Alarmism och tillitstorka

Det blir länktätt idag, men förhoppningsvis står texten för sig själv för dig som inte orkar med klickfester. Jag har försökt bemöda mig att länka till relevant information, för jag ser det lite som en del av det jag tagit på mig att göra. Se det som extra godis till dig som vill fördjupa dig lite.

(Uppdaterat:
Jag glömde sticka in en viktig sak - Kommissionen diskuterar ett 'taktiskt tillbakadragande' angående ACTA enligt EDRI. I klarspråk betyder detta troligen att de kraftfulla reaktionerna har fått dem att inse att demokratin kan komma ivägen, eftersom parlamentarikerna som måste ratificera avtalet är folkvalda, och nog gärna vill bli omvalda. Christian Engström (pp) kommenterar på Europaportalen.)

Ja, jag är alarmist.


I dagsläget tillhör Polen, Tjeckien, Slovakien, Lettland, Bulgarien, Holland, Tyskland och Rumänien de länder som inte vill ratificera ACTA-avtalet. Sloveniens ambassadör i Japan gick ut och bad offentligt om ursäkt efter att ha undertecknat avtalet på sin regerings uppdrag. Talmannen i Europaparlamentet, Martin Schulz, har framfört skarp kritik mot avtalet, och ni kanske minns hur Kader Arif lämnade sin post som rapportör för EU-parlamentet angående ACTA i protest mot avtalet?

Minns ni hur Guy Fawkes invaderade Polens parlament?

Under tiden, i Sverige heter det att ACTA inte är något att oroa sig för, sekretessen kring avtalet är normal, och att ingenting kommer att förändras.

Cirkulera. Här finns ingenting att se.

Att förhandlingsdokumentationen som är nödvändig för att vi överhuvud taget ska kunna tolka avtalstexten fortfarande hålls bakom lås och bom är alltså inte något att oroa sig för, och inte heller att avtalet innebär att en ACTA-kommitté ska tillsättas som när som helst kan göra tillägg till avtalet, med de undertecknande nationernas godkännande.

Jaha, hur vet vi att de inte kommer att börja arbeta med att lägga till ännu värre saker till avtalet, efter att det ratificerats? Ändamålsglidning tycks ju ha blivit lite av en etablerad arbetsmetod när det gäller lagstiftande och avtalsverkstad: få ramverket på plats med de mest impopulära delarna borttagna, och lägg sedan till dem i efterhand.

Fråga ur regeringens 'Frågor och svar om ACTA': "Har den ACTA-kommitté som inrättas genom avtalet möjlighet att ändra ACTA-avtalet?"

Svaret: "Nej, kommittén kan bara föreslå att avtalet ska ändras. För att en ändring ska komma till stånd krävs att parterna till avtalet ingår ett nytt avtal om detta."

Jaha, så det funkar bara med regeringarnas samtycke, som till exempel USA:s eller Sveriges? Nu blev jag ju jävligt mycket lugnare... En alarmist som jag själv skulle kunna se det senare som anledning till oro, med tanke på hur trenden i de berörda länderna ser ut, och trenden i Sverige:

Videon torde ge en indikation om vilken tillit jag tycker man kan fästa till 'parternas' vilja att skydda mina intressen som medborgare.

"Alla tjänar på om debatten lägger sig" sa vår statsminister för ett par år sedan om ett annat impopulärt förslag som han och hans regering ville snacka om så lite som möjligt. Flera av oss trodde säkert inte våra öron - vem vinner på tystnad i en demokrati?
 
I ljuset av det, och tidigare galenskaper politikerna drivit igenom, vill jag mena att alarmism är en sund reaktion, särskilt när tystnad blivit en huvudingrediens i taktiken. Även om man kan läsa ACTA välvilligt, är det nämligen viktigt att vi läser avtal och lagtexter illvilligt. Att vi ställer oss frågan vilka möjligheter avtalet innehåller, och varför de finns där.

Varför överhuvud taget skriva en avtalstext på ett sätt som möjliggör godtycklig tolkning, om man inte tänkt använda det utrymmet till något?

Förresten...

Regeringen vill göra det lättare för polisen att komma åt fildelare, även om det bara gäller en enstaka film. Minns ni att Reinfeldt talade om att han inte ville "kriminalisera en hel ungdomsgeneration"? Minns ni att han efter IPRED-lagens införande försvarade sig med att han menat att polisen inte skulle jaga fildelare, men att det var frid och fröjd om upphovsrättsindustrin gjorde det? Så varför läser jag ständigt om polistillslag efter polistillslag mot fildelare?

Regeringen vill ändra regelverket för hemlig avlyssning, så att till exempel "interimistiska" beslut ska kunna fattas om att avlyssna en person, utan att behöva en domstolsorder. Det ska också gå att avlyssna personer som inte är brottsmisstänkta. Givetvis talar man sig varm för att värna integritet och rättssäkerhet, och om granskning och tillsyn. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag hört dem säga det, och sedan bortförklarat sig när det visar sig att det bara var tomt prat.

Ser du också en trend här?

Hur kommer det sig att politiken min regering driver alltid kommer som en överraskning i sista sekunden, varför jag tvingas bli reaktiv i mitt engagemang, och slåss mot en vansinnig förkortning i taget snarare än att jobba för en helhetsbild i ett inkluderande och öppet samtal om hur vi bygger Det Goda Samhället? Hur rimmar det med den påstådda respekten för folkviljan och kärleken till demokratin? Om jag är alarmist, hur tycker de själva att de arbetar för att skingra mina farhågor och mina tvivel?





-----------------------------------------

Mer länkar, för dig som inte kan få nog:
Anna Troberg, Opassande, Värmlandspiraten och Gothbarbie om ACTA och den utökade jakten på fildelare, med mera.