fredagen den 27:e april 2012

Egyptisk nekrofilanka


Hej internet.

Jag hade tänkt bryta en månads bloggtystnad med ett inlägg om våra politikers entreprenörsskap i död- och eländebranschen, men nu dök något upp som förtjänar en kommentar, så #Saudivapen-skandalen får vänta. Det är ju inte så att det inte finns god chans till ytterligare avslöjanden till dess, om man ska döma efter den senaste månadens följetong.

Nu handlar det istället om media, och en källkritisk flopp som även jag föll för.

Ett av mina favoritexempel på globala mediahaverier kommer från början av 2000-talet, när nyheterna verkade skrivas av JRR Tolkien. Exemplet jag tänker på är en sprängskiss av ett urholkat berg (Gundabad) i Tora Bora-regionen (Moria) i Afghanistan (Mordor). Detta berg ska ha urholkats av taliban-terrorister/Al Qaida-kämpar (orcher) och fyllts med vapen och förråd för att agera centrum för den globala konspirationen mot Väst. Längst ned i komplexet satt väl Usama bin Ladin (Balrogen) och klappade en katt framför stora skärmar med sikten låsta på amerikanska dagis och kyrkor, medan en timer räknade ned mot Domedagen.

Den här storyn föll omedelbart på sin egen ofantliga orimlighet, men cirkulerade lik förbannat runt i massmedia som en sanning. Jag menar, kom igen - fattar ni vad svensk gruvindustri skulle kunna åstadkomma med ett par arbetskraftinvandrade talibaner om detta var sant? Nej, ska man bygga underjordiska anläggningar åt galningar, är det faktiskt hit till Sverige man ska vända sig.

Storyn visade sig mycket riktigt komma från en konservativ tankesmedja i Washington, som släppt sprängskissen enligt principen "låt oss krydda sanningen lite för att försäkra oss om att vi får vårt krig".

Rule by fear.

Ett tidigare, liknande exempel kommer från tiden då det första gulfkriget skulle säljas in, när medierna skrev om Saddams enorma armé som sades ha kapacitet att ockupera sig långt upp i Europa. Även detta föll redan vid en ytlig granskning på sin egen orimlighet, men passerade ändå medias granskning och dök upp i tidningsrubriker här och var. Iraks enorma armé förintades på ungefär 100 timmar när koalitionen väl gick till angrepp. De amerikanska förlusterna under kriget uppges vara 114 dödade av fienden, 145 döda i olycksfall och 35 dödade i friendly fire-incidenter. Fler dödade i olyckor och av de egnas eldgivning än av Saddams fruktade krigsmakt, alltså.

"Ockupera Europa" my ass...

Var kommer den här typen av virala felaktigheter från? Är det en medial konspiration för att hålla oss i mörkret? Jag drar mig lite för att tro alltför mycket på sådant, även om jag själv sett en hel del exempel på hur media avsiktligt verkar förvränga saker som svårligen kan förklaras på annat sätt än redaktionella politiska intressen. Oftast tror jag dock det handlar om tidspress. Om ivern att vara först ut med en kontroversiell nyhet. Vi såg det i samband med Breiviks dåd, när sk terroristexperter basunerade ut att en islamistisk grupp tagit på sig dådet, vilket snart visade sig vara en bluff. Jag tror faktiskt inte det fanns någon konspiration bakom det.

Now - igår dök en fullkomligt vansinnig nyhet upp i mitt twitterflöde. Det rapporterades att ett lagförslag lagt av Egyptens salafister skulle föreslå att en man skulle ha rätt till 'farväl-sex' med sin avlidna hustru upp till sex timmar efter döden. Vem som helst som vet något om muslimska seder kring begravningar och respekt för de döda slår instinktivt till bromsen och reagerar med "say fucking what?"

Så även jag.

Men, döm om min förvåning när jag hittar storyn i Al Arabiya, Daily Mail och även DN här i Sverige. Jävligt skeptiskt börjar jag läsa, och finner till min förvåning utförliga artiklar, som med namn nämner representanter för kvinnorättsorganisationer som protesterar mot lagförslaget, som enligt uppgift ska ha lagts i parlamentet.

Börjar... ana... oråd.

Jag vet att detta knappast har stöd i ens den mest sinnessjuka tolkning av Koranen, men det har ju å andra sidan inte den i Egypten brett praktiserade kvinnliga omskärelsen heller. Dessutom är det alltså en mängd stora nyhetsmedier som rapporterar om det, och det handlar om ett lagförslag i parlamentet.

I det här läget är det ju uppenbart för mig att det första en journalist bör ha gjort är att lyfta en telefonlur och kolla att förslaget faktiskt lagts i parlamentet. Att så många medier skulle skriva artiklar om ett så vansinnigt påstående utan att först kolla när källkontroll är så enkelt, slår mig som nästan lika osannolikt som själva artikeln. Det är ju så elementärt att till och med en bloggare som jag fattar det, så visst bör jag kunna räkna med att journalisterna kollat källan?

Nej då.

Efter en stunds funderande antog jag alltså felaktigt att kontrollen var gjord, och att det handlade om någon enstaka dåre som lagt ett förslag som inte ens salafisterna skulle drömma om att rösta för - lite som en skräckversion på förslag om butlers i Stockholms tunnelbana. Trots allt blir jag vanligen obehagligt överraskad när jag antar att det finns en gräns för människors galenskap.

"Nu öppnar väl Kent Ekeroth champagnen och börjar knattra på en debattartikel om hur 'muslimer' vill skända döda kvinnor", tänkte jag, väl medveten om att även om det handlade om vad jag förmodade var en enskild dåres förslag, skulle det snart heta att alla muslimer stödjer detta genom sin blotta existens och nu vill få undantag i svensk lag för det. Twitter gav mig rätt i åtminstone halva det antagandet rätt fort.

