄPO-vakter på plats.

Det finns två orsaker till att jag lutar åt att det ligger en hel del i Eriks version.

För det första ska man vara en idiot av episk omfattning för att hävda att SÄPO-vakter kommer att styrka ens version, om de inte faktiskt kan det. Jag kanske inte har de högsta tankar om Erik, men jag tror faktiskt inte han är SÅ blåst. I och för sig har det ju tidigare hänt att politiker till synes reflexmässigt ljugit om saker som är lätta att kontrollera.

För det andra vore det inte direkt första gången vakter på en krog i Stockholm tar sig vatten över huvudet. Jag kan fortfarande sitta och asgarva åt händelsen som inträffade på Spy Bar när vakterna försökte dra in Bas Rutten i "Fallstudion" - det lilla rummet där irriterande gäster "ramlade och slog sig". Poetisk rättvisa? Döm själv:

Hur som helst verkar Sverigedemokraterna själva ha fullt förtroende för Erik, och vartefter det rättsliga kommit igång, får vi snart se.

Jag tänker inte börja raljera om vilken av artiklarna om anmälan mot Erik som var sjysst och vilken som inte var det, men det här med att gammelmedia alltid ska ha så förbannat bråttom är ett otyg. Vi VET vid det här laget att prasselmedia aldrig någonsin kommer att bli först med nyheter igen, så varför bemödar de sig inte om att istället vara bäst? Det är en fråga jag ställt flera gånger tidigare, och hoppas få något slag svar på.

Camilla Rågfors gör en viktigt poäng:

"För mig handlar nyhetsförmedling om objektivitet och korrekthet. Journalisterna ska vara min förlängda arm till sånt som sker på platser där jag inte befinner mig. Har jag då inte rätten att få dem återberättade korrekta utan känslan av att det viktigaste är att Aftonbladet säljer mer lösnummer än Expressen?
Det är kanske inte så konstigt att vissa grupper gärna och ofta beskyller medierna för att vara korrupta och lögnaktiga?"


Tidigare i veckan noterade jag att Ola Lindholm ser ut att fällas i tingsrätten för narkotikabrott. Jag har redan börjat höra kommentarer i stil med "Jaha, då fanns det ju ingen anledning att gå och uppröras över 'stackars' Ola - han var ju skyldig...?"

Suck... 


Jag har skrev en hel del om fallet Lindholm när storyn var som hetast (här, här och här), och lovade att återkomma med en kommentar, så here goes:

Ola befinns troligen skyldig av Tingsrätten, ja, men det har inte med saken att göra. Det handlar inte om Ola som person, utan om vad som är rimligt. Hade det handlat om Ola - som bland annat gjort sig känd som killen som tycker att det är ett helt ok pris att en del pappor kanske får sitta oskyldigt inspärrade för övergrepp på sina barn, bara man sätter dit alla pedofiler - så hade jag inte höjt rösten alls. Tycker man att det är okej att knäcka ett par ägg för att göra omelett får man fanimig skylla sig själv när man blir ägget.

Vad det handlade om var huruvida det är rimligt att kvällspressen kan muta poliser för information om kändisar, och om det är rimligt att Olas arbetsgivare SVT genomför en censurkampanj där allt material - till och med bilder på Ola - tas bort från deras hemsida innan han är dömd?

Den diskussionen blir inte mindre angelägen för att Ola bedöms vara skyldig i tingsrätten.

Och rättssäkerhet och oskuldspresumtion blir inte mindre viktiga för att Erik Almqvist är Sverigedemokrat.


(... Sedan kan man förstås ifrågasätta hur smart det är av Erik att börja leka privatspanare på Facebook)


Fler om Erik: Tokmoderaten, Bjereld, Svensson, Röda Berget

Fler om Ola: Ronge, Bjereld, Bergmark, Mäkilä, Karlsten

Gäst på Löfström Retorik

(Texten som följer skrevs som ett gästinlägg för Löfström Retorik, en blogg att hålla ögonen på framöver, eftersom Totte lyckats skrämma fram ett RIKTIGT intressant urval skribenter inför de närmaste månaderna)

För en kortare tid sedan fick jag en förfrågan av Totte att gästblogga här på ämnet effektiv kommunikation och retorik. Jag tyckte det lät lite kul, och tackade ja. Kort därefter förstod jag att jag skulle inleda en serie gästinlägg, och att jag hamnat i milt sagt celebert sällskap.

