Simply epic!
Det finns en särskild anledning att jag funderat lite över det här med valaffischer.
Sverigedemokraten Erik Almqvist fick igång min tankekedja på twitter idag, genom att påminna om en gammal valaffisch:
Han kan vara rätt kul, den där Erik.
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka hans kommentar, men det ser ju ut att kunna betyda att om moderaterna inte sossat till sig så mycket, skulle vi inte behövt ett SD. Nå, att moderaterna är en smula historielösa nuförtiden kan vi inte förneka, men om man konsulterar wikipedia får man reda på att affischen är från 1928 och det så kallade 'kosackvalet'.
På den tiden hette moderaterna "Allmänna Valmansförbundet" och nog såg deras politik en aning annorlunda ut. Några år innan hade de till exempel röstat nej till avskaffandet av dödsstraffet (för andra gången - de där bolsjevikerna hatade rättvisa), och ytterligare år tidigare var man kritisk till idén om kvinnlig rösträtt.
Kvinnorna fick trots detta sin rösträtt, och i god demokratisk ordning riktade man sig från konservativt håll även till dem. Sämre än så var man minsann inte. En sådan valaffsisch såg ut så här:
Kommer vi kanske där närmare den moderata politik Erik Almqvist skulle vilja se mer av? Vad vet jag?
Vi vet ju alla hur det gick? Alla dessa dygdiga svenska kvinnor som såldes som slavar av skumma negrer under bolsjevismens förtryck... Eller vänta, det hände visst aldrig? Däremot fick vi a-kassa, gratis skolmåltider, sjukvårdsreformer och annat bolsjevistiskt otyg.
Whoa, shit - Sa jag "negrer"?!
Jag ber om ursäkt. Det var dumt. Jag vill inte alls antyda att moderaterna skulle... Fan, jag har faktiskt bevis på att moderaterna skärpte sig rejält på den punkten efter 1928. Ulf Adelsson, till exempel, ville minsann negrerna väl, av hela sitt frihetsälskande hjärta:
Så, #stuffmoderaternadid:
"Var ett socialkonservativt föredöme för dagens Sverigedemokrater, fram till 1928?"
Kanske?
Eller så ska man kanske inte läsa in för mycket i humoristiskt menat twittrande från Erik Almqvist. Hur det än är fick jag lite roligt, i alla fall, och det tackar jag för.
Vill man läsa lite om Landsdagarna som just nu pågår, kan man gå till Expo, där Annika Hamrud skriver - som Erik Almqvist beskriver som 'sympatisk' på twitter. Se där! Jag och Erik är helt eniga om något.
Även Politikerkoll har ett kort men intressant inlägg om det där med interndemokratin i partiet. Det är något jag vet av erfarenhet är en evig stötesten i de flesta organisationer, men kanske i synnerhet i politiska partier. Knappast unikt för Sverigedemokraterna, alltså.
Moderaterna har till exempel också haft en del problem med interndemokrati, kanske allra tydligast synligt i ett aktuellt exempel där en moderat riksdagsledamot inte ville böja sig för partipiskan:
Var är Karl Sigfrid nu, undrar man?
Det ligger nära till hands att tro att han sänts till gulag, nu när moderaterna släppt idealen från fornstora dagar och gått och blivit bolsjeviker. Kanske var Fredriks farfars farfar en av de ondsinta slavhandlare Allmänna Valmansförbundet ville varna för?
-------------------------------------
Jag antar att frågan om var Karl Sigfrid är nu kan läsas som om jag ville antyda att Karl står med cementskor på botten av Stockholms Ström. Det gör han inte. Han flyttades ned tre platser på valsedeln, men tog sig in ändå och sitter nu i KU, vilket är bra. Hanif Bali menar att Karl kan gagnas av sin hållning i FRA-frågan... Vem vet? Han kan ha rätt. Jag hoppas faktiskt att han har det, eftersom Karl verkar vara något så sällsynt som en moderat politiker med ryggrad.
Hur som helst: innehållet i videoinslaget är den interndemokratiska process jag talar om. Efterspelet är mindre relevant.