Det var inte förrän idag Annika Hamrud (tack för att du finns) visade att det var en hittepånyhet som undkommit ordentlig faktagranskning, och DN publicerade en rättelse. (Den ursprungliga artikeln är nedtagen, men kan ses i screenshot här.)


Det var också via Annika jag hittade informationen om var den här myten hade sitt ursprung: hos en Mubarak-lojal talk show-värd vid namn Tawfik Okasha, som i den här texten beskrivs som en 'Egyptens Glenn Beck.'

Så...

Vilka fördomar belyses av det här? Fördomar om islam?
Njae, alltså förutom att The Usual Suspects var snara att haka på detta som ett bevis för att precis alla muslimer vill skända sina bortgångna makor, tycker jag snarare att det säger något om massmedia.

Mind you, jag gör felaktiga antaganden ibland. Det kommer liksom som en följd av att jag inte skriver avlönat, inte är journalistutbildad, och inte har redaktionell uppbackning. I det här fallet slog min vana att kolla källor tillbaka på mig, eftersom jag instinktivt avfärdade nyheten, men sedan såg mig tvingad att acceptera den tvärt emot vad jag tyckte verkade rimligt, eftersom så många medier bekräftade nyheten.

Ironiskt, eller hur?

Men massmedia har ju alla de där resurserna och utbildningen, så hur kan det bli så satans fel? Helt osökt kommer jag att tänka på ett blogginlägg på Fredrik och Medierna för en tid sedan. Inlägget har inte direkt med det här att göra, men sätter ändå ett finger på något som har varit ett växande problem för oss mediakonsumenter en tid nu: gammelmedias svar på den växande konkurrensen i och med bland annat nätets framväxt, har blivit att försöka publicera snabbare nyheter, snarare än bättre, och det blir svårare och svårare att omedelbart se vad den ursprungliga källan är.

Jag skulle VILJA ha tid att dubbel- och trippelkolla varenda nyhet som intresserar mig, men det har jag inte. Jag skulle VILJA kunna lita på att artiklar i DN inte är okontrollerade re-writes på andra mediers lika okontrollerade artiklar, men det kan jag inte heller.

Samtidigt fattar jag att det inte är lätt att sitta på en redaktion som måste publicera x antal artiklar på y antal timmar för att locka tillräckligt många läsare och annonsklick för att aktieägarna ska bli glada, vilket är synd, för som bloggare är jag faktiskt beroende av bra tradmedier för att ha bra material att länka till. Jag kan nämligen inte finansiera mina egna utrikeskorrar eller gå på presskonferenser.

Så, sammanfattningsvis: jag blev blåst, Jag är i gott sällskap med ett gäng professionella journalister världen över, och jag skulle önska att de stora mediebolagen satsade på kvalitativ journalistik snarare än snabb sådan, för de kan aldrig tävla med twitter i hastighet - bara i djup.

7 kommentarer:

  1. http://www.dailymail.co.uk/news/article-2135434/Outrage-Egypt-plans-farewell-intercourse-law-husbands-sex-dead-wives-hours-AFTER-death.html?ICO=most_read_module

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Although reported in local media, there are some suggestions from within Egypt that the plans do not exist and were merely seeded by journalists loyal to ousted President Hosni Mubarak.

      MailOnline has contacted the Egyptian Embassy and Consulate in London for comment on the claimed proposals, and is yet to receive a reply."

      Se där. Någon kom på att fråga...

      Radera
  2. Fear, Uncertainty, Doubt kallas en marknadsförings-"strategi" som nördar som Falkvinge och andra här i piratpartiet känner till(även om vi kanske inte, från vår synvinkel, använder oss av den) som i korthet går ut på att se till att konkurrenternas produkt får så mycket badwill som möjligt; sjukt å se att den lurat sig in hos politiker numer(eller kanske uppstod strategin HOS politikerna?!?) :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ligger det någon sanning i jämförelsen med Beck och Tawfik Okasha kan man nog med någorlunda säkerhet anta att det handlar om just FUD.

      Ett annat begrepp i mediavärlden är "too good to check". Kom helt osökt att tänka på det...

      Radera
  3. DN har, i alla fall på nätet, blivit Aftonbladet. Det är medvetet och så de planerar att överleva - hellre en felaktig artikel som drar in stålar än ödsla pengar på källgranskning. För oss som gillar NYHETER är det såklart trist men man får helt enkelt finna sig i att välja bort även DN. Jag klandrar dom inte, förstår det och det finns en jättestor målgrupp där, nämligen den som gillar att bli upprörd alternativt känna sig smartare än tidningen och posta det på facebook. Inte för mig dock.

    I övrigt såg jag en gång världens bästa, relaterade post på Flashback i nån tråd: "Tystnaden som uppstår när någon anger Aftonbladet som källa". Som sagt gäller det sen en tid tillbaka även DN.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så där är det ju så klart med alla medier. En tidning måste sälja, och bekräftelse av det läsaren redan tror sig veta och gillar att höra, eller chockångestsensationskandaler säljer.

      Någonstans måste man ju i så fall fråga sig vad man har för nytta av dem om man FAKTISKT vill ha nyheter? Jag brukade köra på att ha så många källor som möjligt, för att kunna jämföra. Problemet är att om alla gör re-writes på varandra får jag samma story hur många källor jag än har.

      Allt det här speglar till slut tillbaka på konsumenterna. Vi snackar ofta och gärna lite småcyniskt om vad som säljer, snarare än att fråga oss varför vi låter det fortsätta sälja, eftersom det trots allt är vi som köper.

      Radera
  4. Tack för bra en bra blogg, blir bokmärke och länk hit från min hemsida.

    SvaraRadera