Ingen press :)

Nu är det ju inte så att jag brukar känna mig särskilt besvärad inför att uttrycka mina åsikter om saker och ting, utan snarare tvärtom - jag känner mig mer besvärad inför prospektet att låta bli, ställd inför den helt otroliga möjligheten att få ännu en arena att sprida mina tankar om saker och ting i.

... På gott och ont, ska jag tillägga. Ibland vräker man ju som bekant ur sig något ogenomtänkt, och sedan har man bara att inta en ödmjuk hållning när man blir rättad. Eftersom det där inte allt för sällan händer just mig, har jag blivit rätt bra på att ta de tillfällena som en chans att lära mig saker, snarare än som ett personligt nederlag. Tur är väl det, eftersom jag har valt nätet som mitt forum, vilket innebär att jag inte har makten att sopa mina klavertramp under mattan. Internet glömmer aldrig. Hur mycket du än raderar, kommer det du publicerat ändå med största säkerhet ligga kvar någonstans därute.

Nå, Tottes enda vilkor för det här inlägget är att det på något sätt ska handla om "retorik och effektiv kommunikation", och ville jag göra en generös tolkning skulle jag ju kunna läsa det som att vad jag än valde att skriva här skulle kunna sägas vara inom ämnet, eftersom jag inte gärna KAN skriva något som liknar en sammanhängande text utan att avslöja en hel del om min syn på just retorik och kommunikation.

Här drar jag mig osökt till minnes hur jag en gång blev vittne till hur Alf Svensson (kd) höll tal inför en grupp om några dussin seniorer. Han stod med blicken i fjärran, i samma ställning hela tiden, och talade i samma tonläge i närmare 40 minuter. Jag tror det var ungefär så länge, åtminstone. Det kändes som flera timmar, och jag minns inte ett ord av vad han sa. Vad jag däremot minns är att en stor del av hans åhörare satt i sina stolar och sov redan halvvägs in i talet, och mer än hälften verkade ha nickat till när det var dags för applåder och kaffe.

Alf (eller möjligen kaffedags) fick generöst med applåder, och trots att han omöjligen kan ha missat att han talat inför en till stor del sovande publik, verkade det inte stört honom det minsta. I rättvisans namn måste jag erkänna att jag bara sett Affe in action en gång, och det är ju möjligt att han är en enmans-karneval annars. Motsvarigheten till det där i den digitala världen är alla dessa twittrande politiker som aldrig svarar på något, utan bara ägnar sig åt att basunera ut sina åsikter.

Effektiv kommunikation?

Det här med retorik är annars något jag egentligen aldrig fördjupat mig i. Inte för att jag inte velat, utan för att det förnekats mig. Retorik brukade vara ett obligatoriskt ämne i skolan en gång i tiden, lika självklart som matematik är i den svenska skolan idag. Läser man om retorik på till exempel wikipedia är det svårt att förstå varför retoriken försvann från läroplanen, då retorikens historia redan i första meningen knyts till demokratins historia.

... Och vi gillar väl demokrati, eller hur?

Väldigt kort och förenklat var det alltså samband med att demokratin som idé utformades, som några gamla greker enades om att det var nödvändigt att utforma en gemensam form för hur man skulle argumentera för sin sak. Spelar inte demokratins deltagare efter samma regler, kommer det att leda till problem och motsättningar, och det demokratiska samtalet riskerar att förvandlas till något annat, mindre önskvärt.

Rätt självklart, egentligen?

Jag är anhängare av en inte alltför kontroversiell tes som går ut på att det fria, offentliga samtalet är demokratins pulsåder. Jag menar också att demokratin är fullkomligt värdelös utan upplevelsen av att vara delaktig i den. Samhället kan vara hur sinnrikt konsturerat, öppet och tillgängligt som helst, men om du inte känner det, spelar det ingen roll alls.

Som jag ser det, ligger det i allas intresse att det offentliga samtalet håller en hög kvalitet, och att det är inkluderande och välkomnande, så att alla kan delta. En god demokrati är en ständigt pågående dialog där både majoriteten och de mindre grupperna blir hörda, och där de förtroendevalda försöker vara tillgängliga och lyhörda.

Det blir rätt svårt att uppnå om man inte talar samma språk, n'est-ce pas? ;)

...Eller är det bara jag som känner att en hel del svensk politisk debatt förs på helt olika språk, och att parterna verkar ha vitt skilda definitioner av vad som utgör en seger? Som en direkt följd av det fenomenet har våra 'gamla medier' börjat tala allt ivrigare om att ta ansvar för sina kommentarsfält på nätet. Jag har hört en hel del vanligtvis kloka människor tala om det här som att man tar i krafttag mot hatet.

... Och med hatet menar man förstås huvudsakligen Sverigedemokrater och deras sympatisörer ute i kommentarsfältsvärlden. Avsikterna må vara nog så ädla, men jag tycker mest att tuffare kommentarsmoderering och ett stopp för anonyma kommentarer är att angripa symtomen snarare än roten. Det är ju inte så att det går att moderera bort hatet ur människor genom att tysta dem på nätet Cameron-style, eller?  Kan det finnas andra sätt?

Om vi nu har en sund fungerande demokrati, varför går det omkring så många människor, och är så frustrerade och förbannade över att ingen lyssnar på dem? Att de blir nedtryckta och förföljda så snart de säger vad de tänker? Att de inte vågar använda sina riktiga namn av rädsla för att råka illa ut?

... Och nej, jag tror inte det handlar enbart om en medveten taktik för att utnyttja offerrollen för att vinna stöd. Jag har snackat med tillräckligt många nu för att känna mig rätt säker på att många är rädda på riktigt, och efter att ha närvarat vid en SDU-manifestation här i Norrköping som slutade med att motdemonstranter tog till våld, har jag också sett att de har viss anledning att oroa sig. Att partiet gärna mjölkar sådana incidenter lite extra, gör det inte mindre verkligt, och inte mer acceptabelt.

Nej, jag gillar inte SD:s politiska ställningstaganden. Det hopkok av auktoritär nationalistisk konservatism Sverigedemokraterna driver är i mina ögon inte så mycket en fråga om främlingsfientlighet som ren människofientlighet. På ytan är det hela tiden invandringen som allt ska härledas till, men jag tycker mig ha upptäckt att när det gäller näthat, riktas det i ännu högre grad mot det mediala och politiska etablissemanget - den så kallade "PK-eliten", som äger språket och således har tolkningsföreträde.

Jag undrar hur Aristotoles hade handskats med näthatet. Var han hade sökt problemet.

Hade han frågat sig hur man ska få bukt med människor som inte kan argumentera på ett civiliserat sätt, eller hade han frågat sig varför de inte vill eller kan det? Hade han konstaterat att näthatarna är ett gäng virrpannor som tror på konspirationsteorier om att partier och medier samarbetar i en PK-sammansvärjning för att förtrycka åsikter och påskynda "islamiseringen", eller frågat sig hur det kan komma sig att det styrande skiktet i en demokrati kan vara så misstrodda att en stor del av väljarna hellre lyssnar på konspirationsteorier än på dem, och att ca 20% inte ens bryr sig om att rösta?

Visst har människor ett eget ansvar för sina åsikter, men visst är det lite underligt ändå, att man förlorar förtroende till ett parti som SD 2011? Jag tycker att man kan få en del ledtrådar till varför trenden ser ut som den gör genom att ställa uttalanden brevid varandra:

"PI hade sett genom fingrarna om CIA skickat hit ett team som eliminerat/fört bort någon terrorgubbe i en förort. Utan problem. Likaså hade vi heller inga problem med CIAs "extra rendition flights" när de förde bort diverse till Gitmo och annorstädes. Vi har inget hjärta i sådana lägen, olagligt eller ej."
- Politiskt Inkorrekt, ur kommentarsfältet den 7 maj i år


"...Jag är också beredd på att skriva under på att Sveriges del i kampen mot terrorismen kommer att tänja en del gränser ... eh ... för vad vi än så länge uppfattat vara korrekta sätt att agera. Det finns legal grund för detta. Jag tror att svenska folket [ska] ställa in sig på att det kan hända igen. Både att utländsk säkerhetstjänst opererar på plats i Sverige. Och att det kan ske avvisningar till länder som använder annat än allmän domstol för att pröva skuldfrågan. ... eh ... Och ibland kan det vara bra att vara rak över det, snarare än det vi har upplevt, tycker jag, för att försöka ... eh ... komma undan diskussion i den här frågan."
- Fredrik Reinfeldt, i Studio Ett i P1, den 12:e december 2004

Är det jag, eller säger "näthatarnas favoritblogg" och vår folkkäre statsminister i princip samma sak? Retorik är intressanta saker, och ibland finns de verkliga trollen där man inte tänker på att leta efter dem.

Fick jag bestämma, vore det något som skulle tillbaka in i läroplanen för grundskolan och gymnasiet igen, fort som attan, och jag är rätt säker på att Aristotoles skulle hålla med mig om åtminstone det.

Jag skulle rentav vilja påstå att det vore ett angeläget steg mot att börja värna den demokrati som vi tagit för given alldeles för länge.